Hela processen har främst påverkat barnen. De mår riktigt dåligt
Det är middagstid, tre dagar före julafton, när polis och socialtjänst går upp för grusgången till villan. De tar inte av sig ytterkläderna utan går rätt in i huset med blöta skor.
På sociala medier visar föräldrarna upp en bild av en sammanhållen, kärleksfull familj som på många sätt lever ett idylliskt lantliv utanför en av länets större orter. Men enligt socialtjänsten är verkligheten en helt annan.
När myndigheterna kommer till villan är barnen ovårdade och smutsiga, skriver socialtjänsten i sin rapport. Hemmiljön beskrivs som olämplig för barn att vistas i. En ”sanitär olägenhet”. Barnen tvingas duscha i kallvatten och lever i en konfliktfylld hemmiljö präglad av våld och känslomässig utsatthet.
Besöket i villan är starten på en lång, uppslitande process. Den här historien handlar antingen om en familj som valt att gå under jorden för att gömma sina barn från samhället – eller en familj som anser sig blivit så dåligt behandlade av myndigheterna att de valt att lämna landet.
Redan 2021 har socialtjänsten kontakt med familjen som består av en mamma, en pappa och fem barn under 15 år. Skolan har gjort en orosanmälan om våld i hemmet, men anmälan leder inte till några åtgärder. Hösten 2022 uttrycker det äldsta barnet i skolan att hennes syskon blir slagna av pappan. Det skrivs ännu en orosanmälan och nu väljer socialtjänsten att agera.
När polis och socialtjänst går in i villan den där decemberkvällen omhändertas barnen omedelbart. De placeras i två olika familjehem. När det hela sedan prövas i förvaltningsrätten protesterar föräldrarna högljutt. De känner sig påhoppade och framhåller att det inte är konstigt att det blir stökigt och stundtals kaotiskt i ett hus med många barn.
Föräldrarna tillbakavisar exempelvis att det inte skulle funnits något varmvatten. De ifrågasätter och nekar till uppgifterna om våld och anser att socialen aktivt letar brister. Bilden som socialtjänsten tecknar är överdriven, menar de, och får stöd av två familjevänner som vittnar i domstolen. Föräldrarna säger att de är beredda att göra allt för att få hem sina barn och att de är öppna för insatser från det sociala. Socialtjänsten hävdar å sin sida att familjen konsekvent tackat nej till all hjälp från myndigheten i flera år.
Nu placeras barnen i olika jourhem. Jourhemsföräldrarna tycker att barnen utmärker sig från barn de tagit hand om tidigare. De här barnen är ”i total avsaknad” av basala kunskaper och rutiner vad gäller hygien, bordsskick och liknande. För sitt juridiska ombud som ska föra barnens talan i domstolarna berättar barnen öppet och spontant om våld i hemmet. Det är pappan som ska ha slagit pojkarna.
När det gäller de yngsta barnen säger jourhemsföräldrarna att de inte verkar ledsna över att ha behövt lämna sina föräldrar och äldre syskon. De reagerar neutralt när föräldrarna kommer på tal. Det här avvikande beteendet kan enligt jourhemmet tyda på en bristande anknytning mellan barn och föräldrar.
Hela processen har främst påverkat barnen. De mår riktigt dåligt
Pappan till de fem barnen
När socialtjänsten kontaktar barnens förskola och ställer frågor om de biologiska föräldrarna säger personalen att de haft en oro för om barnen får i sig tillräckligt med mat hemma. De yngsta barnens jourhemsföräldrar har också reagerat på barnens matvanor och säger att de ständigt är hungriga. Förskolan berättar att personalen har svårt att nå fram till föräldrarna, exempelvis när det kommer till att klä barnen i ”adekvata kläder”.
Förvaltningsrätten anser att vissa uppgifter om barnen visserligen är oroväckande, men det räcker inte för att säga att föräldrarna brister i sin omsorg. Domstolen anser att uppgifterna om hemmets skick måste hanteras med försiktighet och konstaterar att nästan allt som framkommit tillbakavisas av föräldrarna och vänner till familjen.
Trots att socialtjänsten fått uppgifter om våld görs aldrig någon polisanmälan. Enligt vad de själva uppger gör de inte alltid det, om de inte tror att anmälan kommer leda till en fällande dom. Även förvaltningsrätten säger att det inte krävs samma beviskrav som i brottmål för att omhänderta barn.
"Berättelserna om våld har lämnats spontant, utan att frågan ens har ställts. Det är helt uteslutet att de skulle säga så om det inte hade förekommit våld i hemmet" säger de äldsta barnens juridiska ombud.
Barnen har vid upprepade tillfällen och till flera olika personer lämnat uppgifter om våld i hemmet
Socialtjänsten
Domstolen anser att uppgifterna är tillräckligt allvarliga för att socialtjänsten måste agera. Åtminstone under en tid ska barnen omhändertas enligt LVU, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.
Men beslutet överklagas av föräldrarna till nästa instans, kammarrätten, som gör en annan bedömning. Kammarrätten tycker att uppgifterna om våld är ”mycket knapphändiga”. Det saknas uppgifter om när i tiden, hur ofta, på vilket sätt och i vilka sammanhang våldet ska ha utövats. De anmärker på att det inte gjorts någon polisanmälan, varken av socialen eller någon annan. Att tvångsomhänderta är en mycket ingripande åtgärd både för ett barn och barnets familj och domstolen beslutar att barnen ska flytta hem till sina föräldrar.
I april i år överklagar kommunen ärendet till högsta rättsliga instans, men nekas prövningstillstånd. Den processen gör att omhändertagandet inte hävs förrän i juni.
Veckan före midsommar, efter att ha varit tvångsomhändertagna i över ett halvår, återförenas barnen med sina föräldrar. En närstående till familjen beskriver det som en lycklig återförening. Barnen åker och badar i det fortfarande varma sommarvädret. De träffar sina skol- och förskolekompisar igen. Men det finns ett mörkt moln.
Det äldsta barnet är inte med. Flickan har reagerat kraftigt på beslutet om återförening. Hon säger själv att hon inte känner sig trygg hos sina föräldrar och vill stanna kvar i jourhemmet. Enligt socialtjänsten mår flickan mycket dåligt och behöver vård hos barn- och ungdomspsykiatrin. Kommunen bedömer att det finns risk för att hon inte får den vård hon är i behov av hos föräldrarna och därför omhändertas flickan på nytt.
En månad senare upphävs även det här beslutet av förvaltningsrätten. Domstolen tycker inte att socialtjänstens argument räcker och man bestämmer att flickan ska återförenas med sina föräldrar. Beslutet fattas den 28 juli. Nu är hela familjen samlad igen, efter över ett halvår isär.
Vad som händer nu i familjen är oklart. Enligt vad föräldrarna senare uppgett åker familjen på sommarsemester till USA. Socialtjänsten försöker ha kontakt med familjen för att säkerställa att återföreningen går bra och att barnen gör sig hemmastadda.
Knappt tre veckor efter återföreningen, den 17 augusti är det skolstart. Men på klasslistorna saknas familjens barn. Barnen som är i grundskoleålder har ingen skolplacering alls.
Socialtjänsten åker till villan men det är ingen där. En granne berättar att han inte sett till några barn i huset sedan i juli. I sandlådan i villaträdgården ligger leksaker utspridda som om någon precis rest sig och gått. Familjens vänner vet inte vad som har hänt. Föräldrarna beskrivs inte ha varit en särskilt aktiv del i bygdegemenskapen, men visst reagerar flera på att de plötsligt är borta.
Samtidigt har Skatteverket fått in en flyttanmälan. Föräldrarna meddelar att mamman och de fem barnen under semestern bestämt sig för att bosätta sig i USA. Mamman och barnens dubbla medborgarskap gör det möjligt. Flyttanmälan för barnen i skolålder registreras dagen efter att de skulle ha börjat i svensk skola.
Om familjen faktiskt var på semester i USA är oklart. Pappan ska dock ha varit i Sverige i princip hela tiden, för att jobba. Han är dessutom fortfarande skriven i villan.
Socialtjänsten tror inte på att barnen faktiskt har flyttat och beslutar i stället att alla barn på nytt ska omhändertas. De misstänker att mamman och barnen har gått under jorden och undanhåller sig myndigheterna. Socialen anser att de inte kan se till att barnen mår bra och är trygga efter återföreningen med föräldrarna. Nu bryter föräldrarna också mot skolplikten.
Även det här beslutet tar vägen via domstolarna. Föräldrarna lämnar in bevis från Skatteverket på att barnen har utvandrat och papper från Försäkringskassan som visar att de till följd av flytten inte längre får barnbidrag. Man har även lämnat in bilder på barnen i skolmiljö. Men det går inte avgöra om bilderna faktiskt är tagna i amerikanska skolor. Domstolarna vill ha skriftliga bevis på att barnen är inskrivna på amerikanska skolor.
Den här gången är både förvaltningsrätten och kammarrätten överens. De beslutar att alla barnen ska omhändertas på nytt. Domstolarna skriver i sina beslut att det är oklart var barnen befinner sig och att föräldrarna inte har kunnat bevisa att barnen faktiskt har utvandrat. Bland annat saknas resehandlingar, exempelvis flygbiljetter. Domstolarna anser att föräldrarna enkelt hade kunnat lämna in bevis på passtämplar, folkbokföring i USA eller intyg från amerikanska skolor.
Föräldrarna hävdar å sin sida att de inte lämnat in några resehandlingar eftersom deras förtroende för de svenska myndigheterna är förbrukat. Oavsett vad de gör hittar socialtjänsten ständigt nya fel och brister. Den enda utvägen de ser är att lämna allt. Och eftersom familjen har utvandrat har svenska myndigheter inte längre rätt att fatta beslut som rör barnen. Mamman säger att frågan om påstådda brister i föräldraskapet redan prövats i domstol flera gånger och avfärdats. Det är socialtjänsten som vägrar acceptera domstolarnas beslut och väljer att trakassera familjen, menar mamman.
Advokaterna som ska föra barnens talan i de här domstolsförhandlingarna säger att de inte kan göra det, eftersom de inte vet var barnen befinner sig.
Socialtjänsten, domstolarna och barnens juridiska ombud gör alla bedömningen att barnen med stor sannolikhet fortfarande finns i Sverige, men ingen vet var.
Föräldrarna försummar sina barn, menar domstolarna, eftersom det inte är helt säkert att barnen får exempelvis den skolgång, sjukvård och tandvård som de har rätt till.
Eftersom hela ärendet hanteras med strikt sekretess inom socialtjänsten är det i princip omöjligt för någon utomstående att klarlägga exakt vad som har hänt. Det finns inga belägg för att det förekommit våld i hemmet. Det finns inga belägg för att familjen utvandrat.
I domstolarna pågår ärendet fortfarande. Förvaltningsrätten fattade i november sitt senaste beslut om att barnen ska tvångsomhändertas. Det beslutet har överklagats. Socialtjänstens bilar kör då och då förbi huset. Men myndigheterna har inte hittat barnen.
I villaträdgården ligger leksakerna kvar i den nu snötäckta sandlådan.
