– Nu går vi försiktigt, säger Göran Johansson och Tommy Göransson i mun på varandra när vi träffas vid brofästet till Carl XIII:s bro för att promenera ner till Älvkarlebyfallens forsande vatten nedströms och till klipporna.
En brant backe leder ner så promenaden blir balanserande.
Båda är medlemmar i Älvkarleby hembygdsförening och två av en handfull medlemmar som fiskar nejonöga.
Notdragarna står det med svarta bokstäver på de knallgula västar de bär.
På klippan tar de bestämt och kraftfullt tag i rep, ordentligt fastsurrade i järnringar i klipporna, och drar upp så kallade tinor, en typ av stålbur som nejonöga fångas i.
De hivar in en tina med förväntansfullt ansiktsuttryck och under tiden undrar jag vad det här fisket handlar om?
– God fisk, säger Göran koncist och berättar att under nejonögasäsongen som normalt är september och oktober så vittjar de tinor varannan dag.
En tina kan innehålla 30, 40 kilo nejonöga.
– Ett hundra kilo nejonöga i veckan kan vi ta upp, fortsätter Göran som var med och fiskade nejonöga redan på 1960-talet.
Tommy Göransson har fiskat nejonöga i tjugo år, så båda är rutinerade - och de älskar att äta nejonöga, en vana de haft sedan de var unga..
De öppnar tinan. Fångsten är lyckad. Nu tar det inte lång stund förrän de hivat upp ett rymligt blått platskärl, sumpen, ur älven som de ställer på klippan. Öppnar locket och för över nyfångad nejonöga. Sedan när sumpen fyllts på läggs den ner i älven igen.
– Vi kan förvara femtio, sextio kilo nejonöga i sumpen, ambitionen är att den ska vara fyllt till helgen då vi ska leverera nejonöga till Turisthotellets nejonögsfestival, säger Tommy.
Hembygdsföreningen har en överenskommelse med Vattenfall att få fiska nejonöga i Älvkarlebyfallen. Det var Bo Janzon som tillsammans med några andra i föreningen tog upp idén:
– Det fanns ett kommersiellt fiske av nejonöga i Älvkarleby fram till slutet av 1980-talet eller början av 1990-talet. Sedan låg det nere, tills IOGT-NTO tog upp det några år för att än en gång läggas ner. Vi tyckte det var en trevlig tradition sedan gammalt, viktig att bevara och hålla vid liv, säger Bo Janzon och fortsätter:
– Nejonögonen vandrar från Östersjön till älvar på höstarna, leker och producerar yngel. De lever den största delen av sitt vuxna liv i hav och äter genom att suga sig fast vid fiskar. Det är en långsmal fisk som liknar ål, fingerbred, mörkgrå och med en tandad sugmun.
På lördagar i september och oktober - när det finns tillgång och efterfrågan - säljs nejonöga på Sörmyrgården vid hemygdsgården i Älvkarleby.
– Vi säljer så länge vi får fångst, till privatpersoner. Traditionen i Älvkarleby är att nejonöga steks på hällar - utomhus. När Älvkarleboborna gör det ligger stekdoften tät över nejden!
Göran Johansson äter nejonöga som hans mormor gjorde:
– Hon la in nejonöga i socker och ättika. Nystekt nejonöga serveras med färskpotatis. Mmm... Det är en delikatess. Jag nyper av huvudet och äter, rätt av. Nejonöga har en alldeles egen smak som inte kan jämföras med någon annan fisk, säger Göran på ett sätt så att det vattnas i munnen.