Den slutsatsen drar forskare i Japan, Schweiz och Sverige i en studie, som publiceras i vetenskapstidskriften Nature Communications.
– Vår studie av den japanska talgoxen ger faktiskt det första experimentella beviset för att en vild djurart kan kombinera sina läten med särskilda regler för att skicka viktiga sammansatta meddelanden till sina artfränder. Hittills har sådan så kallad kompositionell syntax ansetts vara unik för människors språk, säger forskaren David Wheatcroft vid Institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet.
I likhet med andra mesfåglar använder den japanska talgoxen mer än tio olika läten. När fågeln "pratar" använder den dessa läten – eller toner – antingen var för sig eller i kombinationer med varandra. I studien har forskarna lyckats dechiffrera betydelsen av några sådana toner och tonkombinationer som japanska talgoxar brukar använda genom att spela upp dem i närheten fåglarna och sedan iaktta hur fåglarna reagerade när de hörde dem.
När en fågel hörde tonkombinationen ABC började den vrida på huvudet för att spana in omgivningen och när den hörde D-toner flög den direkt i väg i riktning mot ljudet.
– ABC-läten fungerar alltså som ett meddelande om att fågeln ska se efter om det finns något rovdjur eller annat hot i omgivningen. D-läten betyder att den ska komma, till exempel till en plats där det finns mat eller till sin partner i en holk, säger David Wheatcroft.
När de båda lätena kombinerades i ordningsföljden ABC-D däremot spanade fåglarna in omgivningen samtidigt som de närmade sig ljudkällan.
– Detta beteende kan förklaras av att fågeln måste närma sig den potentiella faran för att få en bild av vad den består av och om så behövs tillsammans med andra talgoxar försöka jaga iväg den, förklarar David Wheatcroft.
Samtidigt visar forskarna att det är ordningsföljden på delkomponenterna i meddelandet – meningsbyggnaden eller syntaxen – som gör att fåglarna förstod det. När ordningsföljden på konstgjord väg kastades om till D-ABC reagerade de inte på vad de hörde.
– Detta är ett mycket övertygande belägg för att syntaxen inte är unik för mänskligt språk, utan även utvecklats oberoende bland fåglar. Vi hoppas i framtida studier på såväl japanska som svenska talgoxar få en fördjupad bild av varför syntaxen utvecklats hos dem. Kanske kan sådana kunskaper också kasta ljus över dess evolution hos oss människor, säger David Wheatcroft.