"Barnen är min motivation. Och musiken", säger Yuliia, som nästan alltid har de stora hörlurarna på huvudet.
Hemma är staden Lubny i Poltavaregionen, mitt i Ukraina. Här jobbade Yuliia Kyrpan på bank. De två döttrarna Sofiia,18, och Nadiia,12, gick i skolan som vilka ungar som helst.
Tidigt på morgonen den 24 februari inledde Ryssland sin fullskaliga invasion av Ukraina, efter att sedan 2014 ha annekterat Krimhalvön. När kriget kom tog Yuliia med sig döttrarna till Sverige. De bokade ett hotellrum i Stockholm och tog bara med sig varsin ryggsäck.
– Vi trodde att vi skulle vara här i två, tre veckor, sedan åka tillbaka, säger Yuliia.
Men snart stod det klart att kriget skulle bli långvarigt.
Genom en Facebook-grupp hittade Yuliia paret Lisa och Anders i Sollentuna, som öppnade sitt hem för henne och döttrarna i sju månader. Därefter fick de en lägenhet i Nyby – och blev tre av de drygt 600 ukrainare som tagits emot av Uppsala kommun.
Nu bor de i ett hyreshus tillsammans med flera andra ukrainare: mammor och barn och pensionärer.
– Det är tufft för många mammor att vara ensamma med sina barn. Jag har tur, för mina barn är stora, säger Yuliia.
Vi ses på Espresso house vid Forumtorget – det första kafé där Yuliia vågade beställa kaffe på svenska. Hon kan ingen engelska, utan har varit helt beroende av SFI, svenskaundervisning för invandrare.
– Innan var Google translate min bästa vän, skrattar Yuliia.
Långt där framme hägrar en dröm om en husvagn som tar henne över hela världen, kanske tillsammans med små barnbarn. Men närmast är Yuliias mål mer konkreta: Bli bättre på svenska, ta svenskt körkort, skaffa en utbildning.
Senast i torsdags kväll satt hon på lektionen och övade svenska slanguttryck. Nu blir hon intervjuad på svenska. Men Yuliia är en "doer" och hittar hela tiden lösningar. Som medlemskapet på gymmet, som är för dyrt för lönen från städfirman där hon fått anställning. Där började hon nyligen städa i utbyte mot träningskort.
– Jag har fått lära mig att planera. Och jag har en lista: Först måste jag klara grundnivån i svenska, sedan vill jag ta svenskt körkort, sedan kanske gå en utbildning. Jag tänker hela tiden på vad Migrationsverket kommer att ha som krav för att förnya vårt uppehållstillstånd nästa gång.
"Jag följer nyheterna varje dag", säger Yuliia Kyrpan.
"Jag följer nyheterna varje dag", säger Yuliia Kyrpan.
De mår ganska bra i Sverige. Det är bara det här med Igor, Yuliias make och barnens pappa.
På grund av hjärtproblem har han inte kallats till fronten ännu, men han får heller inte lämna Ukraina. Medan Yuliia och döttrarna gjort sig hemmastadda här i Uppsala, med jobb, skola och fotbollsträning, bor Igor kvar i familjens lägenhet i Lubny och har vant sig vid flyglarm och drönare.
Han har hittills kunnat behålla sitt jobb, där han säljer reservdelar till motorfordon. Men Yuliia oroar sig för att hans hälsa inte längre ska ge undantag om kriget fortsätter, utan att han till slut ska behöva strida, han också.
– Barnen saknar sin pappa, min yngsta dotter ringer honom minst en gång om dagen. Hon vill att han ska komma hit, säger Yuliia.
Yuliia har bara träffat sin man Igor en gång sedan kriget bröt ut.
I år har de varit gifta i 20 år, men de har bara träffats en enda gång sedan kriget bröt ut.
– Det är svårt. Ibland förstår vi inte varandra, vi lever ju helt parallella liv. Han vill att vi ska komma och hälsa på, men jag tycker att det är en för stor risk, säger Yuliia.
Hela veckans stora samtalsämne har varit USA:s självpåtagna roll som fredsmäklare i kriget. Runtom i Europa har många reagerat starkt på det faktum att USA:s utrikesminister rest till Saudiarabien för att förhandla med Rysslands dito om fred i Ukraina – utan Ukraina, eller något annat europeiskt land för den delen. Samtidigt har ryska presidenten Putin öppnat för att sätta sig i samtal med Ukrainas president Zelenskyj.
Raserad bebyggelse i krigets Bachmut som Ryssland attackerar. Bilden är från 19 januari.
Hela västvärlden diskuterar nu freden som kanske skymtar runt hörnet.
Om man kan kalla det för fred.
– Det är snarare fråga om ett vapenstillestånd eller eldupphör.
Det säger Li Bennich Björkman, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet och engagerad i IRES, institutionen för Ryssland- och Eurasienstudier.
Under sina år som forskare har Li Bennich Björkman haft många samarbeten i Ukraina, och har vänner och kollegor som nu fått se sitt land falla i ruiner. "Det går inte att komma ifrån den humanitära katastrof det här är, det överskuggar allt annat", säger hon.
– Det är ju inte en förhandling som grundar sig i en rättvis fred. Om den vore rättvis skulle Ryssland behöva avstå de ockuperade områdena. Men här måste det vara en hållbarhet som går först, som man ändå kan leva med och som gör att vi får ett slut på dödandet. Och jag får en känsla av att Ukraina är berett att låta territorierna som ockuperats förbli frusna konflikter, åtminstone för en tid framåt, säger hon.
USA:s president Donald Trump skapade stora rubriker när han i veckan bland annat påstod att det var Ukraina som startat kriget, och kallade Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj för en diktator.
Är USA Ukrainas bästa chans till fred – eller det sämsta tänkbara alternativet? Där går experternas åsikter isär.
Li Bennich Björkman manar till viss besinning: Det här kan vara en uttänkt strategi från USA:s sida.
– Uttalandena är förhoppningsvis en del av en förhandling. En del saker som sägs är för att göra den ena parten, Ryssland alltså, mer medgörlig.
En rysk soldat beskådar förödelsen i Mariupol. Tusentals legosoldater från bland annat Syrien tros slåss tillsammans med ryssarna i Ukraina.
USA kan rentav bli avgörande för att få ett slut på dödandet i Ukraina, tror Li Bennich Björkman.
– Jag tror inte att Ryssland skulle förhandla med någon annan. USA är den kraft som Ryssland vill få ett erkännande av, vill respekteras av och så vidare. Jag har väldigt svårt att tro att Ryssland skulle ha satt sig ner och förhandlat med EU, för de ryska ledarna föraktar EU.
Så är det positivt eller negativt att Trump "lägger sig i"?
– Jag tror att det kan lösa upp en del.
Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj svarade i veckan att Donald Trump lever "i en desinformationsbubbla".
Alla experter gör inte riktigt samma analys. Ukraina och Europa bör verkligen inte lämna över kontrollen till USA, tycker Isak Svensson, professor i freds- och konfliktforskning.
– Jag tycker att man ska undersöka andra förhandlingsvägar, jag ser inte varför man från europeiskt och ukrainskt håll ska lägga sina ägg i den amerikanska korgen när USA har en retorik och politik som går emot europeiska intressen, säger han.
Även Isak Svensson tror att det kan ligga en strategi bakom Donald Trumps utspel – och tycker att det finns ett stort allvar bakom det presidenten säger.
– Det visar ju på ganska stora skiften i världsordningen, där USA tar ställning för det ryska narrativet i kriget. USA har nog möjlighet att avsluta konflikten, men det blir en djupt orättvis fredsuppgörelse på Rysslands villkor.
"Hotet från Ryssland är inte över förrän det sker en regimförändring i landet", säger Isak Svensson, professor i freds- och konfliktsforskning, Uppsala universitet.
Isak Svensson tror i stället att ett så kallat multilateralt samarbete är bäst, där fler länder ingår en bred överenskommelse. Brasilien har kommit med intressanta förslag, tycker han, och afrikanska länder ska inte underskattas. Och så ser Isak Svensson en annan stormakt som ett bättre alternativ.
– Om Europa och Kina hade hittat en väg framåt, hade det kunnat bli en bättre fredsuppgörelse. De är en auktoritär diktatur men de hotar inte Europa på samma sätt som Ryssland. De har inte försökt ta över några områden här.
Hur det än blir, tror både Li Bennich Björkman och Isak Svensson att krigets slut kan vara nära.
– Jag tror att vi är inne i en slutfas, säger Isak Svensson. Frågan är ju bara hur slutet ser ut och hur det blir sedan. Det finns inga garantier. Hotet från Ryssland är inte över förrän det sker en regimförändring i landet.
Så här såg det ut i staden Izium i Ukraina, i september 2022.
Yuliia Kyrpan vet inte riktigt vad hon ska tro. Hon följer nyheterna varje dag.
– Jag hoppas att kriget får ett slut snart, men situationen ändras hela tiden, säger hon och dricker upp sitt kaffe.
Utanför viner februariblåsten runt den stålfärgade fasaden på Åhlénshuset. Alltihop är grått, men himlen är åtminstone fri från raketer och drönare. Yuliia tänker efter.
– För att kriget inte bara ska komma tillbaka om några år krävs bra diplomati.
På många sätt längtar hon hem till Ukraina. Men även om kriget tar slut väntar åtminstone tio år av kaos, tänker hon sig.
– Jag har hjärtat och hjärnan i Ukraina. Men jag vill prova att stanna i Sverige. Jag tror att det är enklare för mina döttrar, som gått tre år i skola här nu. Jag vill skapa en bra framtid för oss.
Yuliia tror att många ukrainare resonerar likadant.
– Många vill stanna här i Sverige. Tre år är lång tid. Man har sakta gjort en plan för sitt liv, fått jobb och skola till barnen.
Ukrainare i Uppsala
Sedan krigets utbrott har Sverige tagit emot 43 376 människor som flytt kriget i Ukraina och omfattas av det så kallade massflyktsdirektivet.
Till Uppsala län har totalt 1 456 människor kommit.
Uppsala kommun har tagit emot 649 ukrainska flyktingar. Drygt 100 till väntas komma under 2025.
Källor: Uppsala kommun, Migrationsverket
