När Gunnar kom hem till Elin för första gången och såg att hon hade två hyllmeter med gamla dagböcker i bokhyllan tyckte han att det var både vackert och attraktivt. "Jag förstod att hon var en skrivande människa."
Elin Cullhed avbryter sig själv mitt i en mening.
− Men … vad är det?
Hennes make, Gunnar Ardelius, ser förvirrad ut.
− Va? Jag lyssnar ju bara?
− Du såg så kritisk ut!
Jag har träffat författarparet för ett samtal om hur det är att vara i en relation där båda är skrivande människor. Något som för Elin och Gunnar var en förutsättning för att de ens skulle träffas men som också orsakat vissa problem längs vägen.
Året var 2008 och de befann sig båda på bokmässan i Göteborg. Gunnar hade publicerat två ungdomsromaner medan Elin ännu inte debuterat. De fick kontakt via en gemensam vän ute på mässgolvet och föll direkt för varandra.
− Skrivandet var en jättestor del av både mig och honom och det var som att vi möttes i det samtidigt som vi möttes som människor. Det går inte att separera, och så är det fortfarande, säger Elin och Gunnar fortsätter.
− Jag kommer ihåg när jag var hemma hos Elin första gången och såg att hon hade typ två hyllmeter med gamla dagböcker i bokhyllan. Och det tyckte jag var väldigt vackert och attraktivt. Jag förstod att hon var en skrivande människa.
Gunnars självbiografiska essäbok ”Ingenmansland” behandlade teman som mansrollen och manlighet. Elin finns med som karaktär och för henne förstärkte detta medias fokus på dem som privatpersoner.
Sedan dess har de gift sig och fått tre barn. Gunnar har skrivit sju böcker, Elin debuterade 2016, men fick sitt stora genombrott med romanen ”Eufori” som belönades med Augustpriset 2021. Den handlade om poeten Sylvia Plath och till viss del om maken Ted, och svårigheten med att vara två skrivande personer i en relation.
Inför vår intervju läser jag en text som publicerades i tidningen Vi Läser år 2022. Elin och Gunnar intervjuas tillsammans och i texten dras paralleller just till huvudpersonerna i "Eufori". Ämnet visar sig vara ett känsligt kapitel även i dag.
"Jag kunde känna igen mig i olika citat som jag sagt och maträtter som jag lagat."
Gunnar Ardelius
− De ville inte intervjua mig som författare, utan ville att vi tillsammans skulle figurera som några slags Sylvia och Ted-figurer. För mig blev det jätteproblematiskt, allt blev liksom ihopkladdat, säger Elin.
Hon berättar att hon upplevde tiden efter Augustpriset som väldigt tuff där hon fick kämpa för att behålla fokus på det hon arbetat fram, när offentligheten ville rikta in det på hennes privatliv.
− Som kvinnlig författare måste man hela tiden ha ett space mellan sitt författarskap och sitt privatliv. För annars vill alla på något sätt intimisera eller förminska en, jag fick massor av frågor om moderskap, om mina barn, vem jag var gift med. När jag bara ville få bära min bok själv.
Hon vänder sig till sin man.
− Men jag upplevde att du fick en väldig medvind av att jag fick Augustpriset. Jag var i något slags skrivskugga, hade hur många åtaganden som helst – resor, utlandslanseringar, författarsamtal – som tog jättemycket tid och energi. Så jag kunde inte skriva någonting men du fick världens flyt.
Gunnar nickar sakta och skiftar mellan att tala med mig, och vända sig till Elin.
− Det som Elin gick igenom var ju en otrolig exponering som jag inte varit i närheten av. Jag märkte att det var en väldig smärta i dig, en klyvnad, att bli så exponerad.
Elin Cullhed, 41, och Gunnar Ardelius, 43, träffades på Bokmässan för 17 år sedan. Idag är de gifta, har tre barn och är båda etablerade författare.
2023 publicerades Gunnars självbiografiska essäbok ”Ingenmansland” där han behandlade teman som mansrollen och manlighet. Elin finns med som karaktär och för henne förstärkte detta medias fokus på dem som privatpersoner.
− Gunnars ganska självutlämnande texter som också handlade om oss blev något helt annat efter allting kring ”Eufori”. Att bli en karaktär kändes jättejobbigt, jag blev så mycket kropp i de texterna.
”Jag fick massor av frågor om moderskap, om mina barn, vem jag var gift med. När jag bara ville få bära min bok själv.”
Elin Cullhed
De tycker båda att tiden var lärorik, och Gunnar säger att detta kanske var tvunget att ske i deras skrivande liv och relation. Han beskriver det som ett växelspår där de någon gång behövde korsa varandra och att detta hände med ”Eufori” och ”Ingenmansland”. Nu, menar han, kan deras författarskap röra sig bort från varandra. Både Elin och Gunnar arbetar på nya romaner. Elins bok, som hon inte vill avslöja något om, publiceras hösten 2025 och Gunnars roman, som handlar om IB-affären, 2026. De har varit noga med att inte bli publicerade samtidigt.
Elin Cullhed, 41, och Gunnar Ardelius, 43, träffades på Bokmässan för 17 år sedan.
− Jag tror att de böcker vi skriver nu är en motreaktion. Ingen av oss har hämtat energin ur den andre eller i det privata. I ”Eufori” kunde jag ju sitta sida upp och sida ner och känna igen mig i olika citat som jag sagt och maträtter som jag lagat.
− Nej, lägg av! Säger du det i intervjun, vad fan? utbrister Elin, halvt på allvar, halvt på skämt.
− Men så är det ju! När man lever med en annan skrivande människa så känner man ju igen sig mycket. Men det jag skulle säga var att vi är förbi det där nu. Själv känner jag mig väldigt färdig med att skriva självbiografiska grejer, svarar Gunnar.
Gunnar har skrivit sju böcker, Elin debuterade 2016 men fick sitt stora genombrott med romanen ”Eufori” som belönades med Augustpriset 2021.
Skrivandet var en förutsättning för att Elin och Gunnar ens skulle träffas. Men det har också orsakat vissa problem längs vägen.
