Ängla tog med sig en kompis till behandlingshemmet där Emil bodde första gången de skulle träffas. "Jag vågade ju inte gå dit själv. Och mötet var lite stelt, men sedan blev vi kära väldigt snabbt", säger hon.
Ängla Petrini, nyss fyllda 19 år, sitter på parkettgolvet omgiven av leksaker och gosedjur. Och av sin familj: sambon Emil, 21 år, och döttrarna Hailey, 2 år, och Chiara, 3 månader.
Men bara några år tidigare bodde både Ängla och Emil på behandlingshem.
– Både jag och Emil kommer ifrån en ganska tuff bakgrund och hade hamnat snett, mått dåligt och tagit droger.
Hon var 14 år när hon hamnade på sitt första behandlingshem i Enköping. Ett självskadebeteende hade lett vidare till drogmissbruk och att hon började umgås med fel människor.
Behandlingshemmet byttes snart ut mot ett SIS-hem. Där sov Ängla på en madrass ovanpå en träbänk som var fastskruvad i väggen. Dörrarna i lokalerna var alltid låsta och hon kände sig konstant begränsad – en tillvaro som gjorde att hon fick nog.
– När jag flyttade därifrån och in på ett behandlingshem i Kungsör hade jag blivit ren, så därifrån fick jag flytta hem till min familj i Flen. Någon månad senare flyttade Emil in på behandlingshemmet jag precis lämnat vilket gjorde att vi fick gemensamma vänner, berättar Ängla.
Många säger ju att "barnen blev min räddning", och jag förstår vad man menar.
Ängla Petrini
När Emil Englund sedan skrev till Ängla på sociala medier och de möttes upp utanför boendet en höstdag 2021, hade de ingen aning om att deras tid på behandlingshem snart skulle vara ett avslutat kapitel. Ängla, då 15 år, och Emil, då 18 år, blev kära och ihop på tre dagar.
Men medan Ängla börjat etablera sitt nya liv, tillbaka i skolan och med vännerna, tog Emil tog fortfarande droger.
Emil Englund jobbar heltid i kundservice på ett flyttföretag. Helst vill han bli polis.
– Det första jag sa till honom när vi började ses var "slutar inte du med droger så har du och jag inget med varandra att göra". För även om jag hade lagt det bakom mig så visste jag att jag inte kunde umgås i sådana kretsar och riskera att trilla dit, säger Ängla Petrini.
Samtidigt var de gemensamma erfarenheterna av droger och behandlingshem en förutsättning för att de kunde komma varandra nära så snabbt.
– Vi förstod verkligen varandra och varför vi betedde oss som vi gjorde. Den förståelsen är viktig än i dag, även om vi inte är i samma situation. Och det märktes ju förstås där och då, Emil rymde till mig och min familj hela tiden, berättar Ängla.
–Ja, alltså man får nog inte att dejta på alla behandlingshem, men jag fick åka till henne klockan 17 varje dag, och tillbaka vid 21, säger Emil.
Några månader efter att Emil sedan flyttat hem till sina föräldrar i Bålsta stod den då 16-åriga Ängla Petrini illamående på Gröna Lund.
Minuterna efter att graviditetstestet visat positivt minns Ängla som om det var igår.
– Jag trodde att Emil skulle säga aldrig i livet till ett barn, men det första han sa var "vi behåller det". Och jag var så lycklig. Först över att jag ens kunde bli gravid, och sedan hann jag spela upp en film i mitt huvud av hur det skulle vara att bli förälder.
Men båda var nyss hemkomna från varsitt behandlingshem, utan jobb och utan att ha gått i gymnasiet – hur skulle det gå? Paret satte sig hemma på sängen och började räkna på hur stora utgifter de skulle få om de behöll barnet.
Mellisdags! Det blir yoghurt för Hailey.
Ängla hade inte föreställt sig att bli gravid som 16-åring, även om hon alltid varit väldigt barnkär.
– Men min mamma blev gravid med min syster vid 16 och vi har haft en jättebra uppväxt, även om min biologiska pappa inte var närvarande. När jag fick ett positivt graviditetstest tänkte jag mycket på hur det skulle bli mellan mig och Emil. Vad skulle hända om vi gjorde slut, skulle han kapa helt eller skulle vi kunna göra ett bra jobb tillsammans även då. Jag behövde känna mig trygg i den biten.
Det första jag sa till honom var "slutar inte du med droger så har du och jag inget med varandra att göra".
Ängla Petrini
Och det blev hon. Emil väntade med att börja plugga, tog ett heltidsjobb på en flyttfirma och intygade henne om att ingenting skulle förändras mellan dem. Samtidigt tilltog Änglas illamående så att hon fick hoppa av skolan. Omkring dem florerade både oro och förmaningar – vilket sedan övergick till ett stort stöd.
Nu skrattar Ängla hjärtligt när hon berättar om hur det var att bli kallad mamma första gången.
– Det var min mamma som kallade mig det när hon pratade med Hailey, och det kändes faktiskt nästan obehagligt. Det var så konstigt. Men sen när Hailey själv kallade mig för mamma, då blev jag så glad.
Ängla Petrini trodde inte att hennes pojkvän Emil Englund skulle vilja ha ett barn, när hon blev gravid som 16-åring. Nu är paret föräldrar till Hailey och Chiara.
Hailey fyllde 2 i början av mars och går nu på förskola ett par dagar i veckan.
I villaområdet i Bålsta har familjen nära till Emils familj och släktingar. Där bor också Änglas bästa vän, som även hon fick barn i ung ålder. Att ha henne nära är ovärderligt menar Ängla eftersom det är svårare att upprätthålla relationer med jämnåriga som går i gymnasiet och inte har småbarn.
Men avundas dem gör paret inte.
– Jag saknar ingenting, men jag kan såklart se hur andra har en vardag utan något att förhålla sig till, att de kan göra precis som de vill hela tiden, säger Emil Englund.
Att somna på soffan nämner de båda som exempel – det går inte när man har småbarn. Blunda för tvätthögen däremot, det får man göra utan att vara en dålig förälder. När Ängla Petrini började dela med sig av sitt liv på Tiktok var det just en städvideo som fick mycket uppmärksamhet.
– Det kommer verkligen pekpinnar från alla håll och kanter i dagens samhälle, man ska göra si och så för att vara en bra förälder, man skulle inte ha skaffat barn, man är för ung, för oansvarig eller så gör man för roliga saker som förälder. Jag började visa hur det faktiskt ser ut, att jag var småbarnsmamma, gravid med min andra dotter och ibland lät bli att tvätta, och att det är helt okej.
En dag kanske paret vill ha fler barn, men det får bli om minst fem år, säger Ängla Petrini.
Varken Ängla eller Emil tycker att någon ungdom blivit fråntagen dem av att få barn. Festa och stökat har de gjort, och att resa vill de gärna göra med barnen – efter att ha pluggat upp betyg, utbildat sig och börjat jobba.
– Vi vill båda bli poliser faktiskt. Då hade vi kunnat hjälpa andra som kanske är i den situation som vi var i. Och så verkar det som ett väldigt varierat jobb, säger Emil Englund.
Hur ser ni nu på tiden på behandlingshemmen?
– Många säger ju att "barnen blev min räddning", och jag förstår vad man menar. Men man ska heller aldrig lägga det på sitt barn. Man får inte glömma att det är en själv som tagit en dit man är i dag. Jag mådde extremt dåligt och ville inte leva längre. Nu när vi har barn ser jag helheten och vad livet kan gå ut på, säger Ängla Petrini.
Nu hoppas paret på att få många år tillsammans med barnen och tror att det kanske på vissa sätt faktiskt kan vara en fördel att vara unga föräldrar.
– Vi kommer att minnas hur det är att vara tonåring. Och vi slutar aldrig leka. Vi har leken i oss, säger Emil Englund.
Medan många andra ungdomar utbildar sig, jobbar, reser och festar, lever Ängla och Emil ett vanligt familjeliv. "Jag vill också resa i framtiden, men jag vill ju göra det med mina barn och min familj", säger Ängla.
Chiara får välling medan Hailey leker och ritar i vardagsrummet när UNT gör ett besök hemma hos familjen.
