De har gått hem på Bolands

Trevligare personal än i Bolandsgymnasiets kafeteria får man leta efter. Det tycker elever på skolan. Personer med lindrigare utvecklingsstörning och neuropsykiatriskt funktionshinder har blivit populära sedan de tog över kafeterian i höstas.

2 juni 2010 07:55

– Tja! En ostbaguette...
– Hungrig?
– Ja, faaan...

Den slitne ynglingen i blåställ är en av många som letar sig fram till kafeterian denna onsdagsmorgon. Bakom kassan står Sofia Pahlén, 34. Hon ler som solen åt alla hon möter. För henne spelar det ingen roll om någon har piercing, tatuering eller smink à la sprutlackering. Varje person är unik, precis som hon.
– Det är jätteskoj. Man får så mycket tillbaka när man serverar elever och lärare. Jag blir glad och känner mig uppskattad, säger hon bland godis, läsk och ostfrallor.

Det är ingen överdrift att Sofia och de andra i kafeterian blivit kändisar på skolan. Det är många elever som berättar för UNT att de gillar de där personerna som står där varje dag och ler mot dem, häller upp 25 liter kaffe om dagen och brer bortåt 150 smörgåsar.
– De är oerhört trevliga. De är alltid artiga, pratsamma och glada, säger eleven Oskar ”Skutt” Thomas som slagit sig ner vid ett bord med en kaffemugg och några kompisar.
Karin Amador som sitter en bit därifrån håller med:
– Och de tar verkligen sitt jobb på allvar. En gång var mackorna slut och de gjorde en ny åt mig!

Eleverna på skolan pluggar bygg, estetik, fordon och många andra ämnen. Fordonsläraren Mikko Letho, som köpt sin morgonfika, tycker att samspelet mellan eleverna och kafeterians personal fungerar bra.
– Det här är det bästa som hänt. Jag tror eleverna uppskattar dem och att det är rätt miljö att blanda så här.

Genom kafeterian får personer med lindrigare utvecklingsstörning eller neuropsykiatriskt funktionshinder möjlighet att prova på ett jobb och att umgås socialt med andra människor. Eleven Agnieszka Loughran tror att Bolandsgymnasiet är rätt miljö.
– Jag tror att ungdomar är mindre fördomsfulla. Att de i kafeterian skulle vara funktionshindrade är inget som man ens tänker på eller märker.
Sofia Pahlén har fullt upp bakom kassan, men berättar glatt att några elever från skolan kom fram till henne på stan då hon tittade på forsränningen.
– De var bara snälla och trevliga. Man har väl gjort ett intryck på dem.
Sofia har lärt sig att hantera olika människor. Hon kan få tuffa killar och tjejer att smälta, för hur ska de annars reagera när hon säger ”Du som är så söt behöver väl inte ha socker i kaffet”...

26-årige Jonas Bennemark som tillhör dagverksamheten trivs också i kafeterian. Han gillar att stressa:
– Det är lite mindre att göra i dag bara. Jag tycker om när det är fart och fläkt.

Får du någon dricks?
– Ja, ibland... men bara från elever.

Arbetshandledaren Maria Pihl berättar att vissa elever hade en kaxig attityd. En del slängde pengarna lite nonchalant på disken och gick. Nu har de lärt sig att man ger pengarna till personen i kassan och tackar.
– Här skapar vi ett avtryck för framtiden, en attitydförändring.

Kafeterian sysselsätter fem personer. Målsättningen är att de ska få ett ”vanligt” jobb. Men det är tufft därute, berättar arbetshandledarna som sett många återvända till kommunens olika dagverksamheter efter misslyckade försök att slå sig in på arbetsmarknaden. Arbetshandledaren Andreas Berlin tycker att det viktiga är att personerna har en meningsfull dagverksamhet. Sofia Pahlén som har fullt upp bakom kassan hoppas att hon en dag ska få jobb på en kafeteria.
– Jag tror nog att jag fixar det med tanke på att jag är så utåtriktad.
Det finns många elever som skulle rekommendera henne.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Daniel Jansson