Skalbaggar i bokform
Femte bandet av Nationalnyckeln handlar om långhorningar, skalbaggar med långa antenner. Större ekbocken är stor och sällsynt. Större timmermannen har längst antenner. Husbocken vill vi helst slippa se.
Många långhorningar har målande namn. På större frågeteckenbockens gula täckvingar finns svarta mönster som påminner om - frågetecken.
Foto: Illustrationer: Martin Holmer
De flesta har långa horn eller antenner. På antennerna finns sinnesborst som registrerar var det finns lämpliga äggläggningsplatser, föda eller partner. Större timmermannens antennerna är fyra gånger så långa som kroppen. Eftersom kroppen kan bli upp till 2 centimeter är det rejäla spröt som den här skalbaggen har att hantera.
Med sin storlek borde de här skalbaggarna vara perfekta att "skåda", precis som fåglar och dagfjärilar. Men det gäller inte alla. Större ekbocken finns till exempel bara i Halltorps hage, ett naturreservat på västra Öland, ett stycke norr om bron. Där har den funnits i minst 150 år. Men att få se den "live" i någon av de gamla ekarna är ingen lätt sak, åtminstone inte för amatörskådaren. Andra arter är kamouflagefärgade för att överleva. Större timmermannen är svår att se när den sitter på grov tallbark, trots sin storlek. Andra arter har en färgteckning som gör att de liknar farliga insekter, till exempel getingar, också för att överleva.
Om många skulle vilja se större ekbocken, så lär ingen bli särskilt glad över att få se husbocken på någon bärande takbjälke i det egna huset. Husbocken är en allvarlig skadegörare som framför allt ger sig på barrvirke. Den gillar takbjälkar och träväggar, bara det är varmt.
Honan har ett långt äggläggningsrör och kan skjuta in äggen i någon spricka i veden. Det kan ta upp till tio år för larverna att utvecklas. Att de har förvandlat en stor del av virket till ljust gnagmjöl upptäcks i regel först när husägaren ser flyktvägen, flyghålen ut ur bjölken. Nya material och byggmetoder har minskat angreppen.
De fullvuxna skalbaggarna har kraftiga käkar. Man kan höra hur de gnager sig ut genom veden när det är dags att lämna "barnkammaren". Många av de svenska arterna kan bitas rejält om man råkar hålla dem lite oförsiktigt.
Det finns drygt 17 000 arter av långhorningar i världen, omkring 640 i Europa och 128 i Norden. Linné beskrev och namngav 56 av de svenska arterna, hans danske elev Christian Fabricius 20 arter och brukspatron Charles de Geer på Lövstabruk ytterligare sju.
I Sverige är bara större ekbocken och nordlig blombock fridlysta i hela landet. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna ges ut av ArtDatabanken i Uppsala. Texterna i bandet har skrivits av insektsexperten Bengt Ehnström från Uppsala.
Så jobbar vi med nyheter