En sång till alla rasistiska nättroll

Karin Kajjan Andersson om hur de som säger sig vilja försvara våra jultraditioner i själva verket förstör dem. Och om vikten av att kompensera hatet med kärlek.

18 december 2016 14:00

Ah. Julefrid. Nu är den på gång, känner ni? Luciafirande i veckan, fjärde advent i dag och mindre än en vecka kvar till dopparedagen. Känner ni … vänta, va? Känner ni inte friden?

Nej vem fan gör det. Vem gör det när det julen ska handla om – samhörighet, värme, gemenskap – tafsas på av hatfulla händer. Sverige 2016, landet där ett barn inte kan få fira lucia utan att behöva ta emot hot och trakasserier av vuxna människor. Landet där rasister organiserar sig i slutna Facebook-grupper som vore de den väldigt obehagliga versionen av tomtenissarna i Tomtens verkstad: de snickrar ihop hatet, förpackar det i anonymiserade, bruna paket och levererar det till internets alla vrår.

Nej, vem känner julefrid när människor kidnappat julen och använder den som alibi för att förstöra just det den ska handla om. När de som säger sig ”värna om våra svenska jultraditioner” tävlar i okunskap om just dessa traditioners ursprung. När de som kallar sig ”Sverigevänner” gör allt för att göra den svenska julen så kall och fientlig som möjligt.

Från hela mig till alla er rasistiska nätgrinchar där ute. Ni som försöker förstöra julen där ni sitter vid era tangenter och spelar hatets melodi på tangenterna. Jag önskar er en o-god jul. En jul med knäck som smakar bränt, med skinka torr som sandpapper och bara stickiga sockor under granen.

Jag vet, jag vet – på julen ska man förlåta även de träligaste av nättroll. Så förutom den där o-goda julen som jag önskade nyss har jag skrivit en sång till er. Den är sjukt traditionell och ni kommer garanterat att känna igen melodin!

Och till alla er andra: det är nu vi ska kompensera. Där hatet finns ska också vi finnas och ösa på med kärlek, värme och medmänsklighet! Bara så ser vi till att bevara dess kärna till kommande generationer.

Nu tändas hatets röda ljus

i nätets mörka zon.

Och tusen, tusen skrålar ock

om svek av tradition.

Och över Facebook och Instagram

vill de julens glada bud

dränka ner i skuld och skam

för tonen på nåns hud.

Du svarta hål av internet

o låt ditt mörka brus

få slockna i nån unken vrå

i era hem och hus.

I varje hjärta armt och mörkt

fördunklat av rädsla och strid

sänd en stråle av sund källkritik

i signad juletid.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Karin Andersson