Foto: Adam Wrafter
Novembermorgonen är solig och kall. Klockan är kvart i åtta när Elsa öppnar i morgonrock.
– Jag har inte hunnit klä på mig än. Hemtjänsten har inte varit här än för att sätta på mig stödstrumpor, säger hon med sin finländska accent och ett skratt.
Elsas barnbarn Mimmi häller upp kaffe i Muminkoppar medan vi sätter oss vid köksbordet och tar fram pappren. Vi är här för att visa Elsa kommunens fördjupade utredning av hennes fall. Själv får hon nämligen inte ut den i omaskerat skick: kommunen har sekretessbelagt allt som handlar om henne.
– När jag frågade kommunen varför hon inte får ut den omaskad blev svaret: det här är inget som gäller din mormor, säger Mimmi.
Egentligen är varken Elsa eller Mimmi förvånade. De har hela tiden känt sig små inför kommunen.
– Det är som att jag mest är en siffra. Någon som kostar pengar, säger Elsa.
Elsa har blivit känd som "Vera" för UNT:s läsare och även för personer långt utanför Uppsala län. Hennes berättelse om hur hon i våras våldtogs av en man i hemtjänsten har spridits till nationella medier, som Aktuellt, TV4-nyheterna, DN och kvällstidningarna.
En viktig del i historien handlar om hennes larm till kommunen flera månader innan våldtäkten: hon ringde hemtjänstchefen och berättade att mannen blottat sig för henne, köpt glidmedel "för äldre" och på andra sätt varit obehagligt närgången. Hon ville därför inte att han skulle komma hem till henne mer. Trots larmet fick mannen jobba kvar.
Här i sin säng våldtogs Elsa en morgon i våras. Hon minns fortfarande våldtäkten i detalj.
I början var Elsa rädd för hur folk skulle se på henne när hon berättade om våldtäkten i UNT. Att folk skulle tänka att hon på något sätt bjudit in till sex. Därför ville hon vara anonym.
Men all kärlek hon fått från Uppsalaborna har stärkt henne. Nu känner Elsa att hon vågar och orkar träda fram med sitt riktiga namn. Hon vill inte gömma sig längre.
– Kanske kan jag gå före och ta på mig andra kvinnors skam så att de också vågar berätta. Sedan känns det viktigt också att visa att det här har hänt en människa. Det känns det som att kommunen har glömt, säger Elsa.
Elsa måste betala för sina psykologsamtal och sjukresorna dit själv. Kommunen betalar inget. Däremot har kommunen betalat 36000 kronor i krisstöd till hemtjänstpersonalen.
Mimmi har stridit mot kommunen för sin mormors skull. Hon var också den som peppade Elsa att berätta sin historia i UNT när de kände att kommunen varken brydde sig eller svarade på deras frågor:
Varför agerade inte kommunen på Elsas larm? Varför fick mannen även efter våldtäkten fortsätta gå hem till äldre? Varför ordnade inte kommunen självmant psykologhjälp till Elsa? Varför kollade kommunen inte brottsregistret innan man anställde?
– Det kändes som att kommunen bara tyckte att vi var jobbiga när vi hade frågor och ville att de skulle ta ansvar. Ingenting hände innan mormor berättade i UNT, säger Mimmi.
De är fortfarande lika arga.
Chefen svarade inte. Och om hon gjorde det la hon på när hon hörde att det var jag.
Elsa
Efter att Elsa i UNT berättat om våldtäkten och larmet som kom bort lovade kommunen en ny utredning för att gå till botten med sitt agerande. Den utredningen blev klar häromveckan. Men i den har en central person har inte hörts: Elsa själv.
– De tycker nog inte att jag är så viktig, säger hon.
Har ingen utredare eller ansvarig kontaktat er i höst för att höra vad som hände?
– Nej, inte mig i alla fall, säger Elsa.
– Inte mig heller. Jag hade ett möte med en chef i september, men det mötet var det jag som begärde och då var det jag som hade frågor. Men jag gick därifrån med nästan fler frågor än när jag kom, säger Mimmi.
En sak som inte står i utredningen är att Elsa upprepade gånger försökte få tag på chefen när mannen fortsatte att komma hem till henne, trots att hon larmat om hans blottning.
– Chefen svarade inte. Och om hon gjorde det la hon på när hon hörde att det var jag.
När Mimmi fick höra att hennes mormor våldtagits satt hon i bilen. Hon var tvungen att stanna den för att kräkas.
Genom att inte höra Elsa och Mimmi har kommunen inte bara missat delar av händelseförloppet. De har också förlorat en chans att bli bättre på att ta hand om brottsoffer och anhöriga. Både Elsa och Mimmi har många tankar om hur kommunen bättre kunde ha bemött dem.
– Någon från kommunen borde ha kunnat komma till mig efter våldtäkten och berätta vad de gjorde. Säga att nu behöver du inte vara rädd längre, att den mannen kommer inte igen, säger Elsa.
För det berättade de inte?
– Nej.
Efter våldtäkten har Elsa fått beviljat att endast ha kvinnlig hemtjänstpersonal. Men hon är noga med att påpeka att de allra flesta män i hemtjänsten är "pärlor".
Det var Mimmi som fick ringa kommunen och försöka ta reda på allt de undrade över. Mimmi behövde också ligga på om att hennes mormor skulle få prata med en psykolog.
– Förutom att det borde varit självklart att ge mormor psykologhjälp direkt hade det varit väldigt bra om vi anhöriga hade fått ett samtal med en expert. Det var ju ett trauma även för oss, och vi hade ingen aning om hur vi skulle prata med mormor om våldtäkten, säger Mimmi.
Att inte kommunen regelbundet följer upp hur Elsa mår är något som upprör Mimmi. Det var flera månader sedan någon chef frågade Elsa hur det går med allt.
– Men det finns en på kommunen som varit bra. Biståndshandläggaren, Tobias. Han har brytt sig, säger Elsa.
Uppsalaborna har via UNT skickat mycket kärlek till "Vera". Det har stärkt Elsa, som nu känner att hon vågar och orkar träda fram med sitt riktiga namn.
Elsa och Mimmi önskar också att kommunen tog ett ekonomiskt ansvar. Elsa måste själv bekosta psykolog och sjukresorna dit. Det gräver stora hål i hennes pension.
Mimmi har kollat upp om inte kommunen har en försäkring som täcker Elsas utgifter.
– Men kommunen bollar tillbaka och säger att hon ska kolla med sin hemförsäkring. Det är fortfarande oklart om någon försäkring täcker mormors utgifter, säger Mimmi upprört.
Stöd har däremot kommunens egen personal fått. Enligt uppgifter som UNT har begärt ut har Uppsala kommun betalat en konsultfirma 36 150 kronor för krisstöd till personalen.
Om nätterna vaknar Elsa av att hon tror hon hört någon vid ytterdörren. Då måste hon gå upp och kolla så att ingen gömmer sig i lägenheten.
Elsa är en i grunden glad person, med nära till skratt och en rak, lite ironisk humor. Men våldtäkten har ärrat henne djupt. Hon minns den i detalj och visar oss i sovrummet var hemtjänstmannen stod och vad han gjorde med henne. Ett halvår har gått och även om den värsta ångesten släppt mår hon fortfarande dåligt.
– Jag vaknar varje natt av att jag tycker jag hör någon i dörren. Då måste jag gå upp och känna efter så att dörren är låst och sedan gå runt i lägenheten och titta så att ingen gömmer sig någonstans, säger hon.
Det är förjävligt. De hade kommit så långt med en ursäkt.
Mimmi
Det är tack vare Elsa och Mimmi som kommunen nu tvingas göra om sin äldreomsorg. Politikerna införde i rekordfart koll av brottsregister vid nyanställning. Nya tekniska lösningar ska göra att de äldre får namn och bild på den hemtjänstanställd som är hemma hos dem. Cheferna ska få färre medarbetare för att ha bättre koll. Efter att Elsa gått ut med sin historia avslöjades dessutom sexövergrepp mot en annan kvinna i samma hemtjänstområde, utförda av flera hemtjänstmän.
När vi säger till Elsa att hon ses som en hjälte måste hon ta av sig glasögonen för att torka tårarna.
Kommunföreträdare har erkänt att man brustit gravt och politiker har berättat att detta är det värsta de varit med om i sina politiska karriärer.
Men än i dag, ett halvår efter våldtäkten, har ingen ansvarig från kommunen bett Elsa om ursäkt. Inte heller chefen som missade larmet.
– Det är förjävligt. De hade kommit så långt med en ursäkt, säger Mimmi.
"Det är förjävligt", säger Mimmi, Elsas barnbarn, om att ingen från kommunen bett Elsa om ursäkt eller erkänt sitt ansvar.
Hon är djupt upprörd över att ingen tar på sig ansvaret för det som hänt.
– Det tycker jag är ganska läskigt. Jag upplever ju att det är tjänstefel när man brister på ett sådant sätt att någon far illa. Jag funderar därför på att polisanmäla chefen, säger hon.
Veckorna efter våldtäkten vågade Elsa inte berätta om den för någon. Hon satt ensam i sin lägenhet med ångest, skam och skuld.
Den fördjupade utredningen från kommunen som vi är här för att visa, och som nu ligger på köksbordet mellan oss, skulle stötta en sådan polisanmälan, känner Mimmi. I utredningen sågar nämligen kommunen sitt eget agerande.
Någon dag efter att vi träffat Elsa och Mimmi kommer ett sms från Mimmi. Nu har hon gjort en polisanmälan om tjänstefel mot den aktuella chefen. "Det är oklart om det kommer att leda till något. Men jag känner ändå att det finns grund för det i utredningen", skriver hon.
Elsa då, hur känner hon? Hon söker efter rätta ordet och hittar det till slut: hon har litegrann resignerat. Men nog skulle det vara fint om någon från kommunen kom hem till henne och erkände att man gjort fel, säger hon.
– Det skulle kännas varmt i hjärtat. Jag skulle känna att jag har mitt människovärde kvar. Nu känns det inte riktigt som att jag är värd en ursäkt, säger Elsa.
UNT har sökt den aktuella chefen, som inte vill uttala sig. Kommunens högre chefer vill inte heller säga något, med motiveringen att de inte kan kommentera ett enskilt fall.
