”Jag betackar mig för den klappen på huvudet från en statsminister i en feministisk regering.”
Skratt och applåder. Det är den 14 augusti 2018 och valrörelsens allra första partiledardebatt är i full gång. Ebba Busch Thor har just rappt replikerat på Stefan Löfvens kommentar om att han inte vill bli undervisad om industrins villkor av henne.
Det är den här kvällen som det vänder på allvar för Kristdemokraterna.
– Ja just ja, det där ... det är nog det uttalande jag fått absolut mest kommentarer kring. Det var då som intresset för mig och partiet vaknade, säger Ebba Busch Thor när hon ringer upp från Säpobilen som viner fram på E4:an från Stockholm i riktning mot villan i Funbo strax utanför Uppsala.
Det är dagen efter valet och Ebba Busch Thor har precis haft möte med Alliansen. Hon berättar i telefonen att hon tackat nej till intervjuer hela dagen ”men när UNT ringer får man väl ringa upp va?” säger hon med ett skratt. Hon förklarar att mötet gick bra, att Alliansens krav på att avsätta Löfven ligger kvar och att hennes stabschef under dagen svarat Jimmie Åkessons stabschef att det inte blir något möte med Sverigedemokraterna. Mer kan eller vill hon inte säga om läget efter det rekordjämna valet.
– Nu kör vi in på Uppsalaslätten. Jag ser fram emot att komma hem till familjen och en tidig kväll. Men jag måste säga att jag är långt piggare än förväntat.
Ja, hon låter både glad och pigg. Inte så konstigt kanske; valresultatet lär ha varit en svårslagen energiinjektion.
Ebba Busch Thor valdes i april 2015 till partiledare för KD, bara 28 år gammal – men ändå med nio års erfarenhet i Uppsalapolitiken, varav sex år som kommunalråd. Under de första tre åren som partiledare harvade partiet under fyra procents-spärren. Inte sedan KD kom in i riksdagen 1991 har partiet under så lång sammanhängande tid legat så risigt till i opininsmätningar. Så sent som i juni i år uppgav 2,4 procent av väljarna att de skulle rösta på KD. Mindre partier går ofta sämre mellan valen eftersom de hamnar i skugga. Men det ovanligt dystra läget fick många experter att konstatera att det skulle krävas ett mirakel för att KD inte skulle åka ur riksdagen. Något som äventyrade hela Alliansens överlevnad.
– Det är klart att det bitvis var otroligt tungt. Det är mentalt jobbigt att gå in i intervjuer med så låga opinionssiffror, där utgångspunkten var att "ni finns ju knappt". Och att hela tiden tvingas prata om mig och partiet blir så introvert. Vi finns ju inte till för partiets skull. Jag har fokuserat på frågan: varför har jag gett mig in i politiken? Jo, för att vara en röst för de mest utsatta. Mitt mål har hela tiden varit att överträffa förväntningarna, säger Ebba Busch Thor.
Och förväntningarna överträffades: när valdagen väl kom stoppade 6,4 procent av väljarna KD:s röstsedel i kuvertet. Det kraftiga lyftet har redan fått benämningen Ebba-effekten. Hennes debattstil gick hem bland tittare och kommentatorer och hon har krönts till segrare i flera partiledardebatter. Förtroendet har gått upp som en raket: för ett halvår sedan svarade 27 procent av svenskarna att de har ganska eller mycket högt förtroende för Ebba Busch Thor – nu i september är siffran 43 procent. SVT:s stora vallokalsundersökning Valu bekräftar hennes betydelse: 35 procent av KD:s väljare anser att hon är viktig för partiet. Bara Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson är viktigare för sina väljare. Förre partiledaren Alf Svensson kallade henne häromveckan för ”ett politikens underbarn”.
Jonas Segersam, som tog över ledarskapet för KD i Uppsala efter Ebba Busch Thor, var aldrig orolig över opinionssifforna.
– Jag var väldigt glad när Ebba valdes till partiledare. Många var skeptiska till henne, men vi som sett henne här i Uppsala vet hur duktig hon är. Hon har ju fött två barn sedan hon blev partiledare, vilket ställer ganska stora krav på en person och familj i en sådan ställning. Det är först nu i valrörelsen som hon på allvar fått chansen att visa väljarna vad hon går för, säger han.
Vad är hennes främsta styrka?
– Kommunikation. Hon är väldigt skarp i debatter, hon är tydlig och har en stark karisma som går genom rutan.
Det var nära att Kristdemokraterna hade fått klara sig utan henne, avslöjar hon nu i telefonen. När Ebba Busch Thor 2015 bestämde sig för att kandidera till partiledare väntade hon och maken Niklas Busch Thor – tidigare framgångsrik fotbollsspelare i Sirius – sitt första barn. Och hon hade egentligen bestämt sig för att sluta med politik, berättar hon. När hon sedan blev vald till partiledare förberedde hon sig för några tuffa år, där det gällde att utveckla såväl partiet som politiken inför valrörelsen. Hon säger själv att hon befarade en ”ökenvandring”.
– I och med valrörelsen lyckades vi till slut ta oss förbi alla frågor om opinionsstöd och fick i stället diskutera politik. Det har varit en fantastisk känsla att under valrörelsen bli buren av människor som kommer fram och säger att de aldrig har röstat på Kristdemokraterna men att de nu ska göra det, säger hon.
Varför tror du att det är så?
– Vi har sett verkligheten som den är. Det är så många som känt igen sig i vår bild av inte minst sjukvården.
Men vad är det hos just dig som går hem?
– Jaa ... kanske att jag har vågat vara frispråkig och komma med raka förslag, som att lägga ner landstingen eller bygga ut kärnkraften. Jag har inte varit så räddhågsen, inte funderat innan på hur något ska uppfattas. Vi har i ganska många år i politiken haft partiledare som är hårt hållna av förberedda uttalanden; vad de än får för fråga svarar de likadant. Jag tror att människor är trötta på det och själv trivs jag inte där. Jag har bestämt mig för att vara närvarande i debatten och inte låsa mig vid en massa inrepeterade budskap.
Om Ebba Busch Thor nu kommer att få bilda regering eller tvärtom fortsätta i opposition vågar inga experter sia om. Blir hon minister av något slag är hon förmodligen en av få sådana som aldrig medietränats. Hon skrattar.
– Jag har liksom aldrig hunnit med det. Men det kanske är bra. Jag har gett mig in i varje debatt utan hämningar.