Replik på debattinlägg av Göran Bryntse och Thomas B Johansson 18/1
Det är många som inte förstår skillnaden mellan energi och effekt. Genom att som herrar Bryntse/Johansson i sin debattartikel UNT 18 jan 2020 bara räkna på energibalansen sett över ett helt år försöker de bevisa att Sverige skulle klara sig utan kärnkraft. Men då förbiser de den viktiga fysiska lagen som säger att ett elkraftnät behöver ständig effektbalans mellan inmatad och förbrukad effekt i varje ögonblick för att inte förlora frekvensregleringen och braka ihop. Dagens elkraftnät är stabilt, tack vare den baskraft som kärnkraften ger och den reglerkraft som vattenkraften ger.
Eftersom hittillsvarande elkraftsystem består i runda siffror av 40 procent vattenkraft, 40 procent kärnkraft, 10 procent kraftvärme och 10 procent vindkraft, säger det sig självt att utan kärnkraft och utan vind, blir det inte mycket kvar till att hålla nätet igång. Det blåser inte alltid, och det gäller även våra grannländer, som empiriskt tillräckligt ofta visat sig ske samtidigt. När vi får effektbrist, är det därför inte alls säkert att vi kan importera tillräckligt mycket effekt. Solenergi levererar som bekant minst då den behövs mest och levererar mest då den inte behövs. Vindkraft bara då vädret behagar.
Ännu så länge klarar vattenkraften att kompensera bortfall av vind och sol, men börjar redan nå gränsen för sin reglerförmåga. Den begränsas av tillåtna nivåvariationer i vattenmagasinen av gällande vattendomar och EU-regler, som begränsar utbyggnad härvidlag med hänsyn till miljöpåverkan. Om nära hälften av effekten som ges av kärnkraften försvinner, räcker det inte att räkna energi (TWh) utsmetat över året när hälften av tillgänglig effekt (TW) försvunnit. Det blir blackout i hela landet, eller i bästa fall begränsat till vissa områden om man lyckas styra förbrukningen med ransonering (frivillig eller påtvingad).
Kärnkraften har också den fördelen att den är placerad nära befolknings- och industricentra. Om den försvinner, har man skapat sig ett nytt problem, nämligen kapacitetsbrist i elnätet, eftersom större mängder effekt då måste transporteras långa vägar. Nätet måste då byggas ut till stor kostnad.
Beträffande kostnad och tid för att ersätta gamla kärnkraftverk med nya, ska vi inte glömma att Sverige under 15 år kunde bygga tolv reaktorer, som producerade lika mycket effekt som vattenkraften till en kostnad av cirka 45 miljarder kronor vardera i dagens penningvärde. Enligt Energiforsk (Hur mycket kostar ny kärnkraft? 2019-20-20) vore det fullt möjligt även idag. Bara den politiska viljan fanns.
Enligt en utredning av Sweco (rapport 100 procent förnybar el, framtagen 2017 på uppdrag av Skellefteå Kraft) skulle det visserligen vara möjligt att skapa ett elkraftsystem utan kärnkraft, men då på bekostnad av ökade klimatutsläpp. Till detta kommer en ofattbar ekonomisk uppoffring i storleksordning av hela rikets årsbudget. För de pengarna får vi ett sämre och komplicerat elnät baserat på oprövad teknik med lagring och ransonering. Dessutom till ett högre elpris och som sagt ökade klimatutsläpp.
Om man tar klimatkrisen på allvar, stänger man inte fungerande kärnkraft. I sin senaste rapport förutsätter FNs klimatpanel (Special Report on Global Warming, Oct 2018) i de tänkbara scenarier de analyserat att kärnkraft måste bidra med en betydande del för att klara 1,5 graders målet. Ska vi verkligen ta risken att förvärra den globala uppvärmningen bara för lyxen att bli av med kärnkraft?