För några år sedan fanns en utställning i ett särskilt rum i Stationsgallerian där bebyggelsen i Uppsala redovisades i liten skala. Från hållplatsen för buss 10 mitt emot kunde man på väggen i utställningslokalen läsa texten ”Uppsala växer”. Indoktrinering pågår, skulle man kunna förtydliga.
Att Uppsala växer befolkningsmässigt är uppenbart. Men Uppsala växer inte i alla avseenden. Geografiskt ligger gränserna för Uppsala kommun fast. Åkermarken i kommunen växer inte. Tvärtom exploateras åkermark tämligen ohämmat som till exempel framgår av Ingemar Mässings debattartikel (UNT 27/5). Ju snabbare befolkningstillväxt, desto större krav på bebyggelse för olika syften.
På samma sätt gäller att vattenekosystemet inom Uppsalas geografiska gränser knappast växer så att man klarar av ytterligare belastningar utan vidare. Föroreningar med PFAS och läkemedelsrester minskar knappast enligt någon automatik och det är inte självklart att ny teknik löser alla problem. Tillväxttänkandet är knappast något oskyldigt. Det handlar om en extrem och förenklad ideologi. Hur mycket tål ekosystemen i Uppsala utan att utarma den biologiska mångfalden? Det finns en klassiker från 1973 ”Small is Beautiful” av E. F. Schumacher som vi alla borde plocka fram och begrunda. På svenska är titeln ”Litet är vackert”.
Stadsutvecklingsdebatten i Uppsala visar att snabb befolkningsutveckling med förtätning med mera i ett begränsat område medför en del negativa konsekvenser. Vi bör därför fråga Erik Pelling och andra vilka idealen är när det gäller Uppsalas fortsatta utveckling. Ska Uppsala bli en miljonstad? Klarar vi vattenförsörjningen i så fall? Är den tänkta utvecklingen mot en miljonstad hållbar inom regionen och i relation till andra regioner? Är de omfattande planerna för utbyggnad i södra Uppsala förenliga med hållbar utveckling?
Vad menas med hållbar utveckling? Energidebatten handlar mest om fossilfri och förnybar el. Men det som beskrivs som fossilfritt eller förnybart är inte nödvändigt hållbart. Alla energislag är mer eller mindre hållbara (ohållbara). Kärnkraften är till exempel ohållbar i alla steg från uranbrytning, produktion av el, lagring av radioaktivt avfall, risker för kärnkraftsolyckor i freds- och krigstid.
Innebörden av hållbarhet har behandlats i ett antal FN-publikationer. Sedan 2015 har 17 hållbarhetsmål sanktionerats och en Agenda 2030 för hållbar utveckling. Det handlar om att välja politik och handlingsalternativ så att man undviker svårvändbara eller irreversibla (dvs under längre tid bestående) skador på ekosystem och människors livsförutsättningar i den egna regionen och globalt. Ingmar Messings ovannämnda debattartikel visar att vi i Uppsala fortfarande i betydande grad exploaterar jordbruksmark för andra syften och att denna utveckling är ohållbar. Detta bör ses som en tankeställare inte bara för Erik Pelling med allierade miljöpartister utan för alla ”våra” politiker i fullmäktige och nämnder. Men vi har alla som kommuninvånare en roll när det gäller att bidra till en mindre ohållbar utveckling.