Sånglärkebon nedplöjda

Sånglärkorna blir allt färre i Sverige, och när nu fälten närmast Kungsängens gård plöjts upp har lärkorna förlorat ännu ett antal häckningsplatser.

15 maj 2014 10:10

Det är intensivodlingen av åkermarkerna som är en av huvudförklaringarna till att sånglärkorna minskar i antal. Stora fält med en gröda i taget ger inte tillräckligt med frön och insekter för att sånglärkorna ska trivas. När fälten vid Kungsängens gård användes som betesmarker häckade sånglärkorna där liksom de fortfarande gör i hagarna närmare Fyrisån som fortfarande används som beten.

– Sveriges lantbruksuniversitet säger sig vilja vara ett universitet som går i spetsen för miljötänkande, men i det här fallet har de gjort precis tvärtom, säger Mikael Malmaeus, Uppsala ornitologiska förenings fågelskyddsgrupp.

De omkring tio hektaren som den senaste veckan plöjdes upp rymde inte bara häckande sånglärkor med antingen ägg eller nykläckta ungar i bona, de är också upplöjda alldeles intill dikeskanterna, även vid det vattenförande diket som går rakt genom fälten.

– Hade fälten plöjts på hösten och sedan såtts med vårvete hade livsbetingelserna för sånglärkorna varit betydligt bättre. Nu är den absolut sämsta tiden för plöjning. Och skyddszoner på 10 meter vid vattenförande diken rekommenderas oavsett sånglärkor, säger Mikael Malmaeus.

Jakob Källström är driftledare vid Ultuna egendom som förvaltar SLU:s marker.

– Det är bruksmarken runt gården som plöjts. Fram till att djuren på Kungsängens gård flyttades till Lövsta för två år sedan har fälten använts som beten i säkert mer än 20 år. Eftersom vi vill etablera helsädesodling på fälten måste vi plöja upp dem, säger Jakob Källström.

Sånglärkornas häckningstid har varit en mindre del av beslutsunderlaget när tiden för plöjning bestämdes:

– Det är klart att flora och fauna är sidor av det vi har att tänka på när beslut tas. Men i det här fallet har tidpunkten för plöjning påverkats också av hur blött det varit i markerna. Det är först nu som det varit möjligt att plöja de här fälten, säger Jakob Källström.

För ornitologer och Mikael Malmaeus är markens förmåga att bära tunga jordbruksmaskiner mindre intressant:

– Antalet sånglärkor har minskat med 75 procent de senaste 35 åren. Om markägaren SLU vill framstå som miljöinriktad borde hänsyn till djur och natur vara det som i första hand präglar beslut om förvaltning av markerna, anser han.

- Att det dessutom pågår diskussioner om en utökning av naturreservatet till ett Årike Fyris som skulle kunna omfatta även marken närmast Kungsängens gård, gör den här plöjningen extra olycklig, säger Mikael Malmaeus.

Om det blir ett naturreservat Årike Fyris är ännu inte bestämt. SLU har redan konstaterat att ett reservat på deras marker inte är förenligt med det uppdrag som universitetet har. Möjligheter till markbyten med kommunen som den andra parten har diskuterats.

Fakta Sånglärkan

Sånglärkan (Alauda arvensis) är en flyttfågel som från Sydeuropa kommer till Sverige i februari-mars. Den häckar över hela Sverige där det finns klövervallar och gräsängar. Sånglärkan flyttar i igen i september-november, beroende på väder. Man brukar räkna ett lärkbo per hektar, sånglärkan häckar två gånger per säsong.

I 2010 års rödlista angavs sånglärkan vara nära hotad. Sveriges ornitologiska förening driver projektet Rädda sånglärkan som innebär att lantbrukare lämnar lärkrutor på omkring 20 kvadratmeter i fälten för lärkorna att häcka och födosöka i. 2013 anlades 1600 lärkrutor av 31 lantbrukare.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Lotta Lille