Henrik Petrén och Anne von Heidemann respektive Lars Wiegert, tar i sina svar 23/1 på vår artikel i UNT 18/1 upp två viktiga frågor, bioenergins framtida roll och effektbalansen i det framtida svenska kraftsystemet.
Vi menar att endast växande skog tar upp stora mängder koldioxid, till skillnad från gammelskog. Ruttnande och död skog avger däremot både koldioxid och metan som skadar klimatet, i dag motsvarande minst 40 miljoner ton koldioxid per år, mer än utsläppen från bioenergianvändningen. Tillväxten i den svenska skogen tar årligen upp ca 150 miljoner ton koldioxid tack vare att den brukas, tre gånger så mycket som Sveriges utsläpp av växthusgaser.
Det är dessutom möjligt att genom kolinfångning och lagring (CCS) inom fem år ta bort utsläpp av koldioxid från bioenergianvändning.
Skogsindustrin är central i Sveriges ekonomi. 2018 exporterade skogsindustrin för 145 miljarder, i huvudsak nettoexport, och är den viktigaste näringen utanför städerna. Sverige, inte minst glesbygden, skulle bli fattigt utan skogsindustrin. Vi undrar också vad Petrén och Heidemann har för alternativ till bioenergin? Vår slutsats är att Petrén/Heidemanns politik leder till högre nettoutsläpp av koldioxid, påtagligt skadar Sveriges ekonomi och utarmar glesbygden.
Wiegert tar upp effektfrågan. Vindkraftens variationer kan bevisligen hanteras på systemnivå, både på användarsidan och på tillförselsidan. Laststyrning blir viktig, till exempel till att en del ladda elfordon under de tider efterfrågan på el är lägre, det vill säga nattetid. På tillförselsidan kan lagring utnyttjas i högre grad än nu, i vattenmagasin, och genom batterier. Nya kraftledningar behöver dock byggas nära storstäderna.
Kärnkraften är därför onödig och kan avvecklas till 2040/5. Därigenom minskas stora risker med olyckor och radioaktivt avfall och ge betydligt lägre kostnader för elsystemet.