Mjölkbönderna lägger av och vi står bredvid och filmar

24 september 2015 17:11

Det är faktiskt en ko på isen!

Det sägs att vi människor idag inte reagerar när något elände händer inför våra ögon, istället tar vi upp mobiltelefonerna och filmar olyckorna. Det är förstås en helt förfärlig tanke men samtidigt inte helt förvånande. Jag upplever att vi även med längre skeenden, sådana som pågår år efter år, inte heller agerar utan mest står bredvid och filmar och tittar på.

Ett sådant skeende är mjölkkrisen.

Min kompis mjölkbonden la av. Han blev sjuk. Stressen och pressen blev för hård. Tro fanken det, han fick samma pris för sin mjölk idag som han fick för 35 år sedan. Det gick helt enkelt inte längre. Och han är som bekant långt ifrån ensam. Det försvinner en mjölkbonde om dagen i Sverige. Och vi står bredvid och filmar med mobiltelefonen.

Mejerierna skyller på den internationella marknaden. Ja ja… Allt jag vill är att utöva min konsumentmakt. Och det gör jag, så gott jag kan, men jag saknar samlade krafttag. Varför, varför, varför går inte livsmedelsjättarna ihop och skapar ”Bondens mjölk” och lägger på två kronor som går oavkortat till mjölkproducenten? Det görs sådana småförsök här och var i landet, och det är förstås helt rätt, men var är den nationella samlingen? Jag är absolut övertygad om att de allra flesta av oss gladeligen skulle betala två kronor extra för mjölk och ost och smör och fil om vi visste att extraslanten gick direkt till våra mjölkbönder. Herre jisses, idag betalar vi mer för buteljerat kranvatten än för mjölk. Det är ju för fanken helt vrickat!

Och det vi kommer att se på våra framtida mobilfilmer är lastbilarna som kommer hostande med importerade mejeriprodukter, sämre kontroll på djurhållningen, nedlagda gårdar och före detta öppna landskap som har vuxit igen.

Allt till tonerna av Ulf Lundells fina gamla ballad som tyvärr då har fått lov att skrivas om på grund av ändrade naturförhållanden.

Jag trivs bäst i stängda landskap,

mitt i skogen vill jag bo,

bland sly och ris och snårbuskage

och inte en enda ko.

Jag trivs bäst i stängda landskap,

för både kropp och själ,

där bönderna fick lägga ner

och korna slogs ihjäl.

Så när jag köper fil igen

och mjölk, så tar jag lägsta pris,

jag tar den från Brasilien

och skiter i vår kris!

Jag trivs bäst i stängda landskap,

mitt i skogen vill jag bo...

 

Krönika

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!