När Laleh Maghonaki drabbades av septisk chock trodde hon att hon skulle dö.
“Nu dör jag”.
Laleh Maghonaki håller telefonen krampaktigt i handen samtidigt som svetten bara rinner i pannan.
På andra sidan luren finns hennes barn, som i panik ringer efter en ambulans och åker raka vägen mot Uppsala från Stockholm.
Laleh dog inte. Men det var nära.
Det är slutet av februari och vi möter Laleh Maghonaki i hennes villa i Storvreta. Med rollatorn kommer 57-åringen gående och öppnar dörren.
– Tur att ni kom idag och inte igår. Då tog jag mig inte upp ur sängen på hela dagen, säger hon.
Laleh befinner sig mitt i återhämtningen efter den svåra sepsis hon drabbades av i december.
Sepsis, tidigare känt som blodförgiftning, uppstår när en infektion sprider sig i kroppen och orsakar en överväldigande inflammatorisk reaktion. Det kan i värsta fall leda till septisk chock, där kroppens eget immunförsvar överreagerar och angriper organen.
Med en dödlighet på runt 10–20 procent är sepsis en av de vanligaste orsakerna till att patienter dör på sjukhus i Sverige. Den svåraste varianten, septisk chock, som Laleh drabbades av har en dödlighet på 40 procent.
Laleh kämpar fortfarande med att läka efter den svåra sepsis hon drabbades av i december.
För Laleh Maghonaki började allt med extrema magsmärtor, vilket ledde till ett besök på vårdcentralen måndagen den 4 december.
En infektion i tarmen konstaterades, och hon skickades hem med ett recept på antibiotika för att återhämta sig.
Men antibiotikan gav inte önskad effekt. Hela allmäntillståndet försämrades och hon drabbades av skakfrossa, feber, och smärtor i kroppen.
Hon kämpade på hemma i några dagar innan hon åkte in till akuten på Akademiska sjukhuset på torsdagen.
Radiologen upptäckte då orsaken till smärtan. Laleh hade sedan tidigare haft problem med tarmfickor, och nu hade ett hål uppstått i tarmen.
Hon fick behandling i några dagar och skickades motvilligt hem på söndagen den 10 december med antibiotika och rådet att vila.
Mitt under intervjun hemma i villan i Storvreta tar Laleh en paus för att ta upp sin telefon.
Hon går in på telefonen och visar ett filmklipp från den första natten på akuten, som spenderades i en korridor, tillsammans med andra patienter.
På måndagen, en dag efter att hon skickats hem, nådde smärtan en olidlig nivå.
Svetten rann på grund av hög feber och hon kunde inte behålla någon mat på grund av illamående. Laleh ringde ambulansen, som körde henne till akuten.
Det var hemskt. Jag kände mig så oerhört blottad och utelämnad
Nu hade hon dessutom fått ytterligare ett besvär – värk i nacken.
– Läkaren sa att jag hade fått nackspärr. Men jag har haft nackspärr tusen gånger, och det var absolut inte fallet denna gång. Vilket jag förklarade. Ändå skickades jag hem samma dag.
Laleh åkte hem, men på torsdagen den 14 december, elva dagar efter att hon sökte vård för första gången, försämrades tillståndet drastiskt.
Hon kunde inte stå på sina egna ben och ringde det där panikslagna telefonsamtalet till sina barn.
– Jag hade dödsångest och jag tror att mina barn hörde det. De förstod att det var allvarligt och ringde ambulansen.
Hon skjutsades in med ilfart och vårdades på akuten i ungefär ett dygn innan hon kollapsade under en promenad i korridoren.
Då lades hon in på centrala intensivvårdsavdelningen och förflyttades sedan till infektionsavdelningen.
"Mina barn fotade mig på IVA. I efterhand fick jag veta att de kanske trodde att det var den sista bilden de skulle ta på mig."
Den 15 december konstaterade man att Laleh hade drabbats av septisk chock.
– Jag hade inget blodtryck, mina organ höll på att lägga av. Jag trodde att jag skulle dö. Jag kände mig inte redo, säger Laleh och tar en paus för att torka tårarna.
– Förlåt, det är ett sådant stort trauma för mig.
"Jag svävade mellan liv och död"
Dagarna på sjukhuset beskriver Laleh som en dimma. Uppkopplad till olika apparater svävade hon mellan liv och död.
Den 22 december, 19 dagar efter att Laleh sökt vård för första gången, skrevs hon ut från sjukhuset och fick åka hem.
– Jag har upplevt krig och mycket annat i mitt liv, men det här tar priset. Smärtorna var omänskliga, men bemötandet gjorde allt ännu värre. Att inte bli tagen på allvar, skickas hem flera gånger och genomlida denna smärta ensam. Att det ska behöva gå så långt att organen börjar lägga av. Det gör mig mörkrädd.
"Det är hemskt att kolla tillbaka på bilderna från sjukhuset. Jag får overklighetskänslor", säger Laleh.
En kort promenad utanför huset räcker för att svetten ska börja rinna i Lalehs panna. "Ni ser, det här är mitt liv nu", säger hon.
På sin telefon har Laleh bilder och filmer från tiden på sjukhuset.
Akademiska sjukhuset kommenterar inte enskilda patientärenden. Men Paul Skorup, överläkare infektionssjukdomar Akademiska sjukhuset, svarar allmänt på svårigheterna med att diagnostisera patienter med sepsis.
– Jag har doktorerat inom och föreläser om sepsis, men för mig kan det ändå vara en utmaning att förstå att en patient drabbats av sepsis. Det är viktigt att hellre misstänka sepsis som en av flera möjliga diagnoser än att avfärda alltför tidigt.
Finns det kunskapsluckor bland personalen gällande sepsis?
– Ja, det finns alltid förbättringspotential och därför föreläser vi återkommande för olika arbetsgrupper runt om på sjukhuset sedan många år tillbaka om sepsis och septisk chock, säger Paul Skorup.
Finns det risk att patienter inte känner sig tagna på allvar när det, som i det här fallet, slutar med en septisk chock?
– Vi har en särskild arbetsgrupp där vi ägnar oss åt att hela tiden finslipa sepsis-omhändertagandet på akut- och infektionsmottagningen.
Helena Alpkvist, infektionsläkare på Karolinska Universitetssjukhuset och har forskat om bland annat sepsis.
Helena Alpkvist jobbar som infektionsläkare på Karolinska Universitetssjukhuset och har forskat om sepsis.
Hon berättar att man har upptäckt att sepsis är vanligare än man tidigare trott – det är ett tillstånd som ibland kan vara svårt för vården att diagnostisera.
– Sepsis utlöses alltid av en akut infektion. Nästa steg är att immunförsvaret reagerar på ett överdrivet sätt. Obalansen leder till att viktiga organ tar skada och börjar fungera sämre och senare uppstår en livshotande organsvikt.
Sepsis kan drabba vem som helst, men det är mycket vanligare om man har riskfaktorer såsom hög ålder och underliggande sjukdomar.
– Även om symptomen kan vara diffusa, finns det vissa typiska saker som tyder på sepsis. Väldigt lågt blodtryck är ett av de tydligaste tecknen. Huvudvärk och stel nacke kan också vara allvarliga symptom, berättar Helena Alpkvist.
Hemma i villan i Storvreta anpassar sig nu Laleh till sin nya vardag. Det finns ett före och ett efter den septiska chocken.
Att drabbas av sepsis kan påverka livet under en lång tid – både fysiskt och mentalt.
– Tyvärr finns det personer som aldrig blir helt återställda. Det kan röra sig om kvarstående organsvikt. Andra kan drabbas av psykiska symptom såsom hjärntrötthet och nedstämdhet, förklarar Helena Alpkvist.
I dag kämpar Laleh Maghonaki fortfarande med sviter från den septiska chocken.
– Det värsta är det psykiska. Jag är extremt hjärntrött och har drabbats av panikångest. Vissa dagar orkar jag inte ens upp ur sängen. Jag är 57 år, men jag känner mig som 80. Jag sörjer den jag en gång var.