Isac Riddarsparre menar att regionstyrelsens politiker inte kommer att ställas till svars om en hemförlossning slutar olyckligt.
Som läkare har jag tekniskt rätt att förskriva höga doser narkotikaklassade preparat till mina patienter, men skulle detta ske på ett oansvarigt vis kommer IVO antagligen att dra in min legitimation. Något sådant ansvarsutkrävande finns inte för Uppsalas regionpolitiker, som kan ignorera hemförlossningens risker utan att bli av med sin beslutanderätt.
För föräldrarna är ett dött eller invalidiserat barn ett livslångt trauma. Det går inte klandra dem för att ha valt en vårdform som regionen erbjudit. För vårdpersonalen kan upplevelsen också bli obehaglig. Även om personalen inte beslutat om hemförlossning, kan tragedin bli en förstörd arbetsdag, eller vecka, eller karriär.
I stressiga situationer på sjukhus ökar risken för misstag. En hemförlossning som gått fel är en sådan situation. Kanske har barnet fastnat på väg ut. Då blir varje sekund avgörande för att barnet inte ska kvävas. Eftersom vården redan blivit fördröjd av transporten från hemmet till sjukhuset lämnar det ännu knappare marginaler åt vårdpersonalen, om några alls.
Går det fel, och barnet dör eller skadas för livet, kommer hela förloppet att granskas, även om det var vårdformen – hemförlossningen – som var problemet. Enskild vårdpersonal kan komma att pekas ut, i media och på sociala medier, för att ha gjort fel. Samtidigt kommer de regionpolitiker som från början tillät hemförlossningen att slippa några som helst konsekvenser.
Väljare kanske röstar på en annan styrande majoritet i nästa val, om ett par år, men vägen är lång mellan en enskild tragedi på sjukhuset och valurnan.
Regionpolitiker i olika delar av landet har snappat upp en efterfrågan för offentligfinansierad hemförlossning. Det är lätt att förstå de personer som vill föda i en trygg miljö hemma. Sjukhusmiljön lämnar mycket att önska, med sterila rum, stressade barnmorskor, och en uppsjö av mediciner och åtgärder som kanske känns onaturliga.
Den offentliga sjukvården är inte bättre eller sämre än så. Den passar inte i ett instagramflöde, men allt har ett syfte.
Rummen är utformade för att personalen ska kunna rädda liv. De stressade barnmorskorna prioriterar olika patienter. I hemmet finns ingen förlossningsläkare, redo att utföra kejsarsnitt i en akutsituation. Den upplevda tryggheten i hemmet döljer en 2-6 gånger högre risk att barnets dör.
Socialstyrelsen har resonerat kring den risken och ansåg att den var tillräckligt låg för att inkludera hemförlossning i sina riktlinjer, men en risk är ett abstrakt mått över flera förlossningar. En förödande konsekvens händer eller händer inte för den enskilda individen.
För den som ändå insisterar på att föda i hemmet finns privata alternativ. Den privata sjukvårdsmarknaden växer i Sverige och det är bra att patienter som är missnöjda med den offentliga vården kan vända sig någon annanstans. Men i den offentliga vården ska skattemedel användas försiktigt.
Kommer regionen backa från sitt beslut? Förvaltningsrätten kanske finner att den styrande majoriteten i Uppsala gjort fel när de tillåtit hemförlossningar. Samtidigt är det mycket riktigt regionen som bestämmer.
Överklagandet av beslutet kan alltså misslyckas. Domstolar är bra på att avgöra om en beslutsprocess gått rätt eller fel till, men de är sämre på att väga olika värden mot varandra.
Det kan mycket väl vara så att regionen gjort helt rätt, rent tekniskt, när de tillåtit hemförlossningarna. Precis som jag rent tekniskt har rätt att förskriva höga narkotikadoser till en riskpatient, men aldrig skulle ha tänkt tanken från början.