Det är lätt att hålla med Daniel Claesson när han skriver (UNT 20/3) att det svenska skogsbruket skulle må bra av mindre enkelspårighet, byråkrati och detaljreglering. Men Daniel Claesson verkar dock inte se att det vid sidan om staten, naturvården och skogsägarna finns en annan aktör som styr mot likriktning och som dessutom har betydligt större makt – skogsindustrin. Trots att många av de små skogsägarna har andra mål med sitt skogsägande än högsta möjliga produktion och ekonomiska avkastning, så sköts en helt dominerande del av skogarna efter en och samma modell som är anpassad till skogsindustrins behov och modeller.
När vi köpte vår lilla gård, Sunnansjö, med knappa 40 hektar skog medföljde en skogsbruksplan, som är en standardiserad plan för hur skogen ska skötas. Den visade att det totala virkesförrådet var 7 600 kubikmeter. Planen rekommenderade att hela 3 200 kubikmeter skulle avverkas under den kommande tioårsperioden, varav det mesta i form av slutavverkning, det vill säga kalhygge. Några särskilda naturhänsyn hade inte markerats utom två stora ekar och en jätteasp. Vår plan hade gjorts av Stora Enso, ett av världens största skogsbolag och den näst största skogsägaren i Sverige med 1,4 miljoner hektar mark.
Det är mycket vanligt att skogsindustrin utformar skogsbruksplanerna och därigenom styr de privata skogsägarnas skogsbruk. Även de planer som görs av fristående konsulter eller förvaltningsföretag följer oftast industrins modeller. Det är industrins krav på trädslag, virkesdimensioner och avverkningsteknikens utveckling som formar många av våra skogar. Det är exempelvis därför som svenska skogar består av tall och gran och inte särskilt mycket lövträd, under lång tid ville inte skogsbolagen köpa björk till pappersmassa. Större delen av planteringarna, röjningen och avverkningarna ombesörjs av virkesköparna eller deras underleverantörer. Bolagen styr därigenom också det praktiska genomförandet.
Visst skall vi som Daniel Claesson skriver ”låta tusen blommor blomma” i skogen, men då måste vi också förändra de marknadsekonomiska förutsättningarna som styr skogens skötsel.