Det har varit den kallaste vintern i Uppsala på tio år vilket tvingar de hemlösa till nya lösningar för att hitta värmen. Centralstationens värmekur har fungerat några dagar för Lina.
Lina hade 19,3 i avgångsbetyg när hon tog studenten från Grans gymnasieskola i Piteå. Nästa steg blev studier i biomedicin på Uppsala universitet. Under den tiden delade hon en studentlägenhet på 19 kvadratmeter i Flogsta med en tjejkompis.
– Jag ville ju forska och kanske hitta botemedel mot någon svår sjukdom. Men jag hade mycket prestationsångest och tyckte det var svårt att komma igång att plugga.
Rumskamraten höll på med amfetamin och morfin.
– Hon sa att det var en så härlig känsla och jag ville vara med henne och dela det där. Så jag testade och köpte de grejerna på darknet.
Den första kontakten med beroendeframkallande preparat började långt tidigare. Via skolläkaren på gymnasiet fick hon bensodiazepiner utskrivna mot sin ångest. Hon började ta högre dos än vad hon ordinerades och gick senare vidare till hallucinogena preparat som då inte var narkotikaklassade och som hon köpte på nätet. Hon testade även hasch och kokain som partydroger.
– Sen träffade jag en kille här i Uppsala som höll på med amfetamin. Med honom testade jag att injicera och amfetaminet gjorde att det gick mycket bättre med studierna, berättar Lina.
– Vid något tillfälle gav jag upp studierna och kände att jag bara ville vara med min kille. Då hade jag något att göra hela dagarna. Jag var dum helt enkelt.
Väntkuren på Uppsala central
Hon sitter på en bänk i en väntkur på Uppsala station mitt i morgonrusningen. Bredvid sig har hon en filt, en väska med kläder, en ensam cigarett och en tändare.
Lina packar ihop efter en natt i värmekuren där hon omges av alla sina ägodelar. En väska med kläder och smink, en filt och en ensam cigarett som ligger på en bänk.
Lina, som är 30 år, har varit hemlös i ett och ett halvt år. Hon har knarkat i sju. I början gick det bra att plugga, jobba och knarka samtidigt. Men amfetaminet som var bra för att hålla sig skärpt när hon studerade gav henne också ångest och då började hon även ta heroin. Nu blandar hon lite. Tar det hon kommer över.
Vi är fortfarande vänner och då frågade jag honom om han ville vara hemlös med mig. Han var redan hemlös och visste var man kunde hitta platser att sova på och så har man någon att prata med.
Linas senaste bostad var hos den där tjejkompisen som hon började knarka tillsammans med.
De bodde i en lägenhet i Gottsunda, men kompisen ville sluta knarka och krävde att Lina också skulle göra det för att hon skulle få bo kvar. Det ville inte Lina, så hon ringde sin tidigare pojkvän, han som introducerade henne för amfetaminet.
Utrop om försenade tåg, tåg på ingång och vitt lysrörsljus gör värmekuren på Uppsala Centralstation till ett sovrum som de flesta kanske skulle undvika.
– Vi är fortfarande vänner och då frågade jag honom om han ville vara hemlös med mig. Han var redan hemlös och visste var man kunde hitta platser att sova på och så har man någon att prata med.
Första hemlösa natten sov de i ett övergivet hus på Gimogatan. Det var kallare än utomhus, så de rörde sig snabbt vidare. Under den kallaste vintern i Uppsala på tio år erbjuder väntkurerna på stationen en typ av värmestuga som gör det möjligt för Lina och andra hemlösa att ta sig genom natten.
De är ett helt gäng som ligger utspridda i det skarpa lysrörsljuset på perrongen där tågen till och från Stockholm passerar.
Lina lider av mycket ångest, vilket hon slipper tillfälligt när hon tar heroin. På armarna finns ärr efter självskador.
– Man känner många andra som också är hemlösa, som Tuppen och Amanda, säger Lina och pekar på två knyten som ligger och snarkar på golvet.
Hemlösheten i Uppsala
En ny mätning av hemlösheten i Sverige, som Socialstyrelsen presenterade denna vecka, visar att hemlösheten sjunkit de sex senaste åren.
27 383 personer i Sverige saknar egen bostad enligt kartläggningen där man bland annat hämtat in uppgifter från kommunernas socialtjänster och civilsamhällets verksamheter. Cirka 4 400 av dessa personer befinner sig i akut hemlöshet och saknar tak över huvudet, enligt Socialstyrelsen. Det är 1 100 färre än förra mätningen.
Jag ville ju forska och kanske hitta botemedel mot någon svår sjukdom
Men Johanna Rudmark Hagström, som är socialchef på Uppsala Stadsmission, tycker inte att mätningen är i linje med verkligheten.
– De mätte under en vecka i april förra året. Det är mycket tillfälligheter som spelar in vilka de hittar. Bland annat missar de alla som är hemlösa med låg inkomst och kanske bor hemma hos någon släkting, men som inte är inskrivna hos socialtjänsten.
Vad gäller den akuta hemlösheten och det hon ser i sitt arbete på Stadsmissionen i Uppsala, har den snarare gått upp.
Mitt i en av Uppsalas mest trafikerade knytpunkter, ligger ett litet tillfälligt vardagsrum. Fem hemlösa har slagit tillfälligt läger här för att ta betäckning från kylan och få lite sömn.
– Vi ser att det är fler och inte färre hemlösa i Uppsala. Jag har även pratat med de andra nio stadsmissionerna i landet och de ser samma sak som vi, att den akuta hemlösheten snarare ökar, Johanna Rudmark Hagström.
I väntkuren på Uppsala Centralstation börjar Lina packa ihop sina saker. Hon ska till härbärget Grottan och möta en kompis.
– Han ska fixa fram en telefon åt mig. Så du kan ringa, säger hon.
Vi ser att det är fler och inte färre hemlösa i Uppsala
Johanna Rudmark Hagström
Uppsala stadsmission
På konditori Fågelsången
En vecka går. Lina står på Coop vid Centralstationen och pantar burkar. Natten har hon tillbringat i en trappuppgång med att laga sina skor med superlim. Senast hon tog något var vid midnatt, nu är klockan tio på förmiddagen.
Vad tog du?
– Jag blandade heroin och amfetamin. Då blir man först pigg och sedan alldeles lugn och varm som om man sitter och myser med en filt runt sig.
Lina pantar burkar på Coop vid Centralstationen, ett sätt att få ihop lite pengar till något att äta.
Vi går mot konditori Fågelsången. Hon ska få läsa texten om sig själv. Lina beställer caffelatte med vaniljsmak, frågar om chokladkakan bakom disken har nötter i sig. Hon är nötallergiker och allergisk mot vallmofrön.
– Det konstiga är att jag är allergisk mot fröna när jag tål resten av vallmoblomman så bra, säger hon med ett snett leende.
Hon kliar sig på händerna, små sår täcker handryggar och ansikte. Såren är resultatet av pillande och kliande i olika omgångar.
– Läkaren på sprutbytet kallar det drogrelaterade beteendestörningar.
Lina har haft svårt att få kontakt med sin bank, det gör att hon dragit sig för att söka försörjningsstöd. Så just nu lever hon på saker hon hittar och pant.
Hon nickar när hon läser och fyller i några detaljer. Det är inte ofta hon går på fik. Försörjningsstödet har hon förlorat eftersom hon haft problem med att få kontakt med sin bank. Så nu har inte längre någon kontakt med socialtjänsten i Uppsala och finns inte listad i några system.
Hur får du då pengar till mat och droger?
– När jag har en telefon med internet då har jag som en blogg... eller det är hemsidor där man kan sälja nakenbilder. Jag har lagt upp och sålt bilder på tre olika hemsidor.
Linas händer och ansikte är fulla av sår. Hon får dem av att hon börjar klia och sedan pillar hon i såren. Läkaren på sprutbytet kallar det drogrelaterade beteendestörningar.
Nakenbilderna tar hon hemma hos kompisar, på offentliga toaletter eller utomhus om det är sommar. Men den här typen av verksamhet kräver att man är aktiv.
– Nu när jag inte har uppdaterat sidan med nya bilder då hamnar man långt ner i flödet och tappar följare, så då kommer det inte in några pengar.
En del av Lina längtar tillbaka till studierna på universitetet, till ett eget hem. Den andra delen kan bara tänka en dag i taget.
– Problemet med alla mina drömmar är att de kräver att jag slutar knarka. Och det vill jag inte. Utan knarket mår jag för dåligt.
Det var tre år sedan Lina träffade sin mamma som bor kvar i Kiruna där Lina växte upp. Hon längtar efter sin mamma men är beroende av droger och vill inte knarka hemma hos mamma.
