När några rumänska romer i våras stod utan någonstans att sova sedan kommunen forslat bort deras bil kunde Anna Lagerqvist inte annat än agera. Hon lät de två barnen i familjen, 7 och 13 år gamla, sova hos henne några nätter.
– Om man hör om barn som inte har någonstans att bo kan man inte ignorera det, inte jag i alla fall. Det kändes bra att de fick bli varma och mätta och jag blev lycklig när de lekte med mina barn. För de behöver få vara barn.
Samtidigt tycker hon att det är jobbigt att sådana insatser inte spelar någon större roll i det långa loppet.
– Det var ju bara en nödlösning för stunden. Dessa människor har det så otroligt svårt.
Tillsammans med Peter Ramstedt, en annan Uppsalabo, drog hon också i våras i gång en facebookinsamling för en romsk man som spelade dragspel på Uppsalas gator. Han var i desperat behov av pengar för att hans dotter skulle kunna opereras för en svulst i magen. Insamlingen gav de 8 000 kronor som krävdes.
– Operationen gick bra, flickan har fått det lättare att andas, säger Peter Ramstedt.
Peter Ramstedt har kontakt med den rumänska familjen och fortsätter samla pengar till dem. Han är chockad över hur extremt fattigt de har det i hemlandet.
– Det har pratats om att socialen här ska ta hand om barnen för att de inte ska bo i bilar. Men har man sett deras hus i Rumänien inser man att det kanske är värdigare att bo i en bil här, säger han.
– Som privatperson kan man inte hjälpa alla, men det är väl jättebra att hjälpa någon. Jag skulle önska att det fanns en obunden organisation som hade en insamling till dem som måste försörja sig som tiggare eller gatumusikanter.
Anna Lagerqvist tycker att vi alla har en skyldighet att tänka till.
– Stanna upp och se vad som händer runtomkring dig. Vare sig det handlar om barn som far illa eller folk som skriker rasistiska saker behöver vi vara medmänniskor.