Vetenskap ska inte lämnas åt en grupp vita män

Vetenskapens företrädare ägnar sig åt djupt politiskt problematiskt navelskåderi i ett maktimperium där vita euro-amerikanska män skriver för sina gelikar, skriver Åsa Virdi Kroik.

Debatt 28 mars 2022 04:44
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Tidigare inlägg i debatten är "Universitetet bidrar till trumpifiering av vetenskapen" i UNT 11/3.

 

Min avhandling skrevs utifrån metoder som urfolk själva utvecklat tillsammans med nyfikna och öppna människor, ofta forskare, som såg problemen med den befintliga akademins begränsade urfolksforskning. Tillsammans uppnåddes fantastiska resultat och parallellt med min avhandling arbetade jag i ett internationellt forskarteam som fokuserade på denna världsomfattande process: Indigenous Efflorescence. Fyra år innan min disputation offentliggjordes arbetet på australienska ANU press och förväntas i år överskrida 20 000 nedladdningar. Trots att metodologin visade sig otroligt framgångsrik blev det akademiska mottagandet långt ifrån odelat positivt.

 

Kritiken som kom byggde på föreställningen att urfolk – i mitt fall samer – utgörs av identiska individer och att forskare som forskar på sitt eget folk ägnar sig åt sekterism. Tanken att skriva på urfolkets språk för en läsekrets av samma folk ansågs vara navelskåderi och politiskt problematiskt oavsett om folket bestod av 20 individer eller 20 miljoner.

 

Uppfattningen säger något om hur vi människor fungerar. Vi grupperar, stereotypiserar och essentialiserar vår värld för att kunna orientera oss i den. Urfolk har blivit offer för denna process då de skiljer sig från sina historiska besegrare och berövats sin makt. Det har även svarta, kvinnor och andra som inte betraktas som norm i en värld som gynnat vita män. För problemet uppstår när en specifik grupp mutar in rätten att essentialisera – och gör det i form av ras-stereotypiseringar och objektifieringar. Det är alltså maktpositionerna som gör detta möjligt. Problematiskt i ett samhälle med allas lika värde som ideal.

 

Urfolkskritiken som ligger till grund för mitt arbete vänder kritiken tillbaka mot kritiker: Vetenskapens företrädare ägnar sig åt djupt politiskt problematiskt navelskåderi i ett maktimperium där vita euro-amerikanska män skriver för sina gelikar i samma begränsade värld, som reproduceras av de som anammar dess ideal. Men världens kunskaper är betydligt mer omfattade än de som vita män kan omfamna. Kvinnor, queerpersoner, funktionshindrade, och urfolk som är just experter på sig själva får dock inte vara med i denna mansklubb om de inte företräds av en vit man eller dess representant. Inte heller belönas de med den status och de privilegier som följer universitetens innanförskap, där dess representanter drillas att skriva med en viss vokabulär och auktoritär ton utifrån särskilda begrepp som myntats av disciplinernas anfäder – kort sagt – bedriver sekteristisk identitetspolitik under namnet vetenskaplig tradition.

 

Att essentialisera är en del av forskarens uppgift. Utan essentialisering inga begrepp som fångar verkligheten. Men begrepp som helt och hållet byggs på en viss slags människas verklighet, med makt att exkludera och kalla andras essentialisering för ovetenskaplig räcker inte. Då handlar det snarare om att behålla sina positioner, sitt inflytande och sina privilegier. Inte om kunskapssökande och analys av mångfalden. Problemet för de som sedan länge bekantat sig med vissa begrepp, värmt upp och suttit in sina universitetsstolar, är att de inte längre vill lämna dem eller släppa in omvärlden. Då utförs bara en begränsad del av vad en forskare har betalt för, vilket bara kan accepteras om man överlåter en del av arbetet till kvinnor, queerpersoner, funktionshindrade, och urfolk - människor som lever i världar som vita män sällan hämtar relevant kunskap från.

 

Debatten har förts länge – inte minst i form av genusforskning, queerteori, kritisk rasforskning, urfolksstudier och annan normkritisk skolbildning. Den oinvigde nordbon kan njuta av omfattande litteratur från världens alla hörn och samtidigt ägna sig åt reflektion över sin maktposition något som också ingår i forskaruppgiften. Varje individ, student eller forskare, som fördjupar sig i ett ämne låter det växa under studiet. Nyanser urskiljs och problematiseringar öppnar omfång och djup. Politiskt problematiskt navelskåderi eller spjutspetsforskning som gynnar den premierade forskningen? Det avgörs av vilken diskurs utforskaren befinner sig i: det avlönade innanförskapet eller kylan utanför.


 
 
 
 
 
 

Ämnen du kan följa