Andersson som expert i tv under matchen mellan Sverige och Danmark på Råsunda.
- Del 6: Hjärtinfarkten
Sirius har alltid legat Ola Andersson nära hjärtat. Uppsalasonen slog igenom i klubben mellan 1990 och 1994 som spelare. Han värvades sedan till AIK där han vann SM-guld, spelade i landslaget och i Champions League. Innan karriären tog slut så återvände han en sista sväng till blåsvart för att sedan bli ”Rit-Ola” med hela svenska folket då han var expert i Sveriges Television under fotbolls-VM 2002 och där han kommenterade matcher för både Canal Plus och senare även Viasat.
Kring Sirius har han alltid funnits. I den här serien har UNT berättat hur Ola Andersson får uppdraget 2011 att hitta en ny tränare. Några år senare blir han klubbchef och efter en liten paus på grund av privata skäl så är han tillbaka som socutingansvarig. 2018 blåser det igen och Andersson blir sportchef i sitt hjärtas klubb. Han lever, andas och äter Sirius 24 timmar om dygnet. Alla som varit på Studenternas har hört hur han lever sig in i varje sekvens. Hur en bortslagen passning på mittplan kunde utlösa vredesutbrott. Andersson ”mission”, som han själv säger, har varit att sätta Sirius på fotbollskartan på riktigt. Allt det får dock sättas på paus under försäsongen 2023 när Sirius sportchef plötsligt drabbas av en hjärtinfarkt.
– Jag mår bra, men jag har ett annorlunda liv i dag. I det livet så mår jag bra, men det är inte lika mycket intensivt fotbollsjobb som det var tidigare och det är lite sorgligt. Jag skulle gärna vilja kunna fortsätta med sådana saker som jag gjorde tidigare och jag tyckte att jag var hyfsat bra på det, säger Andersson och fortsätter sedan:
– Men ibland så bestämmer man inte över saker och ting.
Sirius tidigare sportchef på platsen där allt började i Upplands Väsby.
Viljan att verkligen göra något bra i Sirius har kostat hälsan.
– Jag kan erkänna att hela det här med missionen av att ha Sirius i allsvenskan med en ekonomi, göra en generationsväxling, byta tränarstaber och allting… det sliter. På vissa människor mindre, som att vattnet rinner av, men för mig så har Sirius varit en sådan mission som har betytt otroligt mycket. Jag tror inte att det bara har runnit av utan det har liksom gått åt mig hårt.
Sirius tidigare sportchef ser fräsch ut när vi ses på Scandic Infra City i Upplands Väsby. Platsen där Sirius resa en gång startade. Men efter hjärtinfarkten och efterföljande rehabiliteringen så har han fått dra ned på tempot och det rejält.
– Nu inser jag att jag inte kan hålla flaggan, kroppen pallar inte det, att stå i frontlinjen. Därför har jag under den här tiden fram till nu jobbat hårt med mig själv för att inse vad jag kan göra för andra saker för Uppsalas utveckling. Är det någonting annat jag kan göra för att ta klubben framåt än att anställa spelare, köpa och sälja spelare, anställa tränare och organisation? Ja, någonting annat kanske och det är den resan som jag har gjort nu under ett års tid efter infarkten.
Ola Andersson mår bra igen.
Hur har den omställningen varit, att leva Sirius 24/7 och sedan tvingas ta ett kliv tillbaka?
– Den är jättesvår, men jag tror att jag har varit duktig där och insett att skulle jag fortsätta så skulle det inte ha gått åt rätt håll så att säga. Det är ju det här yrket jag kan och att inte få jobba med det… naturligtvis har jag ställt frågan till mig själv om jag ska vara kvar över huvud taget och se andra jobba med det som jag känner att jag är bra på och skulle vilja fortsätta med. Det som har varit bra i den här processen, det är ju att hela mitt gäng som nu har tagit över känns så otroligt välkomnande. Jag går i huset och jag finns med i klubbens strategier, vi pratar om klubbens tekniska hjärta. Hur ska Sirius Fotboll vara med allt från akademispelare till A-lagsspelare. Där finns jag ju fortfarande med, men det är mycket mer övergripande.
Ola Andersson som lagkapten för AIK i allsvenskan 1997.
För det är Ola Anderssons ”pojkar” som har tagit över. A-lagschefen och efterträdaren Jonathan Ederström hämtade han in som U19-tränare inför 2021. Han blev sedan befordrad till scoutingansvarig efter att Adrian von Heijne lämnade för Danmark. Det var Ola Andersson som anställde Christer Mattiasson som huvudtränare och staben runt honom.
– Det är mina killar och mina kompisar så jag känner mig delaktig i att de är där och känner en tillit i att de är jäkligt bra på det som de gör.
Rådfrågas du något om sportsliga grejer?
– Jag har mycket kontakt med ”Jonte”, men det är han som tar besluten. I det ”tekniska hjärtat” så kommer jag vara med. Inte med när ”Jonte” säger att vi ska ha den här eller den spelaren, men vilka profiler vi ska ha på våra spelare, tränare och vilket sätt vi ska spela fotboll på övergripande. Där är jag med.
När kunde du börja se matcher igen efter infarkten?
– Första tiden tittade jag inte utan då såg jag till att göra andra saker, men det var för att spara mig själv. Nu är jag tillbaka och kan se matcher.
…utan att hetsa upp dig?
– Ja, ganska mycket. Nu är jag mycket lugnare och de andra har tagit den rollen.
Det är ändå ett lag som i mångt och mycket du har byggt?
– Det stämmer, men jag har jobbat med mig själv. Förlorar vi en match eller en spelare går sönder och vi behöver värva så är det inte mitt jobb nu att göra det utan det innebär också att man kan släppa det på ett annat sätt.
Om du inte hade drabbats av infarkten, när tror du att du hade lämnat över ditt bygge?
– Aldrig, aldrig, skrattar Ola Andersson.
Ola Andersson under tiden som sportchef i Sirius.
Sedan ganska exakt ett år är han tillbaka på Sirius kontor där han nu jobbar med att driva frågan om en ny hemvist och träningsanläggning i Uppsala.
– Det går väldigt långsamt. Vi kan säga att det har gått nästan ett år till att identifiera alla platser som vi inte kan vara på. Det är allt från KAP-området till alla möjliga gräsplättar som folk tycker och tänker att vi ska vara på. Det har varit ett jobb, men det går bra. Det är en otrolig skillnad mot att kunna ta ett beslut som sportchef på onsdagen och sedan kunna spela den spelaren man värvat in på torsdagen. Här kan det ta tre månader innan man får svar på ett mejl. Det är lite annorlunda så jag får jobba på mig själv på det planet.
Hur många platser är aktuella?
– Vi jobbar på några spår som är hetare, det gör vi hela tiden fram till att det blir återvändsgränd.
Här har Sirius tittat på möjligheter för en ny träningsanläggning.
Visionen är klar och enligt Andersson är både privata aktörer och kommunen med på tåget.
– Jag vill, och vi har kommit överens om, att vi ska skapa en anläggning för hela klubben med både bredd och elit. Att vi skapar ett ”Sirius community” där man kommer och hänger, ser sina barn eller barnbarn spela från knatteboll till seniorfotboll. Det ska ju kunna vara 700, 800 spelare på den här anläggningen. Man fattar ganska snabbt att det är en ganska stor yta vi behöver.
När tror du i tid att Sirius kan ha en sådan anläggning?
– Vi har varit breda i vår research så därför är det svårt att säga när. Säg att vi hittar mark, men sedan är det detaljplan och sådana saker. Man ska se om det ligger några vikingaskepp under ytan. Tidsmässigt är det supersvårt, men vi har gjort ett statement med att ge mig det här uppdraget så Sirius har verkligen tagit sig an det här och satsar resurser.
Att säga att ingen har gjort mer för att Sirius ska vara där man är i dag än Ola Andersson är ett faktum. Det höll även på att kosta honom hälsan.
Det (hittills) misslyckde nyförvärvet Michael Martin i Diöshallen – där Sirius ibland brukar träna på försäsongen.
Kan du titta tillbaka på det här och känna att ”fan, jag lyckades”?
– Inte riktigt tror jag. Det är svårt när man fortfarande är lite i det. Jag har en presentation som jag tagit fram när vi ska träffa nya samarbetspartners och sådär om den resan som varit och då får man en ”aha-upplevelse” på vad vi faktiskt har gjort. När man har varit inne i det under de här åren så har det varit mycket jobb. Man ser inte riktigt skogen för alla träden. Nu börjar det landa lite när man får lite mer tid och ett helikopterperspektiv.
– Samtidigt så känner jag med det uppdrag jag har nu som jag tror är absolut viktigast för vår framtid. Att vi ska kunna förädla människor och fotbollsspelare på en ny träningsanläggning. Det är det som tar oss ytterligare steg framåt ihop med när vi har gjort det tillräckligt bra och är ännu lite bättre på fotboll så har vi 10 000 på varje match hemma och måste bygga ut. De två sakerna tror jag är grejen, att det blir på riktigt.
Du är inte klar än?
– Nej, inte klar än, men under radarn brukar jag säga.
Du kom in lite under radarn också på en fråga från styrelsen 2011 om att hitta tränare. Hade du kunnat drömma om den här utvecklingen?
– Nej, det är svårt att säga att jag hade det här i tankarna. När du har en mission så köttar du så länge du orkar, det är väl det jag har gjort. Att se det där redan 2011, 2012… nej. Den resan som vi har gjort och den resan som man gör härifrån. Det är ännu mer ekonomi i det liksom. Det har gått 13 år nu och var är vi om 13 år till?
Ja, om vi sitter här om 13 år igen, 2037, var är Sirius då?
– Då skulle jag säga att vi är ett lag som är topp åtta i ekonomi, var exakt vet jag inte. Vi har byggt ut Studenternas förhoppningsvis och vi har den här träningsanläggningen. Det tror jag.
Är det några titlar i Sirius pokalskåp?
– Jag tänker inte på sånt utan jag tänker bara på att bygga förutsättningar för att få andra människor att lyckas. Får jag vara del av det och hålla på med det i min vardag så tycker jag att jag är tillfredsställd med vad jag sysslar med och tror det blir bra för Uppsala i slutändan. Jag vill dit (till titlarna), men jag är inte intresserad av att prata om det.
Tror du att du en dag kan se tillbaka på det här och njuta?
– Det hoppas jag.
Allt började på ett möte i Upplands Väsby. Var Sirius resa slutar återstår att se.
Lyssna på hela intervjun med Ola Andersson i UNT:s podcast Are You Sirius?
