AiMA är akutsjukvårdens intermediärvårdavdelning med sju platser för patienter som kräver extra tillsyn och vård mellan placeringar på intensiv- eller akutavdelningar och vårdavdelningar. Patienter på AiMA lämnas aldrig ensamma och under varje arbetspass tjänstgör fyra sjuksköterskor. En av sjuksköterskorna är Maria Brugård.
– Det värsta är osäkerheten, vi har levt i limbo så länge där vi inte har fått några besked om hur våra scheman och löner kommer att se ut, och nu kommer till sist Akademiskamodellen, men den är varken bra eller permanent, säger Maria Brugård som har arbetat på Akademiska sedan hon fick sin legitimation 2009, men nu är en av dem som har sagt upp sig.
Hennes kollega Elin Lindström har också sagt upp sig.
– Vi har ett väldigt bra fungerande team på AiMA, och det är trist att vi blir behandlade så här. Den nya modellen innebär längre arbetstid, och mindre möjlighet att påverka lön och schema än vi har med poängmodellen. Vår ersättning för obekväm arbetstid har inte höjts sedan 2008, löneutvecklingen är dålig och nu har vi dessutom fått höjda parkeringsavgifter, säger Elin Lindström.
Parkeringsavgifterna är förstås inte huvudorsaken till att hon sagt upp sig, men för henne och andra som tjänstgör kvällar och nätter kan det vara omöjligt att resa kollektivt. När bilpendling är det enda rimliga alternativet, bidrar de höjda p-avgifterna till missnöjet med Akademiska som arbetsgivare.
Det lokala avtal som gäller fram till 15 september bygger på en poängmodell där olika pass ger olika poäng som läggs ihop till arbetstidsmåttet. Kvälls- och nattpass ger mera poäng till den anställdes tidbank än dagpass. Det innebär att den som tar fler pass med hög poäng också kan få längre lediga perioder.
– Med Akademiskamodellen ska vi i stället ha en fastlagd veckoarbetstid, 32,33 timmar, och räkna timmar i stället för poäng. Det gör att det inte blir samma möjligheter till längre ledigheter och återhämtning, och det är ju tvärtemot vad de säger att de värnar om för personalen, säger Charlott Wallgren, även hon sjuksköterska på AiMA.
Charlott Wallgren har inte sagt upp sig. Ännu. Liksom sina kolleger tycker hon att osäkerheten är det värsta med den nuvarande situationen. I Akademiskamodellen som lades ut på nätet på onsdagskvällen så att personalen kunde ta del av den, finns det fortfarande ”svarta områden” där inga besked lämnats om hur ersättningen för OB-tid kommer att bli.
– Man känner sig inte alls uppskattad av arbetsgivaren. Vi har inte ens blivit tillfrågade när det gäller lönesystem och scheman, de vet inte hur vi jobbar. De borde vara intresserade, avdelningen fungerar utmärkt, vi håller dessutom budget, säger Charlott Wallgren.
Sjuksköterskorna på AiMA ser få nackdelar med poängmodellen i det ännu gällande lokala avtalet.
– Den gör schemaläggningen flexibel. Det går att komma överens i gruppen så att den som kan och vill arbetar fler kvällar eller nätter, och de som föredrar dagpass kan få det, säger Charlott Wallgren.
Att det var Vårdförbundet som sade upp det lokala avtalet är de tre väl medvetna om, liksom att den kunde ge problem vid sjukskrivningar och föräldraledigheter. De beklagar att det inte gått att bara justera problemen i avtalet.
– Arbetsgivaren talar om att systemen ska vara jämlika och det är bra. Men man kan inte blunda för att vi har olika förutsättningar inom intensiv- och akutvård och på vårdavdelningar, säger Maria Brugård.