Mångkultur utmanar juridiken

Det mångkulturella Sverige ställer nya krav på det svenska rättsväsendet. För första gången tas de här frågorna nu upp i en juridisk doktorsavhandling. Frågan är om ett mångkulturellt förhållningssätt i domstolarna krockar med värden som jämlikhet mellan könen.

20 januari 2010 06:03
Enligt islamisk arvsrätt ska till exempel en dotter få hälften så mycket av tillgångarna som en son. Ett barn fött av en ogift mor får inte alls ärva fadern.

Frågan som juridikdoktoranden Mosa Sayed vid Uppsala universitet ställer sig är hur svenska domstolar ska förhålla sig till sådana arvsprinciper, om man har att döma i en tvist om ett arv från en person med tillgångar i Sverige, som är medborgare i ett land med islamisk rätt eller har ett dubbelt medborgarskap.
- Sverige har hundratusentals personer med den bakgrunden. Det här är en stor och viktig fråga som oundvikligen kommer att bli mer aktuell framöver, även på andra rättsområden. Att hitta lösningar på denna och liknande situationer är en mångkulturella utmaningen, säger Mosa Sayed.

Grundprincipen i svensk arvsrätt är vid arvsfördelning i Sverige följa medborgarlandets lag, med förbehållet att det inte får kränka grundläggande principer i svensk lagstiftning.
Han argumenterar för att personens kulturella och religiösa anknytning till medborgarlandet måste ges stor betydelse i avgörandet om medborgarskapslandets lagar ska användas.
- Man kan tänka sig ett arv från en Iransk medborgare som flytt Iran på grund av den islamiska revolutionen. Då menar jag att domstolarna måste ta hänsyn till att personen flytt ett land med islamisk arvsrätt, och förmodligen inte vill att de principerna ska tillämpas, säger Mosa Sayed.

Men situationen kan också vara den omvända. Stark anknytning till medborgarskapslandet kan leda till att det landets lag används, och den islamiska arvsrätten då ligger till grund för domslutet.
Det är då frågor om värden som jämlikhet mellan könen kan komma in i spelet.
- När islamisk arvsrätt skiljer från svensk rättsordning grundar det sig i kulturella skillnader och synen på familj, släkt, egendom, och så vidare. Man måste fråga sig vem det är som ska definiera och bestämma vilka värden som ska ges företräde framför andra. Är det staten som ska göra det? Eller bör personens vilja, kultur och religion vara utgångspunkten? Det här är en av de svåraste frågorna som ett mångkulturellt samhälle har att hantera. Jag tror att vi måste ge utrymme för olikheter för att nå likställdhet i samhället, säger Mosa Sayed.

Än har inga arvsprövningar av det här slaget avgjorts i högre instans. De allra flesta behöver aldrig gå till domstol. Men i takt med att samhället blir mer blandat och mångkulturellt kommer frågan att komma upp, tror Mosa Sayed.
Hans avhandling är den första som tar upp frågan om ett mångkulturellt förhållningssätt i arvsrättsfrågor. Han tror att diskussionen kommer att komma upp inom flera rättsområden.
- Vi har nyligen haft ett seminarium i Uppsala om straffrätt. Ska vi ta kulturella hänsyn när vi utdömer straff? Det finns också områden där jag inte tror att Sverige kommer att ge efter, som i vårdnadsfrågor och rätten att skilja sig, säger Mosa Sayed.

Frågor om mångkultur är brännhet, och som Mosa Sayed säger på "mångas läppar" i Sverige och Europa.
- Min avhandling är ett inlägg i debatten, som jag velat förankra i inom juridiska ramarna, om det mångkulturella, en debatt jag tycker att har saknat nyanserade inslag. Men vi måste lufta de här frågorna, säger Mosa Sayed.
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Niklas Skeri