Så stoppar du nätbedragaren

Bluffannonser, ID-stölder och falska mejl som utlovar arvegods - nätbedrägerierna har ökat kraftigt de senaste åren. Nästan hälften av alla bedrägerianmälningar de senaste åren gäller bedrägerier som skett på nätet, enligt Nationella trygghetsundersökningen.

Hur tycker du att den allmänna uppfattningen av nätbedrägerier ser ut?

– Vi konsumenterär för naiva, vi bör vara mer försiktiga av oss. Vi litar alldeles för mycket på att saker är som de verkar vara. Nu menar jag inte att man ska gå runt och ständigt vara misstänksam, bara man är medveten om att det är jättelätt att luras, säger konsumenträttsjournalisten Anders Nyman. Han har kommit ut med en guide om bedrägerier på uppdrag av Internetinfrastrukturstiftelsen och polisen.

Vilka är de vanligaste typerna av nätbedrägerier?

– Det kan vara allt ifrån löften om mirakelkurer som inte fungerar, till varor som man betalat men aldrig får. Många får också så kallade ”Nigeriabrev”, mejl som lockar med stora arvegods mot betalning. Det finns också på dejtingsidor där man lurar med kärlek istället för en gömd skatt, men där det ändå slutar med att de vill ha pengar. Bedragarna vet precis vilka knappar de ska trycka på.

Hur vanligt är det med sådana här brott?

– Man vet att brotten ökar, men det är svårt att föra statistik på det. Det finns ett stort mörkertal och det är omöjligt att veta hur stort det faktiskt är. Allt fler har upptäckt hur lätt det är att luras över nätet. Samtidigt är straffvärdet lågt och många som faller offer för bedragarna anmäler inte.

Varför anmäls inte brotten?

– Det är nog en kombination av att vissa skäms och att vissa inte tror det spelar någon roll. Det går inte heller att polisanmäla bedrägerier över nätet utan det måste ske på en polisstation eller via telefon, vilket kan kännas krångligt.

Vad vill du säga med Internetguiden om bedrägerier?

– Jag bevakar konsumentnyheter varje dag och det är samma historier som hörs om och om igen, det är samma principer i bedrägerierna som alltid funnits. Varför lär vi oss inte någon gång? Vi behöver förebyggande arbete, få ut lättillgänglig information om hur det fungerar. De flesta av oss kör bil för att vi har fått lära oss hur det fungerar, och nu säger jag inte att man behöver körkort för att få använda dator, men det går ju ändå att utbilda folk om det. Mer källkritik i skolan behövs till exempel, det borde ingå i det svenska grundpaketet.

Hur kan man skydda sig mot att bli lurad?

– Jag brukar säga att man ska vara lite som en jediriddare, man ska inte bli för upphetsad, om man ser något som verkar vara för bra för att vara sant. Låt inte känslorna ta över, ta ett steg bakåt och fundera ”är det här rimligt”? Och så ska man googla allt. Vad är det för företag som ligger bakom, vad finns för information om produkten? Man kan se vem som registrerat näthandlarens domännamn och när den är skapad, om den är väldigt färsk kan det vara ett varningstecken.

Du är frilansjournalist som är inriktad på konsumenträtt, varför började du intressera dig för de här frågorna?

– Det började av en slump runt 1999. Jag hade en mejladress med ett understreck i och plötsligt började det trilla in mejl från amerikaner. Det visade sig att jag blev förväxlad med en amerikansk student som var på utbyte i Europa, så jag började svara på mejlen för att reda ut det hela. Jag höll sedan kontakten med en av studentens vänner och när jag skulle ringa till henne i USA insåg jag att det var väldigt olika priser beroende på vilket telefonbolag man hade. Så jag skapade en hemsida där man kunde se jämförelser mellan priserna, vilket inte fanns tidigare. Då blev jag uppringd och senare även rekryterad av Cint, en hemsida för konsumentfrågor, och på den vägen var det. Jag gillar att kunna hjälpa folk med de här frågorna, avslöja missförhållanden och kanske faktiskt kunna göra skillnad för någon.