Alexander Abdallah utanför sitt tidigare hem. Hans gamla rum låg till vänster, bakom gungan. "Min familj odlade mynta i halva trädgården. Vi libaneser käkar mynta hela tiden, även i yoghurt och te och så där".
Alexander Abdallah är i Gränby. Det var länge sedan.
Han sneglar in genom ett lägenhetsfönster på Bruno Liljeforsgatan och minns den lilla killen, ännu inte tonåring, som brukade stå och trycka där bakom, längst ned i ett gulbrunt trevåningshus.
Pojken, som var han själv, ville helst gå ut till sina vänner på gården. Men först var han tvungen att räkna och arrangera om alla sakerna i pojkrummet, för att upprätthålla osynliga mönster som kändes livsviktiga.
– Som barn var jag jätterädd för att dö. Det var i det rummet jag började med mina ritualer. Tvångstankar om att fixa saker i mitt rum och köket innan jag skulle sova. Allt skulle ligga rätt. Till sist blev det två tre timmar koreografi. Mina föräldrar undrade vad jag gjorde uppe på nätterna, säger Alexander Abdallah som har "OCD" intatuerat på armen.
Alexander Abdallah utanför sitt tidigare hem. Hans gamla rum låg till vänster, bakom gungan. "Min familj odlade mynta i halva trädgården. Vi libaneser käkar mynta hela tiden, även i yoghurt och te och så där".
Skådespelaren Alexander Abdallah växte upp i Gränby.
I dag är han en av landets mest hyllade skådespelare. Sveriges nästa Hollywoodstjärna, tror många. Det stora genombrottet kom i tv-serieversionen av "Snabba cash", baserad på Jens Lapidus bästsäljande krimböcker. Strax syns han i en ny påkostad tv-serie, "Paradis city", ännu en mörk Lapidusskildring av Stockholms förorter.
Men allt startade här. Vi möts utanför den lägenhet på Bruno Liljeforsgatan där Alexander Abdallah bodde från att han var fyra år, med mamma, pappa, bror och två systrar, tills han flyttade hemifrån för att bli skådespelare.
Alexander Abdallah, uppvuxen i Gränby, slog igenom som skådespelare i "Snabba cash". Nu är han aktuell med "Paradis city", en ny Jens Lapidus-filmatisering.
– Det här området kallade vi för black side, där alla blattar bodde, och därborta låg white side, där familjerna bodde i bostadsrätter, säger han och pekar bortåt Lidl och Liljefors torg.
I Gränby fanns kompisarna på gården. 30–40 barn, 10 nationaliteter, 4 religioner. Alla lekte på kullen eller spelade fotboll bredvid hyreshuset.
– Det var så mycket mer liv här då. När de höjde hyrorna med 50 procent flyttade mina föräldrar och alla deras vänner, de som höll på att bli integrerade.
Barndomshemmet på Bruno Liljeforsgatan. "En svensk kille bodde längst upp, annars var det bara araber i vårt hus. Fattar du lukten i porten när alla gör mat? 50 olika matlukter".
Runtomkring oss är det påfallande folktomt, kanske för att det är sportlov.
– Gränby är inte som det var men jag älskar ändå Gränby, för det är en stor del till varför jag är som jag är i dag. Jag har både skitbra och sorgliga minnen och jag är tacksam för båda delarna.
Själv har han bara ett par vänner kvar härifrån.
– Det är en sorg att jag inte har kvar den gemenskapen som fanns och fortfarande finns. Men jag passade aldrig in här heller. Jag var smal och hade unibrow (hopväxta ögonbryn, reds anm), vilket jag har nu också. Jag var nog en enkel target att slå på och reta.
Vi passerar Gränbyskolan, där Alexander Abdallah var elev.
Gränbyskolan, där Alexander Abdallah gick.
Gränbyskolan, där Alexander Abdallah gick.
Teman som utanförskap och integration löper genom hans karriär. Som i tv-serien "Snabba cash" förstås, hans stora genombrott från 2021. Om gängen, skjutningarna och Sveriges allt större klyftor mellan fattiga och rika. Liksom i pjäser han spelat i, som "Snubben lättar på sitt hjärta" och "Bye bye bror". Inte minst hans egna kortfilmer ’’Jag skiner inte utan er mina bröder’’ och "Vi var barn då", den första om gängvåldet och den andra om att leva med påklistrade etiketter, som "invandrare".
Och så nu, i "Paradis City", baserad på Jens Lapidus dystopiska Stockholmsskildring.
– Till och med mina vänner börjar tröttna på mig och att jag alltid har det här "vi och dom"-tänket. Folk undrar varför och jag blir också trött på det. Att hela min upplevelse bygger på det och att vi skulle vara lite sämre än ni. Det finns inom mig och jag försöker bryta med det.
"Alla mina konstverk är någon form av terapi eller bearbetning. Jag går in i mig själv och gräver".
"Alla mina konstverk är någon form av terapi eller bearbetning. Jag går in i mig själv och gräver".
"Alla mina konstverk är någon form av terapi eller bearbetning. Jag går in i mig själv och gräver".
"Alla mina konstverk är någon form av terapi eller bearbetning. Jag går in i mig själv och gräver".
I sitt sommarprat i P1 år 2022 berörde han ett mycket tidigt barndomsminne, från tiden redan innan Gränby. Hans föräldrar hade lämnat Libanon och hamnat i Östhammar. Alexander lekte i sovrummet. Familjen hade bjudit in gäster när skinnskallar stormade in i hemmet.
– Det är en sann historia. Vi var många nyanlända i Östhammar och en grupp ville inte ha oss där. De klev in och började slå oss.
Han bär med sig traumat av att vara fyra år och se sin pappa bli sparkad på av främmande män.
– Alla mina konstverk är någon form av terapi eller bearbetning. Jag går in i mig själv och gräver. Och det är tröttsamt men vi konstnärer har ett ansvar. Senaste åren har det varit att allt antingen är "Kalifat" eller "Snabba cash", utan något där emellan. Men vi är vanliga människor med känslor också och det är sorgligt och man måste påminna om det.
Efter misshandeln lämnade familjen Abdallah Östhammar. Så de flyttade till Gränby, som förstås hade sina egna problem.
Alexander Abdallah i "Paradis City". För rollen gick han upp flera kilo muskler och tränade MMA.
Alexander Abdallah spelar Emir i "Paradis city" som utspelar sig i en nära framtid där kriminaliteten exploderat och landet tycks vara på gränsen till inbördeskrig. "Särområdeslagar" reglerar livet i förorterna, som omringas av murar. Premiär på Prime, fredag 7 mars.
Alexander Abdallah spelar Emir i "Paradis city" som utspelar sig i en nära framtid där kriminaliteten exploderat och landet tycks vara på gränsen till inbördeskrig. "Särområdeslagar" reglerar livet i förorterna, som omringas av murar. Premiär på Prime, fredag 7 mars.
Alexander Abdallah spelar Emir i "Paradis city" som utspelar sig i en nära framtid där kriminaliteten exploderat och landet tycks vara på gränsen till inbördeskrig. "Särområdeslagar" reglerar livet i förorterna, som omringas av murar. Premiär på Prime, fredag 7 mars.
I nya "Paradis city" har vår tids problem nått helt nya nivåer. Sverige tycks på gränsen till inbördeskrig. Polisen och kriminella skjuter utan hänsyn till civila offer. Storyn lånar friskt från 80-talsklassikern "Flykten från New York" när Alexanders karaktär Emir får i uppdrag att frita en kidnappad minister ur Järvaområdet, som i seriens framtid blivit omgärdat av fängelsemurar.
Är Sverige på väg mot murar runt miljonprogrammen?
– Om vi ska sitta och fantisera så är det ju intressant. USA pratar om murar. Det finns en mur i Gaza. Det känns inte så långt ifrån vår värld att Sveriges regering om 20 år skulle vilja bygga en mur. Det hade varit sjukt men jag hade inte blivit chockad.
Jag var nog en enkel target att slå på och reta.
Inför rollen rakade Alexander Abdallah av sig håret, tränade MMA och lade på sig flera kilo muskler. Emir är en tidigare kampsportare som blivit rånare. Han är även allvarligt sjuk, pissar blod och behöver dialys. Och pappa till en liten flicka. Han är en på samma gång svinstörig, desperat, våldsam, kortsiktig och varmhjärtad person som helst bara vill överleva dagen och se sina käraste må bra.
– Jag ville göra inte göra en ny Salim i "Snabba cash" utan ett nytt, komplext och mänskligt porträtt. Det fanns något intressant i det här verket som kommenterar samtiden. Jag tycker att man ska se hela serien för det finns ett budskap i slutet.
Alexander Abdallah i "Snabba cash".
Robin Stegmar och Alexander Abdallah i Riksteaterns "Bye bye bror" som gästspelade på Gottsunda Dans & Teater år 2020.
Robin Stegmar och Alexander Abdallah i Riksteaterns "Bye bye bror" som gästspelade på Gottsunda Dans & Teater år 2020.
Är det problematiskt att göra underhållning av de här ämnena?
– Ja, men jag tycker inte att de här projekten bara är underhållning. "Snabba cash" fick alla ortenbarn att drömma om att bli skådespelare. Utöver det gav serien nya perspektiv på personer som är i kriminalitet. Men det finns en risk att allt bara blir underhållning och det är friskt att vi debatterar det här. Det utvecklar konsten.
Har du varit rädd för att bli placerad i ett fack?
– Nej, jag vet att jag kan göra olika sorters roller. Men att "Thunder in my heart" dök upp direkt efter "Snabba cash" var typ det bästa som kunde hända min karriär. Nu kanske jag inte vill göra en sådan här typ av roll på många år.
Känns det orättvist att du förväntas ta sådant ansvar, när ingen klandrar en Kalle Karlsson om han skulle spela blond och biffig polis i alla Beckfilmer?
– Ja, det är orättvist. Men min kropp är politisk, i vilket rum jag än är. Antingen väljer man att ta ansvar för det eller så gör man inte det.
Alexander Abdallah
Ålder: 31
Bor: Stockholm
Från: Gränby. Föräldrarna bor kvar i Uppsala.
Gör: Skådespelare, känd från bland annat "Snabba cash och "Thunder in my heart" och regissör till kortfilmer som "Vi var barn då" och tv-serien "Halva halva".
Aktuell: Spelar före detta MMA-stjärnan Emir, huvudrollen i tv-serien "Paradis city", med premiär fredag 7 mars på Prime.
Även helt på egen hand har Alexander Abdallah skapat flera rubriker. Efter att han blev utsedd till "Årets bäst klädda man" år 2022 pratade han öppet om sina dyra kläder. Provocerande, enligt vissa.
– Jag har köpstopp på kläder nu och slutat köpa märkeskläder. Jag kollade mig själv i spegeln för två år sedan. Fullt med Pradakläder hade jag på mig och bara: "Fan alltså, vem är jag? Jag ser så mycket ut som ett skämt. Vem försöker jag lura?". Jag har lagt så mycket pengar på kläder och trodde att det var coolt. Nu har jag sålt allt.
Står du fast vid att du inte tror på monogami, som du sade i "Skavlan"?
– Nej, jag tror på kärleken nu. Jag förändras hela tiden.
Brukar du ångra saker du säger i intervjuer?
– Nej, jag accepterar att jag är i en process och tycker att det är kul. Jag säger vad jag tycker och i morgon kanske jag tycker annorlunda. Jag tror fortfarande att tvåsamhet är en konstruktion av människor. Men jag tror på kärleken. Jag har alltid varit en romantiker, gillar mys och har alltid varit kär i kärleken.
Lever du i en relation?
– Det vill jag hålla privat.
Skådespelaren Alexander Abdallah i Gränby centrum, en helt annan plats nu jämfört med när han växte upp.
Skådespelaren Alexander Abdallah i Gränby centrum, en helt annan plats nu jämfört med när han växte upp.
Han har omvärderat sitt liv, säger han.
– Att bli känd över en natt gjorde att jag behövde hitta tillbaka till mig själv. Jag hänger hellre med min familj i Uppsala än går ut och festar.
Inte heller jagar han bekräftelse på samma sätt som tidigare. Hyllningarna kommer ändå.
– Men när dagen är slut går jag ändå hem och gråter och tycker att jag är sämst. Jag har svårt att se att jag skulle ha gjort något bra.
Varför känner du så, trots att du radar upp framgångar?
– Jag tror att det beror på flera års mobbning när jag var yngre. Jag försöker deala med det än i dag.
Går du och pratar med någon?
– Ja.
Vissa kanske ser mig som kaxig. Och jag är ju det. Jag är både kaxig och sjukt skör
Det är inte ofta Alexander Abdallah återvänder till Uppsala, mer än för att besöka sina föräldrar. Sedan han blev känd har han tackat nej till intervjuer med UNT. I den allra första UNT-artikeln om Alexander var hans förnamn fortfarande Jihad. Han bytte bort det när "jihad" kom att förknippas med terrorister.
– Det var för jobbigt att heta så i det svenska samhället.
År 2011 gjorde UNT en artikel om Alexander Abdallah, 18, och andra ungdomar som sommarjobbade på Reginateatern i Uppsala. Då hette han fortfarande Jihad Abdallah.
Alexander Abdallah, 18, dansar i ungdomspjäsen "Hållplats 018" på Reginateatern. Han upptäckte teatern i tonåren. "Jag minns hur roligt det var. Jag som aldrig kunde sitta still fick en chans att leka och inte leva under restriktioner".
Ett vackert namn, anser han annars.
– Jihad är något jättefint i islam. Det kan inte terroristerna ändra på. Ordet betyder "heligt krig" men det kan vara ett heligt krig inom dig själv. För mig är det namnet min mamma gav mig, för att hon hade haft en jobbig graviditet. Den kändes som ett krig för henne, men hon fick mig och kände lycka. Det blev hennes heliga krig.
Vilket är ditt heliga krig?
– Det krig som jag alltid har haft är mot mina spöken i huvudet.
Hans känslor för sitt gamla Gränby är motstridiga. Helt säkert är att stadsdelen har format Alexander Abdallah.
Härnäst väntar en ny kortfilm och på sikt även en långfilmsdebut som regissör, berättar han när vi vandrar in i Gränby centrum för att komplettera med inomhusbilder.
Fotografen Adam och Alexander småpratar om att de har träffats förut, som elever på folkhögskolan Fridhem i Skåne.
– Fy fan vad jag älskade den. Första gången jag flyttade hemifrån och fick hitta min nya identitet. Det var så fritt där, säger Alexander Abdallah.
Han minns tiden på teaterlinjen som den lyckligaste i sitt liv, hittills.
Vad hände med din dröm om Hollywood?
–Den lever fortfarande. Jag var där i tre månader och det var snack om att jag skulle vara med i en film av Luca Guadagnino som gjorde "Challengers". Det var nära faktiskt. Men för mig är Hollywood en pojkdröm, skapad av en pojke som hade illusioner. Nu behöver den bli mer konkret. Vad vill jag göra i Hollywood? Jag vill mest möta andra konstnärer, som jag kan lära mig av.
I vilken Hollywoodfilm skulle du vilja ha huvudrollen?
– En arabisk James Bond. Eller en superhjälte. Tänk dig en arabisk man i en sådan vacker dräkt de har i Qatar. Och så kastar han sig ut från ett höghus i Stockholm och hänger i en helikopter, säger Alexander Abdallah och skrattar.
"Vissa kanske ser mig som kaxig. Och jag är ju det. Jag är både kaxig och sjukt skör", säger Alexander Abdallah.
"Vissa kanske ser mig som kaxig. Och jag är ju det. Jag är både kaxig och sjukt skör", säger Alexander Abdallah.
