Jan-Gunnar Ekstavs släkt har bott på Stav i generationer.
Grusgången är krattad och äppelträden dignar av frukt. Gården Stav i Vendel badar i sensommarsol när Jan-Gunnar Ekstav, 89, tar emot. Med honom är dottern Cajsa och vännen och grannen Hans Eklund.
– Här har släkten bott sedan 1700-talet. Det var bönderna som såg till att det en gång drogs fram el här, för tröskverken. Och så kunde grannarna också koppla upp sig, säger Jan-Gunnar Ekstav.
I dag är det städernas tillväxt som ska tillgodoses. Tvärs över Jan-Gunnars skördemogna fält går dagens elledning genom luften, en 245 kilovolts-ledning från 40-talet. En liten bit bort brusar E4, den snart 20-åriga motorvägen som plöjer sig fram mellan åkrarna.
Nu ska dagens ledning ge plats för dubbla 420 kV-ledningar. Sverige ska elektrifieras och elproduktionen fördubblas till 2035 och då behövs nätet graderas upp. I Svenska kraftnäts mest omfattande utbyggnad någonsin ska fyra ben dras från norr till söder. En investering på 75 miljarder kronor. Uppsalabenet kommer att passera på Jan-Gunnar Ekstavs åker.
Hur kan de göra så här? Det är oacceptabelt.
Jan-Gunnar Ekstav, lantbrukare.
Med ökad ström i ledningarna ökar strålningen från magnetfälten som bildas. För att nå ner till godtagbar nivå planerar Svenska kraftnäts att låta ledningen gå förbi Jan-Gunnar och hustrun Annas hus på extra höga stolpar.
– De kan bli upp till 45 meter höga. Men strålningsnivån beräknas ändå hamna precis på gränsvärdet, beräknat på ett årsmedelvärde av ström, säger han.
– Det är som att säga att det är ofarligt att sola när det är som mest UV-strålning mitt i sommaren, eftersom solstrålningen utslaget på ett helt år är lägre, fyller Cajsa Ekstav i.
Risken för strålningen är bara en av en rad negativa konsekvenser med luftledningen som de tar upp i sitt färska yttrande till Energimarknadsinspektionen. Det är den myndighet som nu ska avgöra om Svenska kraftnät får tillstånd.
Fotomontage över hur de nya parallella 420 kV-ledningarna genom Uppland kan se ut.
På hela sträckan från Mehedeby i norr till Odensala i Sigtuna i söder, är det Ekstavs som kommer att bo allra närmast. Och ledningarna kommer närmare bostadshuset än i dag. Cajsa Ekstav tar fram en lång mätsticka och sätter den i marken mitt under elledningen och börjar gå mot huset.
– Här blir det, här ska centrum vara enligt förslaget, säger hon och stannar med dryga 45 meter till tomten och 60 meter till husväggen.
– Det är inte klokt. Hur kan de göra så här? Det är oacceptabelt, säger Jan-Gunnar Ekstav.
Han har ett tydligt motförslag.
– Gräv ned en kabel i ljudvallarna längs med E4. Då räddar man jordbruket och bygden.
Men att gräva ner kabel i jorden är inte något Svenska kraftnät förordar. Det blir dyrare och försämrar tillgängligheten. Fel kommer att åtgärdas betydligt långsammare, kanske efter dagar eller veckor i stället för inom 24 timmar för luftledning. Det finns också flera tekniska utmaningar med markkabel som dessutom har kortare livslängd. Det här hävdar Svenska kraftnät.
Men de har fel. Och så missar de viktiga aspekter. Det menar Mats Leijon, professor i elektricitetslära på Uppsala universitet.
– Egentligen vill nog ingen ha en luftledning, och det finns inga argument för luftledning som håller, säger han.
Ett luftledningsnät är en känslig punkt för ett angrepp, säger Mats Leijon, professor i elektricitetslära vid Uppsala universitet, som förordar mer markkabel.
Att de som ska bygga ut elnätet ändå så tydligt landar i att luftledning är bäst menar Mats Leijon beror på en kombination av okunskap, gammal vana och inkörda system, samt starka beroendeband i en rätt så begränsad krets av experter på myndigheter, högskolor och kraftindustrin. Okunskapen är så stor, menar Mats Leijon, att det görs basala misstag på expertnivå kring sådant som växelström och likström i relation till kabelsystem.
I sitt yttrande pekar familjen Ekstav på en lång rad negativa konsekvenser på fastigheten, som värdeminskning, begränsade utvecklingsmöjligheter och ökad strålning.
– Kunskapen för att ifrågasätta och göra annorlunda saknas. Och alla är beroende av varandra när det gäller stöd och pengaanslag. Jag är inte alls emot kraftindustrin, men de måste öppna ögonen. Tyvärr blir de mest irriterade om någon pekar på det, säger han.
Markkabel har använts i över hundra år, med moderna spänningsnivåer i över femtio, men Sverige har varit för dåliga på att utbilda. Om det har Mats Leijon vittnat i miljödomstolen, vid prövningen av en luftledning genom Södermanland. Trots starka protester från närboende och expertvittnesmålet fick luftledningen tillstånd.
Här syns dragningen från Mehedeby till Jälla och vidare en bit söderut. Budgeten beräknas till 5 miljarder. På bilden syns dagens ledning vid Vendel.
– Nu har vi vid Uppsala universitet i alla fall startat ett par kurser för att utbilda i kabelsystem, en för redan yrkesverksamma och en för masterstudenter, säger han.
Förutom att tekniska frågetecken kan byggas bort om man gör rätt, så finns tunga argument för markkabel som inte kommer fram i debatten, menar Mats Leijon. Framförallt säkerhetsfrågan.
– Vill man jävlas är det enkelt att gå på luftledningar, och Sveriges luftledningsnät är ett av de största i Europa. Det är en väldigt känslig punkt för angrepp. Det behöver inte handla om krig, utan om terror, sabotage eller kriminalitet som vill störa det svenska samhället, säger Mats Leijon.
Han säger sig vara "tokför" elektrifieringen. Men utbyggnaden måste ske på det smartaste sättet, och det är enligt Mats Leijon markkabel. Det skulle också kunna gå fortare.
– Ingen skulle ju överklaga, för ingen vill egentligen ha det i luften, säger han.
Vill man jävlas är det enkelt att gå på luftledningar
Mats Leijon, professor, om risken för angrepp på elnätet.
I Svenska kraftnäts ansökan om att få börja bygga talas om att intrånget på privat mark "ska minimeras" och att "anpassningarna ska se i dialog med berörda markägare".
– Det är rent ljug. Det har inte hört av sig en enda gång eller varit här och pratat med oss som bor allra närmast, säger Jan-Gunnar Ekstav.
Vi har flyttat oss till kaffebordet i bersån hemma hos Hans Eklund, vars jordbruksmark också ska tas i anspråk. Bondkakan är perfekt spröd, men smälter i munnen till kaffet. Hans Eklund har ett yrkesliv bakom sig som ingenjör på Ericsson och är disputerad på Chalmers. Gården i Vendel har han drivit vid sidan om arbetet, vilket nu även hans son gör.
Hans Eklund är disputerad ingenjör och Vendelbonde. Liksom Jan-Gunnar Ekstav vill han se en nedgrävd kabel längs E 4.
Han är engagerad i Vendelbygden, känd för sin magnifika fornfynd som till och med gett en tidsepok sitt namn, Vendeltid, och han är ordförande i hembygdsföreningen, som också yttrat sig och vill se en markkabel nedgrävd vid E4.
– Att en svensk myndighet beter sig på det sättet är oerhört. Jag tycker att det mest anmärkningsvärda i hela den här historien är behandlingen av Jan-Gunnar och Anna. Jag har engagerat mig i frågan mig av tre skäl: för hembygsföreningens skull, för att jag själv är markägare, men först och främst för hanteringen av deras gård, säger Hans Eklund.
Huvudprojektledaren för Uppsalabenet av Nordsydprojektet är Guy-Raymond Mondzo. Dialog är viktigt för Svenska kraftnät, framhåller han, och tillståndsprocessen är lång och gedigen med flera tillfällen för samråd och yttranden.
– Det är prio ett för oss att alla är med i processen och får rätt information och möjlighet att yttra sig.
Guy-Raymond Mondzo är huvudprojektledare för Uppsalabenet av Svenska kraftnäts Nordsydprojekt. Uppsaladelen beräknas kosta 5 miljarder, av totalt 75 miljarder kronor.
Men har ni varit ute på plats i Vendel för att träffa Jan-Gunnar och Anna Ekstav, de som bor allra närmast?
– Jag kom in i ett senare skede och har personligen inte pratat med berörda, men jag kan tänka mig att mina kollegor har det och hanterat yttranden.
I sitt yttrande till Svenska kraftnät skriver Ekstavs att Svenska kraftnät inte "initierat ett enda samtal med oss", och att det var en tillfällighet att de upptäckte att Svenska kraftnät svarat på deras förra yttrande – i en bilaga till tillståndsansökan.
Enligt Svenska kraftnäts logg för kontakter med sakägare har det funnits kontakt med Ekstavs.
– Det är en mejltråd som jag initierat och där jag ställt frågor. Jag har påmint och väntar ännu på svar. Någon dialog har inte funnits, säger Cajsa Ekstav.
Fotomontage över hur de nya ledningarna genom Uppland kan se ut vid Danmark utanför Uppsala.
När det gäller den tekniska lösningen är luftledning en beprövad teknik, framhåller Oscar Lennerhag, enhetschef på Svenska kraftnät.
– Jag delar inte Mats Leijons bild. Jag har själv doktorerat på systemutmaningar för kabelsystem. Våra egna analyser visar tydligt att det finns komplexa tekniska utmaningar som kan leda till olika typer av störningar. Det visar även den internationella erfarenheten från akademi och industri, säger han.
På UNT:s fråga om vad är mest sårbart ur ett säkerhetsperspektiv, luftledning eller markkabel, kommer ett mejlsvar från pressavdelningen. Där skriver myndigheten att Sverige har en "utvecklad reparationberedskap" och snabbt kan laga systemet när det går sönder, kanske genom sabotage, en förmåga som visat sig vara mycket värdefull i krigets Ukraina. I dagens system kan elen enkelt också ta andra vägar om en ledning faller bort, påpekar man.
När det gäller de elektromagnetiska fälten säger Oscar Lennerhag att man tar ansvar genom att utreda och vidta åtgärder, där det är rimligt.
I sitt yttrande pekar Ekstavs på såväl strålningsnivåer som värdeminskning och begränsade möjligheter att utveckla fastigheten med de föreslagna dubbelledningarna.
Enligt vad Cajsa och hennes far Jan-Gunnar Ekstav läst i bilagorna till Svenska kraftnäts ansökan kommer det kunna i framtiden gå fyra till fem gånger så mycket ström i ledningen.
Förstår du deras oro?
– Jag kan förstå den, men det finns många saker man kan vara orolig för. Vi har mycket kompetens på det här och vidtar de åtgärder som vi bedömer är rimliga.
Men trots att man satt ett gränsvärde så finns enligt Svenska kraftnät inga säkerställda hälsorisker med magnetfälten, oavsett hur nära man bor. "Ur ett magnetfältsperspektiv finns det därför ingen rationell anledning för människor att flytta även om man bor nära en kraftledning", skriver pressavdelningen i sitt mejl till UNT.
Under Vendeltid, alltså perioden före vikingatiden, blev markägarna i trakten rika på att Vendel var i centrum för tidens infrastruktur. Då var det handelsvägarna på vatten det handlade om. Med E4-bygget för snart 20 år sedan och med elnätets utbyggnad ligger Vendel åter i händelsernas centrum. Men villkoren är inte desamma, tycker Jan-Gunnar Ekstav.
– I dag utnyttjar svenska staten vår mark för ekonomisk vinning, både vad gäller motorvägen och elproduktionen. Men det här är ett förödande intrång på vår fastighet.
Då är Upplandsbenet klart
Svenska kraftnät har sökt tillstånd att bygga tio mil dubbla 420-kV ledningar genom Uppland De ersätter de befintliga 220 kV-ledningarna.
Ledningarna ska gå från Mehedeby i Tierps kommun till Odensala i Sigtuna kommun. Planen är att ledningarna ska vara klara 2032, men de kommer att tas i drift stegvis från 2028.
Hela Nordsydprojektet med fyra ben från norr mot söder är Svenska kraftnäts största investeringspaket. Cirka 2 000 kilometer ny ledning ska byggas fram till 2040.
Målet är att öka tillgången på el i södra delen av Sverige. Investeringarna möjliggör också ökad svensk elexport.
Yttrandetiden inför Energimarknadsinspektionens beslut gällande Upplands delen gick ut den 20 augusti, men flera tunga instanser har fått förlängd tid.
En statlig utredning har i sommar lagt fram förslag om höjd ersättning för de intrång på privat mark som behöver göras, för att öka acceptansen.
