En opportunistisk och rasistiskt präglad mediebevakning, där snabba klick har gått före objektiv rapportering, har lett till att det muslimska studieförbundet Ibn Rushd har fått en sotsvart negativ bild i debatten.
Men trots ständiga mediala utspel och svartmålningskampanjer har förbundets kritiker misslyckats med att peka ut några substantiella missförhållanden inom förbundets verksamhet.
Trots att det är ett allvarligt ingrepp i religionsfriheten så har Linda Eskilsson (MP), ordförande i Uppsala kommuns kulturnämnd, tagit rygg på Socialdemokraternas beslut i Stockholm. Eskilsson har frångått gängse tågordning och fattat ett oförankrat ”ordförandebeslut” om att förbundets finansiering ska frysas tills vidare.
Revisorsfirman PwC har nämligen i en extern granskning pekat ut tre material som använts i religionsstudier som odemokratiska.
Det första är ett klassiskt verk bland shiiter, det andra ett klassiskt verk bland sufier och det tredje är den största och mest spridda hadithsamlingen inom islam. Alla tre är alltså grundläggande trosurkunder.
Sekulära revisorer och politiker har därmed självsvåldigt fattat beslut om vad muslimska urkunder betyder samt hur de läses och förstås. Oss veterligen utan att ha inhämtat någon expertis om trostraditionen.
Alla svenska samfund måste markera mot detta agerande. Den makt som missbrukas mot muslimska föreningar och skapar praxis i dag kan svingas lika lättvindigt mot judar och kristna i morgon.
Alla våra urkunder har tillkommit under andra delar av mänsklighetens historia och förmedlar därför naturligtvis, bredvid vishetstraditionen, även förmodernt tankegods som vi i dag har att ta ställning till. Därför är det så viktigt att vi troende själva måste få äga rätten att tolka våra egna urkunder.
Annars blir Sverige ett land där det är omöjligt att vara troende.
Hur ska till exempel ett kristet studieförbund kunna diskutera den kristna traditionen av flyktinghjälp i ett samhälle där en ultranationalistisk politiker kan ta förbundets ekonomi av daga med en anklagelse om att det finns misogyni i Bibeln, och att studieförbundet därmed är ”odemokratiskt”?
Vi som troende ska inte tvingas existera på nåder från våra folkvalda, eller gömma undan våra traditioners textskatter bara för att PwC inte begriper religionsfrågor. Därför är Ibn Rushds kamp även vår.
Vi i föreningen Hjärta anmäler nu oss själva.
Vi har i ABF:s regi använt Bibeln som studiematerial i en studiecirkel om kristen marxism. Vi har även läst delar av djupt rasistisk litteratur, ideologiska klassiker av män som upplysningsfilosofen Rousseau som ansåg att kvinnor är underlägsna män och Platon, som försvarade slaveri. Vi har även läst debattartiklar och motioner av Sverigedemokrater vars innehåll vi bedömer har stridit mot demokrativillkoren.
Vi kräver nu att Uppsala och Stockholm i sin bidragsgivning behandlar samtliga aktörer som använder texter och trosurkunder på samma sätt som de behandlar muslimska aktörer. Utan likabehandlingsprincipen stannar föreningssverige.