På universitet. Alva Jansson pluggar media och kommunikation. Så här kan det se ut under en vanlig dag: plugg, arbete och bandyträning. Under fotograferingen ställer UNT en fråga för att få Alva att titta upp: var ligger kyrkogården?
Numera är Alva Jansson back i Uppsala Bois elitserielag, en position hon trivs med. Bandyn är en stor del av hennes liv, så stor att man som utomstående börjar undra: hur hinner hon med allt?
Det som tar mest tid är studerandet. Hon läster Media- och kommunikation på universitetet. Hon är klar till hälften.
– Jag har alltid känt att jag velat plugga. Jag är ju från Uppsala men har känt att, "borde jag testa att plugga i någon annan stad eller är det bra här?" Uppsala är en jättebra studentstad så jag tycker att det känns fint att vara här, plus att jag vill vara kvar för bandyn.
Detta om pluggandet, det behöver inte utvecklas så mycket mer. Alla vet nog vad det handlar om – hur arbetsamt plugget det kan vara. Men jobbet, eller jobben, hur var det med dem? Alva svävade lite på målet när det gällde antalet jobb, så det måste vi reda ut. Är det två, tre eller fyra jobb?
– Jag har några stycken, säger hon och skrattar högt och gott och fortsätter sedan:
– Jag jobbar inom restaurang, i butik och som receptionist.
Och på Sirius Fotbolls hemmamatcher?
– Ja, då är jag där... säger Alva på ett sätt som nästan låter lite generande – inte för att det är Sirius utan för att det är så många jobb. Det skulle ha räckt med två, eller tre. Ingen har ju fyra jobb. Ungefär så.
Sirius Fotboll låter intressant. Vad gör du då?
– Jag brukar vara vip:en där jag står i baren och langar öl, typ, säger Alva och bjuder på ännu ett gott skratt.
Det blir många skratt och leenden under intervjun. Varma leenden. Inte ansträngt alls. Hennes spontana skratt är inte alls olikt tv-profilen Nikki Amins, hon som bland annat har varit jurymedlem i Idol, gäst i Bäst i test och nu senast sedd i Jorden runt på 80 dagar.
Har man nära till skratt har man nära till känslor – och kanske tårar? Och ja, Alva kan gråta. Mycket. Mer om det senare.
Det märks inte alls att 22-åringen har så mycket att bestyra från morgon till kväll under i princip veckans alla dagar. Lägg till en del långa bortaresor med Uppsala Bois så förstår nog alla vilket hektiskt liv det är.
Snart dags för träning och som vanligt är det god stämning i Uppsala Bois omklädningsrum. Alva Jansson pratar med några av sina lagkompisar.
Men Alva trivs, det är väldigt tydligt.
Bandyspelandet har förändrats den senaste tiden, till det bättre ska påpekas. Men förändringarna medför också en viss upptrappning.
– Det blir svårare och svårare att kombinera pluggandet med bandyn eftersom vi har gjort en större elitsatsning än vad vi gjort tidigare. Vi har fler träningar och det krävs att man lägger mycket tid på bandyn, men jag försöker få in så många jobbpass jag kan för att få allt att gå runt. Jag är en person som gillar att ha mycket på gång.
Det är inte ovanligt att allt händer på samma dag, alltså jobb, plugg och träning/match. Alva försöker anpassa jobben efter hur mycket plugg det är.
Hur håller du reda på allt du ska göra?
– Jag har en kalender... Jag är väldigt ordningsam på det sättet. Jag strukturerar upp och planerar. Jag skriver till och med för hand i en almanacka allt jag ska göra.
Så i almanackan stod det: Träffa Håkan Lundh på UNT?
– Ja, det gör det faktiskt. Där står allt, vad jag ska handla och så.
Det blir hektiska dagar och kvällar för Alva Jansson – och hon trivs med det. Att lägga sig på soffan och slötitta på tv:n tills ögonen ramlar ihop är inget för henne.
– Egentligen inte. Jag försöker ibland att ta det lite lugnt och bara vara hemma, men det är svårt... jag bokar in mig på mycket och jag säger ja till det mesta.
Kan det bli ohälsosamt många "ja?"
– Precis. Jag försöker hitta den där balansen. Det är viktigt. Man ska inte ta på sig för mycket. Jag har försökt att trappa ned lite på jobbandet. Återhämtningen är viktig, och allt sånt som är kopplat till träning är viktigt. Jag har lärt mig att säga nej ibland.
Det är här hon jobbar ibland, på Brasserie21 i Uppsala. Men även butiksarbete och ett jobb som receptionist står på lönelistan för Alva Jansson.
Du har inte somnat på någon träning, som när tränaren Ebba Wengström haft genomgång?
– Ha ha, nej inte än! Jag dricker mycket kaffe...
Någon ledighet på helgerna blir det inte heller för Alva.
– Nej, faktiskt inte. Det kan vara en lång bortaresa, till exempel till Mölndal, så det är klart att det tär på kroppen lite, men så länge jag känner att jag pallar så går det bra.
Hur klarar du somrarna, när det är ledigt från skolan och bandyn har uppehåll? Får du abstinensbesvär?
Även om Alva har ett snabbt svar på frågan så skrattar hon högt innan svaret:
– Då tar jobbet över (på somrarna alltså) för att tjäna pengar inför plugget som kommer till hösten. Som nu i somras jobbade jag mycket på Brasserie21, så det blev inte jättemycket ledigt. Men jag försökte i alla fall att hinna med att resa lite.
Drömresan skulle gå till Australien. Hon gillar solsemestrar och tycker om storstäder och säger att hon gärna skulle åka till Rom. Kanske Bondi Beach utanför Sydney i Australien skulle vara det bästa resmålet: solig sandstrand och storstad.
Vi återvänder till bandyn: hur är Alva Jansson efter en förlust?
– Jag blir känslosam. Jag är absolut en vinnarskalle, men jag har blivit bättre på att hantera förluster med åren. När jag var liten så var det jobbigt...
...och då slog du sönder grejer?
– Ja, typ... Man har väl slagit med klubban i isen och sådana saker, säger Alva utan att gå in i detalj på vad som kanske gått sönder där hemma eller i omklädningsrummet efter en förlust.
Alva Jansson I Uppsala Bois-tröjan. Enligt lagkamraterna är hon en nyckelspelare och en bra discjockey! (Arkivbild)
– Mycket gråt har det varit, det måste jag säga. Inte bara när jag var yngre, det kan komma nu också, säger hon.
Kan du visa för de andra i laget när du gråter?
– Jomen, det kan jag nog. Jag tycker att vi alla (i laget) har så höga krav på varandra och då är det jättejobbigt att förlora en match som vi borde vinna.
Gråter du under en romantisk film på teve också, eller när något djur far illa i en naturfilm?
– Det skulle kunna vara så, men... Jag är inte så känslomässig annars. Mina kompisar skulle nog beskriva mig som att jag inte visar så mycket på det sättet, säger Alva, som kanske rentav sätter etiketten "okänslig utanför isen" på sig själv?
Frågan frambringar ännu ett gott skratt men det kommer också ett snabbt svar:
– Min bästa kompis, som jag har känt hela livet, var den känslosamma av oss och jag var liksom en som sade... "äh, skitsamma, jag bryr mig inte så mycket." Jag har alltid haft bra självförtroende och självkänsla på det sättet.
Sirius säsong är slut, men när julborden började serveras på Brasserie21 var det fullt upp för Alva Jansson.
Alvas idrottskarriär började i Danmarks IF – med fotboll. Och nu kommer ett exempel på självförtroendet. UNT frågar om hon var bra på fotboll:
– Jag var... bra... säger hon med ett tonfall som hade krävt en radio för att göra uttalandet rättvisa. Det är ett återhållsamt självförtroende. Tydligt men ändå ödmjukt.
Hade du spelat i allsvenskan om du hade fortsatt med fotbollen?
– Det vet man inte, säger hon på ett klurigt vis som antyder att "ja, kanske det." Bandyn har känts mer jag på något sätt. Jag har brunnit mer för den, men ibland kan jag sakna fotbollen.
Alva Jansson på restaurangen, men just den här dagen var hon ledig.
Att jobba är likhetstecken med att "gå runt" för Alva Jansson. Helt nödvändigt alltså.
Bandyn, särskilt på damsidan, är ingen välbetald idrott. I princip är det ingen ersättning alls, men utvecklingen går snabbt. Dock lär det knappast bli några "heltidsspelare" de närmaste 10–15 åren.
– Alla har samma förutsättningar i vårat lag, och på damsidan överlag. Vi spelare måste göra något annat, det finns inget val. Man kan inte leva på att spela bandy.
Eftersom det inte existerar några löner att tala om är det svårt att värva spelare. Det är få spelare, eller knappt några alls, som flyttar till en annan stad bara för att spela bandy.
– Vi kan locka damspelare för att plugga. Uppsala är attraktivt på det sättet, men då flyttar man mest hit för plugget men också för bandyn.
Givetvis är studerandet viktigt för Alva Jansson. Det handlar om hennes framtid och försörjning. Antagligen är pluggandet viktigare än bandyn, men frågan ställs ändå. Plugget eller bandyn?
– Åh nej, säger Alva när hon får frågan, något som antyder att svaret inte alls är så givet som man skulle kunna tro.
– Jag måste ju säga utbildningen, tyvärr. Den måste komma först för min egen framtid, men bandyn kommer strax efter.
Koncentration vid datorn. Under den här dagen satt Alva Jansson tillsammans med tre kompisar och pluggade vid Campus Engelska parken.
Även om Alva Jansson trivs med den hektiska tillvaron och gillar att ha många saker på gång så är frågan: var hämtar hon energi? Plugget och bandyn kan nog ibland ta mer energi än det ger.
Alva förstår frågan, men svaret kommer varken snabbt eller tvärsäkert.
UNT testar allt möjligt som skulle kunna ge energi: mamma, pappa, syskon, pojk- eller flickvän. Finns det en hundvalp?
– Jag bor väldigt nära min familj. Jag har flyttat hemifrån, men jag är ofta hemma hos mamma och pappa och käkar middag, och de har en hund som jag hjälper till att gå ut med då och då. En mellanpudel. Hon är jättegullig. Zelda heter hon. Jag hänger väldigt mycket hemma hos familjen. Pappa, "Jocke", är väldigt engagerad i bandyn, säger Alva.
Pappa är Joakim Jansson, ledare i Uppsala Bois. Mamma heter Sara och så har hon två småsyskon.
– Jag och mamma brukar gå skogspromenader. Vi åker iväg någonstans, som till Hågadalen. Så det är verkligen ett sätt att koppla av.
Det avslöjas också senare, långt efter intervjun – under en träning i Serwenthallen – att Alva Jansson är lagets discjockey. Det är alltså ännu fler bollar i luften för spelaren med nummer 11 på ryggen.
På annandag jul spelar Uppsala Bois hemma på Studenternas mot Hammarby.
Alva Jansson under en av Uppsala Bois matcher under den förra säsongen. (Arkivbild)
