Regionstyrelsen i Uppsala tog 28/5 beslut om att 2026 öppna en barnmorskeledd förlossningsenhet samt att erbjuda regionfinansierad hemförlossning. Motivet till detta är ”att erbjuda flera vårdnivåer för att tillmötesgå den friska kvinnans behov av att få välja var och hur hon vill föda”.
Vi anser att det här beslutet är problematiskt ur ett jämlikhets- patientsäkerhets- och ekonomiskt perspektiv. På sikt kan det leda till att den vård som erbjuds på Akademiska sjukhusets förlossningsavdelning, både till friska födande och de med högre vårdbehov, urholkas.
En god och säker förlossningsvård har som mål att en frisk mamma och ett friskt barn kan lämna sjukhuset med en positiv upplevelse. Ett förlossningsförlopp är svårt att förutsäga och vårdnivån kan förändras utifrån hur förlossningen framskrider. En födsel kan gå från låg till hög risk successivt eller snabbt, ibland på någon minut, även hos i övrigt friska födande som bedömts ha låg risk vid ankomsten till förlossningen.
På sjukhuset finns specialkompetens dygnet runt som arbetar tvärprofessionellt för att snabbt kunna erbjuda den vård som den födande och barnet kan vara i behov av ifall en akut och oförutsedd händelse tillstöter. Betydelsen av snabb tillgång till specialkompetens för utfallet i samband med en akut händelse kan inte nog betonas, då det kan handla om att förhindra att födande och barn får bestående skador eller dör.
Inom Kvinnosjukvården på Akademiska arbetar vi ständigt med att försöka förbättra vården för de födande. Redan i dag erbjuds olika vårdnivåer på förlossningsavdelningen utifrån den födandes individuella behov och den medicinska riskbedömning som görs vid ankomsten till förlossningen.
Friska födande utan graviditetskomplikationer handläggs självständigt av barnmorska. Denna vårdnivå vill vi stärka och Kvinnosjukvårdens ledning har tillsammans med sjukhusstyrelsen tagit beslut om att påbörja ett programarbete för att skapa och utveckla en ny förlossningsenhet för födande med låg risk i anslutning till den befintliga förlossningsavdelningen.
Risker med hemförlossningar har tidigare debatterats (Kritiken: "Det är inte bra eller rimligt" (unt.se)). Införandet av regionfinansierade hemförlossningar skulle komma till nytta för ett fåtal utvalda individer som uppfyller vissa kriterier och bor nära sjukhuset. Förutom att vården inte blir jämlik, då alla inte kommer att kunna ta del av den, så rimmar det illa med vårt uppdrag inom hälso- och sjukvården att fördela resurserna till de som har de största behoven.
Det finns inga regionfinansierade barnmorskeledda förlossningsenheter i dag. Det finns inte heller någon entydig definition av vad det innebär. I Socialstyrelsens översyn har det tolkats som en enhet som leds och bemannas av enbart barnmorskor. På grund av brist på evidens och de patientsäkerhetsrisker som föreligger inkluderas inte barnmorskeledda förlossningsenheter i Socialstyrelsens förslag till nationell plan för förlossningsvården.
Födsel utanför sjukhus är ofta förknippat med transporter. I många länder där födsel utanför sjukhus erbjuds visar statistik att en stor andel behöver förflyttas till sjukhus för att avsluta förlossningen. Förutom att det skulle kunna innebära en ökad belastning på ambulanssjukvården så är transporten vid en akut händelse ett riskmoment i sig, och kan upplevas traumatiskt för den födande och partner.
Region Uppsala har en mycket ansträngd ekonomi och det är viktigt att resurserna fördelas ansvarsfullt. Vi tycker det är bra att våra regionpolitiker vill satsa på förlossningsvården, det behövs. Vi är positiva till olika vårdnivåer där friska födande kan få ett optimalt omhändertagande och stöd, med en barnmorska som bistår födseln med hög närvaro och inga eller få interventioner.
Det vi vänder oss emot är beslutet att lägga resurser på vårdformer som i dagsläget är obeprövade i Sverige eller som bara ett fåtal utvalda kan dra nytta av. Vi vill att regionpolitikerna i stället prioriterar den befintliga förlossningsvården, som redan i dag erbjuder flexibla former i dialog med föräldrarna, är kostnadseffektiv och har en väl avvägd hantering av de reella risker som barnafödande innebär.
Med mer resurser kan vi eftersträva att vården av friska föderskor utvecklas evidensbaserat och jämlikt, utan att ge avkall på den specialiserade vården eller på säkerheten för födande och barn.