Per Lidvall är bosatt i Lövstabruk sedan några år tillbaka efter 20 års arbete utomlands. Han är uppvuxen i Skutskär – där han fortfarande har kvar en sommarbostad – och det hände att han följde med föräldrarna till brukssamhället som liten grabb.
– När jag flyttade hem till Sverige igen kände jag att Lövstabruk var en bra plats att bo på, säger han.
Hans fotografier hänger på tre av väggarna i magasinets bottenvåning. Han har valt en kronologisk ordning – från vinter via vår och sommar till höst. Det är väldigt vackra bilder, inte sällan med frost och dimma som ingredienser.
– Lövstabruk är som många andra bruk byggt på träskmark. Det gör att det är dagg i gräset på morgonen även om det är så varmt som förra sommaren.
Endast ett fåtal fotografier visar Lövstabruk i sommarskrud.
– Folk vet ju redan hur det ser ut här på sommaren men få känner till hur vackert det är på vintern till exempel. Kontrasten mellan byggnadernas färg och den vita snön är häftig.
Interiörbilderna är också få. En visar den berömda Cahmanorgeln vilket är mer eller mindre ett måste i en fotoutställning från Lövstabruk. Ett annat fotografi visar ett järnlås på en visthusbod.
– Folk som bor här frågar var jag har tagit den bilden. Har man bott här länge är det lätt att bli blind för allt det vackra, säger Per Lidvall som även arbetar som juvelexpert på Bukowskis i Stockholm.
En trappa upp ställer Elisabeth Henriksson, Emma Kronvall och Magdalena Nilsson ut glaskonst, skulpturer och keramik. De har det gemensam att de började i samma klass på Konstfack 1999. Elisabeth och Magdalena delar ateljé i söderförorten Skärmarbrink men har aldrig ställt ut tillsammans tidigare.
Elisabeth är glaskonstnär och har genom åren fått flera stipendier och hennes verk finns bland annat på Nationalmuseum. Upprepning går som en röd tråd i hennes konstnärskap. Det betyder inte att hon gör samma saker hela tiden utan det är detaljerna som går igen oavsett viken teknik hon använder. Närmaste stora projekt är medicinalväxter som hon röntgat och som sedan ska fogas in i en 90 kvadratmeter stor glasvägg i Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.
För Magdalena väntar en tre månaders lång vistelse i Kina där hon får möjlighet att utveckla sitt arbete i porslin, fast i en helt annan skala än hon är van vid. Ett arbete i Eskilstunas nya badhus, där hon ska utsmycka ytan på hopptornet, väntar också.