Sedan 2000 har biljetterna i lokaltrafiken mer än dubblats, trots att varken inflation eller drivmedelspriset kan förklara detta (SCB, 2023). UL är inget undantag. Personer med funktionsnedsättningar har alltid varit en ekonomiskt utsatt grupp som riskerar fattigdom och social utestängning. Med UL:s nya prismodell fråntas denna grupp sin sista möjlighet att köpa biljetter som de har råd med.
Det var mer än UL:s zoner som försvann den 22 januari. I lågtrafikkortets fall har vi fått mer än en fördubbling av priset för att regelbundet åka kollektivt. Att en person som är tillfälligt sjukskriven eller överlever på ekonomiskt bistånd behöver betala fullpris för att kunna åka buss regelbundet sätter press på en redan ansträngd ekonomi.
För de som vill engagera sig i "Jag Gör Politik", kommunens nya satsning för att öka inflytandet från personer med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och/eller psykisk ohälsa, betyder prismodellen att man inte längre har råd med att åka kollektivt. Med ett billigare alternativ kunde deltagarna dela på ett periodkort för att ta sig till träffpunkter, boenden, sysselsättningar och alla andra platser där målgruppen finns.
För de som engagerar sig ideellt i kommunens och regionens projekt innebär prishöjningen att man inte längre har råd att ta bussen till de verksamheter man arbetar med. Det var pinsamt för deltagarna att fråga kommunanställda om de inte kan få skjuts med bil och ännu svårare att få ett nej som svar. För den som är sjukskriven på 100 procent och lever på ekonomiskt bistånd innebär detta att man själv behöver lägga mer än en fjärdedel av sitt stöd (riksnormen för försörjningsstöd är 3 800 kronor per månad för vuxna) på bussbiljetter.
För många blir det helt enkelt för dyrt att resa kollektivt. Att en hel målgrupp inte har råd att delta i samhällsdialogen är också ett hot mot demokratin och en begränsning i målgruppens medborgerliga rättigheter, något som Funktionsrätt påtalat i tidigare debattartiklar i (UNT 3/12 2023). Det perspektivet saknas helt i beslutet.
Alliansen, som fortfarande styrde i Region Uppsala när beslutet togs, vill ogärna uppmärksamma att den nya modellen drabbar äldre och personer med funktionsnedsättning hårdast. På årskortets pris har förmånstagare sett en ökning med 20 procent, jämfört med en ökning på 3 procent för gemene man. I en reservation till beslutet från S, V och MP föreslogs bland annat att lågtrafikkortet ska återfinnas i en enklare och mer attraktiv form och att prisändringarna inte ska slå de som får rabatterat pris ojämlikt (Reservation §82/23, Trafik och samhällsutvecklingsnämnden 2023-10-23) – men deras förslag röstades ned av allianspartierna. Nu är det den rödgröna sidan som ska styra regionen och förhoppningsvis väljer man att fullfölja de invändningar man tidigare haft.
Funktionsrätt ser att personer med funktionsnedsättning och de som är ekonomiskt utsatta och lever på ekonomiskt bistånd ofta glöms bort i denna typ av politiska beslut. Vår fråga till regionstyrelsen och kommunstyrelsen är om man tänkt på de långsiktiga konsekvenser som det innebär att en grupp människor utesluts från att åka kollektivt. Plötsligt kostar det mycket mer att ta del av friskvården, att engagera sig i civilsamhället, att utbilda sig på folkhögskolor och studieförbund, att vara social, att delta i samhällsdebatten och att samarbeta med beslutsfattare.
I förlängningen får vi ett samhälle där det är svårare att återhämta sig från sjukdom, svårare att komma i sysselsättning och svårare att vara en aktiv medborgare samt ett samhälle med personer som faller allt djupare ner i utanförskap och isolering.