De nya, ljumma, byggplanerna i Odinslund som presenterades här i UNT den 5 november under den lika ljumma rubriken: ”Bantade byggplaner nära Domkyrkan” visar en möjlig framtid för kvarteret Ubbo. På sikt är tanken, berättar Ylva Stadell (S), att flanörerna som besöker Uppsalas historiska kärna också ska mötas av ett nybygge i tre hus – utformade i ljus puts och sten med verksamheter öppna för allmänheten på bottenplan, och kontor, undervisning eller hotell i de två våningarna ovanpå.
Inget är anmärkningsvärt i detta förslag, tvärtom passar fasaderna säkert rätt bra. Men hedrar bygget verkligen ytan det upptar? Varför gör man ingenting bättre?
Om man i en snabb gallup lägger ögonen på vilka det är som vistas i området så är det knappast några shoppingsugna ur allmänheten man ser. Inte heller personer som jobbar på kontor, eller parkerar bilen. Tvärtom så är det personer som gör den för Sverige unika promenaden mellan slottet, Carolina Rediviva och Domkyrkan. Alldeles strax, senast under 2024, kommer de förutom att kunna besöka Universitetshuset och kyrkan, också kunna gå in på Gustavianum – ett universitetsmuseum som håller på att renoveras till internationell toppklass.
Uppsalaborna är inte svältfödda på stora, mäktiga byggnader. Det är kyrkans, kungamaktens, eller akademins förtjänst. Uppsala kommuns eget senaste stora projekt är stadshuset, som på ett bra sätt fyller ut den halva som stod där innan. Trots problemen med inomhusklimatet kan vi i efterhand konstatera att det blev väldigt bra.
I ljuset av vår historia är det ett underbetyg att vi i Uppsalas mesta kärna placerar ett antal helt vanliga hus med helt vanliga verksamheter. Givetvis borde utrymmet vid Odinslund i stället tas upp av ett konstmuseum. Man kan med fördel bygga i modell efter Odense, som i sina historiska kvarter anlade ett museum, H.C. Andersen House, halvt under jord.
Med ett konstmuseum i Odinslund skulle kulturupplevelsen i Uppsalas historiska kvarter göras komplett. Den skulle inte längre bara vara kyrkans, kungamaktens eller akademins. En liten bit skulle bli Uppsalabornas alldeles egna och mycket efterlängtade, och tillgängliga, konstmuseum.