Utbrett offentligt slöseri med skattemedel

Skattepengar ska först och främst användas till välfärdens kärna, skriver Lukas Forsberg Bernevång och Juliette Walldov.

Lukas Forsberg Bernevång och Juliette Walldov lyfter fran långsoffan vid Forumtorget som ett exempel på kommunalt slöseri.

Lukas Forsberg Bernevång och Juliette Walldov lyfter fran långsoffan vid Forumtorget som ett exempel på kommunalt slöseri.

Foto: Emma Åhman

Debatt2023-05-04 06:30
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En rosa enhörning, dyra badhus och kurser mot klimatångest är alla exempel på dyrt skatteslöseri. Dessvärre finns det många fler exempel på hur kommuner runt om i landet slösar skattebetalarnas pengar för att sätta kommunen på kartan. Det är respektlöst gentemot medborgarnas pengar. Skattepengar ska först och främst användas till välfärdens kärna som utbildning, vård och äldreomsorg.

Sverige har bland världens högsta skatter, 2021 hade Sverige det sjätte högsta skattetrycket av OECD-länderna. Trots detta är det många grundläggande funktioner i vårt samhälle som inte fungerar. Polisen har en enorm resursbrist, sjukvården går på knäna, tryggheten brister och 1,3 miljoner är inte självförsörjande i Sverige. Uppenbarligen saknas det ett likhetstecken mellan ett väl fungerande samhälle och höga skatter. 

Många av de kommunala projekten har goda intentioner. Vinnaren av 2022 års skatteslöseri, en tävling som genomförs varje år av slöseriombudsmannen, var ett slöseri på 127 miljoner kronor. Region Gävleborg köpte in två vindkraftverk som skulle generera vinst men vindkraftverken drogs med problem och kostade i stället regionen och skattebetalarna 42 miljoner kronor per år. Syftet var att främja klimatet men blev inte mer än ett enormt skatteslöseri. I Uppsala byggde de den så kallade långsoffan för 12 miljoner kronor. En lång bänk helt enkelt, som tog över 7 år att bygga. Det blev inte bara en av världens längsta bänkar utan även ett av landets största skatteslöserier i en omröstning. Ett annat exempel från Uppsala kommun är en upphandling med ett företag om ett nytt personalsystem för kommunens anställda. 57 miljoner kronor senare har systemet ännu inte införts och kommunen bryter kontraktet. Ineffektiva system och dåliga upphandlingar, med goda intentioner, men resultaten visar en generell vårdslöshet och obryddhet rörande pengar som inte är ens egna.

Kostsamma och meningslösa myndigheter kan också vara exempel på skatteslöseri. Jämställdhetsmyndigheten får upp till 72 miljoner i anslag, men löser inte verkliga problem för kvinnor i Sverige. De pengarna skulle göra mer nytta i förlossningsvården eller i trygghetsinsatser. Arbetsförmedlingen kostar 7,8 miljarder kronor, men förmedlar endast 1,5 procent av jobben i Sverige. Svällande myndigheter och kostsamma projekt är inte rätt prioriteringar i dagens ekonomiska läge. 

Varje slösad skattekrona är en stöld från vården, polisen och alla skattebetalare. Pengarna som gått till diverse ifrågasättbara konstprojekt och myndigheter som inte gör någon nytta är dåliga bedömningar. I stället hade det kunnat rädda liv inom polisiär verksamhet eller inom vården, verksamheter som under tidigare mandatperioder inte fått tillräckligt med resurser. Att inte ge dessa verksamheter som är avsedda att ge oss trygghet och bevara vår hälsa är en kränkning av den enskildes människovärde.

Svenskar är kända för att lita på det allmänna och har uppenbarligen inget emot att dela med sig av sitt eget för det gemensamma. Det förtjänar respekt; respekt från de politiker och tjänstemän som hanterar pengarna. Många politiker verkar ha glömt vilka det är som betalar för alla ineffektiva projekt, projekt som ska sätta kommunen på kartan, dåliga upphandlingar och ineffektiva myndigheter. Det är vi.

Det behövs ökade incitament så att kommuner lägger fokus på kvaliteten i välfärden, innan konstprojekt eller badhus ens kommer på tal. Exempelvis skulle man från statligt håll kunna premiera de kommuner som är mer sparsamma i sin hantering. Sverige behöver oavsett ha en debatt om vad det offentliga ska och inte ska finansiera. Verksamheter som sköts bättre i privat regi ska göra det och myndigheter som inte gör någon nytta ska läggas ner.

Skatt är pengar vi avsäger oss för det allmänna goda, för att alla ska ha rätt till en trygg vård, för att polisen ska komma när man ringer och för att barnen ska ha en bra skola att gå till. Människovärdet och de verksamheter som bevarar bör vara prioriterade. Mandatperioden för den nya regeringen har däremot bara börjat och det finns gott om tid för en annan skattepolitik, låt oss hoppas att den här regeringen gör bättre prioriteringar än den socialdemokratiska regeringen.