Anders Arrenius älskar sitt jobb och den gemenskapskultur han byggt upp bland folk som gillar finkaffe. Men i längden kommer han inte kunna fortsätta om han inte tjänar mer.
En ingenjör sitter och äter medhavd hämtmat, en lärare som just förlorat jobbet beställer specialprocessat kaffe medan en lektor i konstvetenskap böjer sig över en avhandling om sociala perspektiv på trädgårdar.
Dörren till Arrenius svänger in med den ena stamgästen efter den andra. Det är lunchrusch trots att här inte serveras någon mat. Här finns bara tre små bord men ändå tycks alla få plats.
Hellre att de tar med sig sin matlåda hit än att de inte kommer alls. Och eftersom jag inte har lagad mat får jag ta att de drar med sig grejer.
– En gång beställde jag hit en hämtpizza. Både espresso och pizza kommer från Italien så jag tänkte att det kunde passa, säger Kasper Rybarczyk och beställer en cortado.
Anders Arrenius som driver och äger kaféet Arrenius rycker på axlarna.
Kasper Rybarczyk och Tilo Wiklund är ofta på Arrenius. Tilo har cirka åtta tio-gångers-kort bakom kassan som stämplas varje gång han beställer kaffe.
– Hellre att de tar med sig sin matlåda hit än att de inte kommer alls. Och eftersom jag inte har lagad mat får jag ta att de drar med sig grejer. Jag vill inte vara ett av de där kaféerna med laptop-förbud som säger åt gäster vad de får och inte får göra.
En vanlig dag på Arrenius sitter stamgästerna sida vid sida och ömsom håller på med sitt ömsom slänger käft med varandra.
I tio år har Arrenius utmanat och överlevt konkurrensen med de stora kaffekedjorna. Men trots att en finkaffe, en så kallad pour-over, kostar runt 80 kronor är kaffe inget man blir rik på. Anders Arrenius tjänar ungefär 20 000 kronor efter skatt.
– Jag lever snålt och knaprar på ett arv efter mina föräldrar. Utan arvet hade jag inte kunnat göra det här. Vill man driva ett företag som jag gör, utan att fuska med varenda kryphål i lagen, så kan man inte tjäna pengar, skattetrycket är för hårt.
Henrik Widmark lektor i konstvetenskap vid Uppsala universitet har fått sin vanliga beställning, husets espresso och hallonpralin.
Varför gör du det då?
– Jag har ingen bättre idé om vad jag vill göra med livet. Jag hade aldrig drömmar om vad jag ville göra, utan jobbade som säljare – inte för att jag älskade det, utan för att jag inte kom på vad jag skulle göra annars. Men det här älskar jag.
Arrenius på Drottninggatan 6, låg när de startade 2014 i Saluhallen. Men 2016 blev de utköpta av Svenssons krogar och fick inte vara kvar. I början på 2017 fick Anders Arrenius höra av en stamkund att guldsmedsaffären på Drottninggatan var till salu och slog till.
Jag hade inte velat ligga på gågatan. Där passar det som är brett och kommersiellt och jag strävar inte efter det.
Anders Arrenius
Gör: Driver kafé Arrenius & co på Drottninggatan, som har tioårsjubileum i år.
Ålder: 49 år
Bor: Valsätra
Drivkraft: Att se och uppleva nöjda kunder.
Familj: Sonen Tage, 9 år och flickvän i Solna.
Inspiratör: Min mamma Birgitta Åkerheden, som också var småföretagare och drev hälsokostaffären på Östra Ågatan när jag växte upp på 70- och 80-talet. Hon kände alla, men sedan när hon gick i pension blev hon ändå väldigt ensam. Jag kan bli lite rädd att samma sak ska hända mig.
– Jag hade inte velat ligga på gågatan. Där passar det som är brett och kommersiellt och jag strävar inte efter det. Jag vill inte att vi ska bli ett nytt Espresso House.
Anders Arrenius är egentligen inte någon kaffenörd själv. Det var en slump som gjorde att det blev det kaffe.
På Arrenius serveras ingen mat, bara chokladpraliner och glutenfria bakverk, vilket är en av anledningarna till att det är svårt att tjäna de stora pengarna.
– Jag har alltid varit hårt arbetande och tagit mitt jobb seriöst, men det har alltid slutat med att jag och mina chefer kommit i klinch. Jag har aldrig haft lätt att foga mig. Så jag bestämde mig för att bli egenföretagare och hade olika idéer. Den starkaste idén var att jag skulle öppna ett glutenfritt kafé eftersom jag själv är glutenintolerant.
Men så blev kaffe- och tehandeln "Vardein & co" i saluhallen till salu och han såg möjligheten att sätta igång med något i stället för att gå och vänta på rätt tillfälle.
Sara Berlin kort och Katarina Ottosson, beställer chailatte i muggar som de köpt här på Arrenius.
Anders Arrenius såg till att lära sig allt om kaffe av den tidigare ägaren och bestämde att hans specialitet skulle vara att skapa gemenskap.
– Här får alla vara med, och de som kommer hit gör det ju dels för kaffet men också för det sociala. På vissa ställen är det för hippt för att man ska känna sig hemma, så är det inte här, säger Anders Arrenius.
Henrik Widmark och Peter är två av Arrenius stammisar som gärna sitter här och läser på lunchen.
En av de mest lojala stamgästerna är Peter som kommer in och får en kaffe serverad utan att behöva beställa. Med stammisarna ingår det i servicen att Anders vet vad de vill ha.
– Han har druckit flest kaffe av alla mina kunder och är här minst en gång om dagen.
Peter tar kaffekannan och glaset och slår sig ned vid ett av de små borden.
Stamgästerna köper tiogångerskort som Anders Arrenius förvarar vid kassan, så att de inte behöver betala mer än när de köper kortet. Var tionde kaffeköp blir gratis.
– Här kan jag sitta och förkovra mig i en bok eller prata med folk. De har enastående kaffe och man knör i stället för att säga åt folk att det är fullt.
Jag lever snålt och knaprar på ett arv efter mina föräldrar. Utan arvet hade jag inte kunnat göra det här. Vill man driva ett företag som jag gör, utan att fuska med varenda kryphål i lagen, så kan man inte tjäna pengar, skattetrycket är för hårt.
Anders Arrenius
Upp för backen från Arrenius tronar Carolina Rediviva, bildningens högborg. Och Peter beskriver Arrenius just i den andan, som ett så kallat Penny University, det slags kaffehus i London på 1600-talet som folk kom till för att diskutera och bildas. Dit gick man för att prata politik och filosofi när universiteten inte var till för alla.
De flesta som kommer till Arrenius är män med ett oanat stort intresse för kaffe. Många av dem har blivit vänner även privat.
– Fast här har alla kunder många högskolepoäng, utom jag som inte har en enda, replikerar Anders Arrenius.
Hur länge kan du fortsätta, med tanke på hur svårt det är ekonomiskt?
– Så länge jag inte går back fortsätter jag. Men i teorin behöver jag absolut höja min lön över tid för att känna mig motiverad att fortsätta många år.
Kasper Rybarczyk på Arrenius uteservering. Just kostnaden för att ha uteservering är en av de saker som Anders Arrenius som driver kaféet, tycker borde tas bort för småföretagare som annars inte överlever.
Hur ska det gå till?
– Vi jobbar på att införa bagellunch ett par dagar i veckan nu i vår. I övrigt så behöver vi få fler kunder. Vi har ingen budget för marknadsföring utan förlitar oss på att vi har gott rykte.
