I januari 2008 knackar det på dörren hemma hos Tubays föräldrar i Uppsala. In kommer hennes man gråtandes och uppger att Tubay är försvunnen. Familjen tröstar honom och under dagarna som följer hjälps de åt att leta efter Tubay.
– Det vi inte vet då är att hon redan är död, och att vi tröstar mannen som mördat henne. Vi letar efter henne tillsammans med mördaren, säger Leyla Mavi.
Det är en frostbiten morgon när Leyla välkomnar oss hem till henne i Uppsala. I lägenheten är det lugnt och tyst, då hon har lämnat av barnen på skolan.
Leyla dukar fram kaffe och turkiska pajer. Hon sätter sig bredvid oss i soffan och sträcker fram sin handled för att visa sin tatuering.
– Den här tatueringen är mer än bara bläck på huden. Min syster Tubay hade samma tatuering.
Tatueringen som pryder Leyla Mavis handled fanns även på lillasyster Tubays arm.
År 2008 var Tubay 26 år gammal. En levnadsglad och energifylld nybliven mamma som hade hela livet framför sig. Det har nu gått 17 år sedan Leyla förlorade sin lillasyster.
Tubays öde är inte unikt. Mäns våld mot kvinnor är ett utbrett problem som drabbar tusentals kvinnor varje år. Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå) anmäldes över 30 000 fall av misshandel mot kvinnor i Sverige under 2023. De senaste siffrorna visar att dödligt våld mot kvinnor har ökat, medan det har minskat bland män.
Bara i Uppsala län grips ungefär fyra män i veckan, misstänkta för misshandel eller våldtäkt av en närstående kvinna. Polisen åker ut på fler larm än så, det sker minst en gång per dag, men det är inte alltid som bevisen räcker till för ett frihetsberövande. Enligt Uppsalapolisen är mäns våld mot kvinnor ett betydligt större samhällsproblem än gängkriminaliteten.
För Leyla innebar mäns våld mot kvinnor att hon blev berövad sin syster, och hennes systerdotter förlorade sin mamma. Leyla berättar om minnena av systern, om deras gemensamma stunder och om den djupa sorgen och ilskan hon känner efter mordet. Men hon vill börja med att berätta om den kvinna Tubay var.
– Hon var familjens ljus. Den vackraste av oss alla, måste jag säga. Hon var social, hade nära till skratt, ville alla väl och valde att se det goda i människor, på gott och ont, säger hon och kollar ner i kaffekoppen som hon håller i handen.
"Jag vill att vi alla ska minnas henne som den hon var. En levnadsglad, kärleksfull och omtänksam människa, syster och mamma", säger Leyla om sin syster Tubay.
Tubay drömde länge om att bli mamma och den drömmen hann bli sann. Hon fick en dotter, som bara var nio månader när mordet ägde rum.
– Hon var en helt fantastisk mamma. Jag är glad att hon fick uppleva det, även om det bara var för en kort stund. Tubays dotter är i dag 17 år och jag är hennes vårdnadshavare. Jag kallar henne för min dotter, hon har växt upp med mig och jag älskar henne som att hon vore min egen, berättar Leyla.
För Leyla är det tydligt när våldet mot Tubay började. 2005 träffade hon en tio år äldre man och de gifte sig bara ett år senare, i samma veva som hon blev gravid.
– Jag tror inte att hon hade gift sig med honom om det inte vore för att hon blev gravid. Hon kändes nedstämd hela bröllopet, hon var inte glad och sprudlande som hon brukade vara.
Tubay Mavi gifte sig med mannen som skulle komma att bli hennes mördare.
Våldet uppdagades tidigt och Leyla försökte i flera omgångar övertyga systern att lämna mannen, utan framgång.
– Hon blev alltmer instängd i sig själv. Hennes sprudlande personlighet bleknade och hon blev bara ett skal av den hon en gång var. Hon berättade även att hon blivit slagen. Men jag tror att hon var rädd för att lämna honom, att hon kände sig hotad och rädd för vad som skulle hända med henne och dottern om hon lämnade.
Sista gången Leyla träffade Tubay var samma dag som hon mördades. Det var nyårsdagen efter att de hade firat in det nya året tillsammans.
– Vi satt och pratade och jag hade en sådan stark obehagskänsla. Hon satt i en fåtölj och kramade sin dotter extra hårt, som att hon anade att det var hennes sista dag i livet. Hon pussade på henne och andades in hennes lukt. Jag kände på mig att något var fel, men jag trodde aldrig att hon skulle dö.
För Leyla är det viktigt att minnas Tubay som den levande, glada personen hon var, innan den där ödesdigra nyårsdagen för 17 år sedan.
Under dagen skiljdes de åt och Tubay åkte hem till sin man. Mannen hade två barn från en tidigare relation, som var i lägenheten när Tubay kom hem.
Ett bråk uppstod mellan Tubay och mannen och han bad då sitt äldre barn att hämta sin lillasyster från Tubays famn och sätta henne i gåstolen – det framgår av polisens utredning. Barnet fick även en nappflaska med välling att ge till bebisen.
Sedan tog mannen in Tubay i sovrummet och kvävde henne till döds i sängen. I förhör har han berättat att han "ville få tyst på henne".
Därefter tog han med sina tre barn till sina föräldrar över gatan för att äta frukost. Han försvann sedan i några timmar innan han återförenades med sina barn, enligt förundersökningen.
Ju längre tid som gick desto mer ökade våra misstankar
Under de timmarna svepte han in sin fru, som han varit gift med i ett år, i ett överkast och tejpade ihop det. Han ringde sin kusin för att få hjälp.
Tillsammans åkte de till en butik, köpte en spade och begravde Tubay i ett skogsområde nära Uppsala. Därefter anmälde han henne som försvunnen. Maken berättade i förhör att han fick panik och att det aldrig var meningen att hon skulle dö.
– Senare samma dag kom han hem till oss och grät. Han sa att Tubay hade försvunnit. Vi tröstade honom och letade efter henne tillsammans med honom, berättar Leyla.
Det dröjde dock inte länge innan familjen började förstå att hon hade mördats.
– Hon skulle aldrig lämna sin dotter. Aldrig. Ju längre tid som gick desto mer ökade våra misstankar. Efter någon vecka var vi övertygade om att det var han som hade mördat henne, men när vi kontaktade polisen blev vi inte tagna på allvar. De sa till oss att vi inte skulle oroa oss.
Efter en tid ökade familjens misstankar mot mannen, när han försvann och inte längre gick att nå. Hans kusin försvann till Tyskland. I slutet av februari anhölls mannen och kusinen i sin frånvaro misstänkta för inblandning i Tubays försvinnande.
Han anmälde sig hos polisen några dagar senare, följt av kusinen ytterligare ett dygn senare. Kort därefter häktades maken misstänkt för mord, och kusinen häktades för att ha skyddat en brottsling och hjälpt till att flytta kroppen.
Den 3 mars hittades den gömda kroppen, två månader efter mordet, efter att mannen berättat för polisen var han hade gömt henne. Två dagar senare meddelade polisen att båda männen hade erkänt delaktighet i kvinnans död.
Först två månader efter mordet hittades Tubays kropp, och hon kunde så småningom föras till den sista vilan.
Mannen dömdes först till livstids fängelse, men efter en överklagan sänktes hans straff till tio år. Svea hovrätt ansåg i domen att brottet inte var tillräckligt grovt för att döma mannen till lagens strängaste straff.
Även skadeståndet sänktes – från nästan 380 000 kronor till sju av kvinnans anhöriga – till 150 000 kronor till tre av dem.
Kusinen dömdes till sex månaders fängelse. Och efter sex år – två tredjedelar av det tilldelade straffet – släpptes Tubays man på fri fot igen.
– Rättssystemet svek oss. Vi förlorade inte bara Tubay, vi förlorade också tron på rättvisan. Jag skulle inte önska någon den smärta vi som familj har upplevt. Den smärta han har orsakat oss alla går inte att sätta ord på. Det är nyligen jag har börjat må bättre och inte behöver gå på antidepressiva mediciner. Sex år är inget straff.
Leyla Mavi besöker ofta sin systers grav, och ber en bön.
Under de 17 år som passerat har Leyla kämpat med sorgen efter sin syster, samtidigt som hon har gjort det hon kan för att vara en stark mamma.
– Det viktigaste för mig är att lära dem att inte acceptera någon form av våld, vare sig det är psykiskt eller fysiskt. Jag försöker hjälpa dem att bli starka kvinnor som vågar stå upp för sig själva och andra.
I dag pratar Leyla öppet om sin syster med alla barn, inklusive Tubays dotter. För henne är det viktigt att systerns minne hålls vid liv.
– Jag vill att vi alla ska minnas henne som den hon var. En levnadsglad, kärleksfull och omtänksam människa, syster och mamma. Hon var en fantastisk mamma. Vi pratar mycket om vem hon hade varit i dag. Jag är säker på att hon hade haft fler barn och gjort någon form av karriär.
"Det tog tid innan jag orkade besöka hennes grav. Det gjorde för ont. Men nu känns det bra att komma hit", säger Leyla Mavi.
Leyla vill berätta om sin syster för att uppmärksamma det eskalerande våldet mot kvinnor. Efter Tubays död har många kvinnor gått samma öde till mötes.
– Vi får inte glömma kvinnorna som mördats. Det är ett pågående problem som är alltför vanligt. Mäns våld mot kvinnor måste få ett slut, nu.
