REPLIK
Det var med intresse, men med stigande förvåning, som vi läste debattinlägget av Agricam AB (UNT 25/7). Intresse, för att vi har ett långt yrkesliv bakom oss där vi ägnat många år av forskning och utveckling åt mjölkkornas hälsa och välbefinnande och mjölkproduktionens lönsamhet. Förvåning, dels för att inlägget ger sken av att användning av data i mjölkproduktionen skulle vara något nytt, dels för att lanseringen av ett AI-hjälpmedel för ett ytterst begränsat område av skötseln av mjölkkor tillmäts en så betydande vikt att den ska revolutionera mjölkproduktionen.
Sveriges mjölkbönder började redan tidigt på 60-talet att datorisera de data om korna som då samlats in manuellt under många år. Detta har utvecklats till en helt unik databas, där väldigt mycket data som rör djurhälsa, genetik, skötselsystem, utfodring och så vidare finns samlad. Tack vare denna databas har vi kunnat bedriva forskning och utvecklat system som lantbrukarna använder för att ”främja djurhälsan, öka produktiviteten och lönsamheten hos vårt svenska lantbruk”. Sveriges mjölkbönder ligger, tack vare detta arbete, i den absoluta framkanten när det gäller god djurhälsa, låg antibiotikaanvändning och effektiva övervakningssystem på gården.
Vi är övertygade om att AI-tekniken kan underlätta och förbättra arbetet, men i detta sammanhang är det svårt att se att den ska kunna ”revolutionera den svenska mjölksektorn” eftersom sektorn redan är så teknikintensiv med till exempel robotmjölkning. Dock håller vi med författarna om AI-teknikens möjligheter att ytterligare underlätta lantbrukarnas vardag, liksom att utveckling och implementering av den nya tekniken behöver fortsätta. Vi håller också med om att det inte är en utopi att AI-teknik kommer att kunna mäta djurvälfärd i besättningar med mjölkkor, eftersom sådan forskning redan bedrivs vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Det verktyg som man för fram i inlägget kan säkert vara användbart. Att lantbrukaren själv kan identifiera de vanligast förekommande mastitbakterierna underlättar arbetet för besättningens veterinär, men att behandla mastiter kräver ändå att en veterinär är involverad. Dessutom är mastiter, trots att det är den relativt sett vanligaste sjukdomen hos våra mjölkkor, enbart ett av de områden där en veterinär är verksam. Verktyget kommer därför tyvärr inte kunna ha någon nämnvärd påverkan på den stora veterinärbrist som för närvarande finns i Sverige. Den situationen måste lösas på annat sätt.