Uppsala kommun har klubbat igenom nya riktlinjer för träd (UNT 12/4). Riktlinjerna säger att varje nedtaget träd ska ersättas med ett nytt. De träd som inte bedöms kunna stå kvar på plats utan att utgöra en risk för liv och egendom ska om de fälls ersättas med ett nytt träd.
Det kan tyckas enkelt och naturligt. Men att bara ersätta ett nedtaget träd med tt nytt träd är att förenkla en komplicerad verklighet. Det blir svårare när det gäller träd som inte utgör en risk, utan bara anses "stå i vägen" för en bredare gata, ledningsunderhåll eller nya bostadskvarter. Det finns en risk att beslutsfattare använder riktlinjen som ett stöd i att få ta ner "jobbiga" träd.
Stora träd i stadsmiljön bidrar med ekosystemtjänster som exempelvis renare luft, temperaturutjämning och biologisk mångfald. Men det gör de just för att de är stora träd med mycket kronvolym. Ett litet träd har inte alls samma möjligheter att bidra med ekosystemtjänster som ett stort träd. Det bär inte heller på samma kulturarv och historia som ett uppvuxet träd. Att ersätta ett stort värdefullt träd med ett nytt mycket mindre träd är som att ersätta domkyrkoporten med en kattlucka.
Riktlinjerna säger även att Uppsalas 28 000 park- och gatuträd ska öka med 500 träd fram till 2034. Det ska vara en del i att öka krontäckningen i staden med 2 procent i enighet med Naturvårdsverkets rekommendationer.
Att plantera fler träd är bra. Enligt en nationell kartläggning från Boverket låg Uppsalas trädkronetäckning på 23,4 procent år 2023. Det är framför allt i stadsdelarna i östra och norra Uppsala som har en krontäckninggrad lägre än rekommendationen. Många av de träd som förväntas bära upp krontäckningsgraden står i alléer längs stadens gator. Dessa träd har behandlats väldigt styvmoderligt under de senaste decenniernas stadsplanering och stadsbyggande. Idag mår många av dessa träd inte bra och har en hälsokurva som pekar nedåt.
Uppsala kan alltså inte räkna med att alla dessa träd ska vara vid liv när de behövs som mest, alltså om ytterligare några decennier när vårt klimat har blivit ännu varmare och mer extremt. För att hjälpa dessa träd klara sig och må bättre behöver det inte bara planteras nya träd, utan man behöver även förbättra förutsättningarna för de träd som redan finns. För detta krävs minst tiofaldigt de resurser som har avsatts för 500 nya träd fram till 2034.
Men Boverkets kartläggning omfattar inte bara en tätorts park- och gatuträd, utan alla träd som växer i tätorten (både på privatägd och kommunal mark). Det är de tätortsnära skogarna i framför allt i de västra och södra stadsdelarna som gör att Uppsala har en god krontäckning. Men samtidigt är det dessa skogsområden som kommer försvinna när exploateringen tar fart. Det är alltså inte nödvändigtvis de 700 träden i spårvägens direkta närhet som avgör Uppsalas klimatframtid, utan de hundratusentals, om inte miljontals, stora och gamla träd som växer i skogsområdena runt om spårvägssträckningen som vi är beroende av i ett förändrat klimat.
Med nuvarande byggplaner för dessa områden kommer trädbeståndet, och med det även biologisk mångfald och rekreationsmöjligheter, att minska drastiskt och alla chanser att uppnå en god trädkronetäckning gå förlorade. Såväl i dessa stadsdelar som för Uppsala som helhet.
Att som politiker oavsett partitillhörighet ställa sig bakom riktlinjer som dessa är att plocka lågt hängande frukt, men gratispoängen man får riskerar att underminera förtroendet, eftersom riktlinjerna bara är spel för gallerierna och inte håller på sikt.
Den klubbade strategin med 50 träd om året fram till 2034 är ynka en droppe i havet jämfört med den avverkningstsunami som kommer skölja in över Uppsala tätort och avsevärt minska kommunens motståndskraft mot ett mer extremt klimat. Riktlinjerna är än så länge inget annat än ett lokalt exempel på så kallad greenwashing. Gör om och gör mycket mycket bättre, Uppsala kommun.