Trots att det är semestertider är det liv och rörelse längs Bäverns gränd när UNT tar en promenad från Resecentrums södra del ner mot gatans slut vid Islandsfallet. Gatan verkar mest användas som transportsträcka av fotgängare, cyklister, bilar och bussar.
Här finns få naturliga stopp, som butiker och restauranger, och känslan är att Bäverns gränd är en slags sydlig gräns för cityhandeln.
Vi går förbi Marie Gavelin som står i skuggan på trottoaren med sin pudel Jenna. Hon väntar på att hennes son ska komma förbi med hennes nycklar som hon glömt i hans bil. Hon har bott i sin lägenhet vid Bäverns gränd i två år och trivs jättebra.
– Det är nära till Stadsparken och Slottet och man tar sig till Stockholm på 40 minuter. Och trots att det är så centralt så är det så lugnt här. Jag kan höra fågelkvittret från min balkong. Och bussarna och trafiken stör mig inte alls. I stan måste det få vara biltrafik, säger Marie Gavelin.
Många Uppsalabor förknippar nog Bäverns gränd med just bussar och trafikpolitiskt käbbel. I många år var frågan om biltrafik skulle tillåtas från Islandsbron till Bäverns gränd en följetång för UNT:s läsare. Frågan var så het att den i mars 2012 avgjordes av regeringen, som bestämde att biltrafiken inte skulle släppas fri.
I början av 1900-talet åkte spårvagnar via Islandsbron in på Bäverns gränd och sedan in mot Stora torget. I dag stannar fyra busslinjer här och det äldre paret Kisma Divan och Daoud Alkhamisi tycker att trafiken hörs för mycket.
– Bilar och bussar är väldigt störande. Och ambulans- och polissirener tidigt på morgonen gör att vi inte kan sova, säger Kisma Divan, som är flykting från Irak och har bott i Sverige i 16 år.
Sedan ett par år bor de i en hyreslägenhet i ett äldre ljusblått trähus, inte långt från Islandsbron. Men läget är jättebra, tycker de.
En hel del skvaller har gatan bidragit med genom åren. Mitt på Bäverns gränd ligger Prinshuset, byggt 1837, där hela åtta prinsar bott under sin studietid vid Uppsala universitet. 1998 flyttades huset sju meter in på tomten och Bäverns gränd blev bussgata. I dag innehåller Prinshuset sju hyreslägenheter.
Inte långt från Prinshuset låg vid sekelskiftet ett par Uppsalas bordeller, ”59an” låg på Dragarbrunnsgatan 59 och ”Sju helvetets gluggar” låg nere vid hörnet Bäverns gränd/Östra Ågatan.
Det finns inga bevis för att prinsarna hade en koppling bordellerna, men visst lär det ha skvallrats en del genom åren?