UNT rapporterade nyligen (9/8) att det skett stora avhopp från studenttidningen Ergo efter att en chefredaktör fått sparken på grund av en ”trotsig inställning” och bristande bevakning av kårfullmäktige, bland andra nämnda anledningar.
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna i studentkåren avfärdar kritik om att Ergo, efter kårens klåfingrighet, kommer att bli en megafon för kårens agenda med en önskan om skiftat fokus i rapporteringen. Frågan fler bör ställa sig är varför det är intressant att rapportera om Uppsala studentkår överhuvudtaget?
En studentkårs syfte är att representera studenternas intressen gentemot universitet genom att vara ett forum för studenters röster och de olika programmen, bedriva studiebevakning och kvalitetsarbete och verka för en rikare studiesocial miljö för studenter. Även om det säkerligen görs i den mån som krävs är det tydligt att Uppsala studentkår spelat ut sin roll som relevant och seriös.
Kårfullmäktige utgörs i dag av en samling studenter som blivit framröstade av sina gelikar att sköta kårens arbete. I sig en vettig konstruktion, bortsett från faktumet att representanterna tillhör ett parti, ofta med en politisk bakgrund.
Jag har själv tidigare suttit invald som representant i kårfullmäktige och kan som många andra konstatera att mycket tid ägnas åt att leka låtsasriksdag, göra partipolitiska statements och bedriva ett arbete som har ytterst tveksam nytta för studenter. Hur intressant är det att rapportera om egentligen?
Extra magstarkt blir det när politiker (i detta fall från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet) i praktiken ska styra innehållet i en oberoende tidning. Må de aldrig få riktig politisk makt. Låt Ergo vara.
Naturligtvis är jag inte ensam om dessa observationer då flertalet program och sektioner brutit sig ur Uppsala studentkår för att starta egna. Att exempelvis UTN (kåren jag själv tillhör), farmaceuterna, juristerna med mera, bildat egna kårer innebär att Uppsala studentkår genom åren representerar allt färre studenter och har allt färre som deltar i kårvalet. Splittringen är förståelig, men destruktiv för studenternas inflytande, vilket ledde till bildandet av paraplyorganet Uppsala universitets förenade studentkårer (UUFS).
Kvar blir amatörerna och låtsaspolitikerna som inte verkar förstå att det finns föreningar och ungdomsförbund vars syfte är att engagera de politiskt intresserade.
Uppsala studentkår har en anrik historia som går förspilld över det svaga styret och den partipolitiska kårens ovilja till förändring. Hur många fler kårval med bristande intresse krävs det för att kåren ska inse att de gräver sin egen grav? Det är aldrig för sent att avskaffa partipolitiken och övergå till en sektionsrepresenterad kår. För studenterna vars intressen de representerar:s skull.
Förändra er, eller dö.