Det går inte att ta miste på att det är två kreativa personer som bor i lägenheten på Dragarbrunnsgatan. Färgglada tapeter, konst, udda lampskärmar och stans kanske minsta ateljé.
Kan skillnaderna i temperament ställa till problem?
− Ja! Hela tiden, säger Martin Lima de Faria och Maud Karlsson Lima de Faria med en mun och skrattar.
De sitter uppkrupna i soffan med benen vända emot varandra.
− Våra energier kan skava och då måste vi bara gå in i varsitt hörn. Jag har en lugnare energi och behöver fokusera och vara i mitt metodiska. Och Martin kommer in med utfällda armar och ska göra saker NU. Jag har aldrig träffat en människa som är så nu som Martin.
Ibland är det stressande men ofta, säger Maud, är det positivt eftersom han bidrar med en resurs och en handlingskraft, både i arbetet och i relationen.
− Men det kan också vara negativt, för ibland slarvar jag, lyfter luren lite för snabbt innan jag helt tänkt ut vad det är jag ska säga. Då kan du vara en bromskloss för mig på ett bra sätt, säger Martin.
Framför allt är det mycket fniss. Och någon fis ibland.
Martin Lima de Faria
Det går inte att ta miste på att det är två kreativa personer som bor i lägenheten på Dragarbrunnsgatan. Färgglada tapeter, konst, udda lampskärmar, stans kanske minsta ateljé och så kapporna med tillhörande svansar från Mauds konstprojekt "Her story – The collections". I köket står två biostolar vända emot varandra. Där sitter de ett par gånger i veckan och har morgonmöte.
− Vi går igenom vad vi ska göra under veckan och dagen och peppar varandra, kan säga ”heja dig” eller ”tänk på det”.
I köket har Maud och Martin två biostolar vända emot varandra. Där sitter de ett par gånger i veckan och går igenom vad de ska göra under dagen och peppar varandra.
Martin och Maud fick kontakt första gången när han skickade i väg en vänförfrågan på Facebook, trots att de aldrig träffats.
− Det här var ju 2015 och då hade jag inga vänner på Facebook som jag inte hade träffat, så det var liksom jättekonstigt. Jag fick även ett personligt meddelande med en inbjudan till hans utställning där han skrev ”kram” och jag tänkte ”herregud jag känner ju inte människan”, säger Maud.
Men hon blev nyfiken, tyckte att Martin var snygg och bestämde sig för att ändå gå till vernissagen på Clarion Gillet.
”Vi är väldigt olika som personer, men vi har en liknande grund i kreativiteten och i attityden till livet: att leva och skapa och göra något som känns meningsfullt och som kan hjälpa andra”, säger Martin Lima de Faria.
− Det var så mycket människor kring dig men så tänkte jag, jag gör ett försök. Jag hade precis varit sjuk och var jättehes, och tryckte ut: ”Hej, det är jag som är Maud”, säger hon med mörk, hes robotlik röst.
Martin fyller i:
− Hon kom in där i en egensydd kostym som inte liknade något annat och jag fick syn på henne med detsamma. Det var en späd varelse med dansarhållning som klev fram mot mig och kontrasten mellan den eleganta stilen och det hesa ”det är jag som är Maud”, den var så intressant!
Och attraktionen?
− Den fanns direkt och har bara blivit starkare med åren, säger Martin.
Martin Lima de Faria är filmregissör, producent och konstnär med en lång rad uppmärksammade projekt bakom sig. Maud Karlsson Lima de Faria har en bakgrund som dansare och koreograf men har idag en bred palett med allt ifrån konstutställningar till talkshows.
Vi brukar säga att jag är ”försnål” och du är ”eftersnål”
Maud Karlsson Lima de Faria
Det träffades för tio år sedan, ett par år senare flyttade Maud in hos Martin och hans då tonåriga barn och 2022 gifte de sig. Men även om båda är konstskapare är de mycket noga med att vara två individer med sina egna projekt.
− Jag var väldigt tydlig från början med att jag inte ville samarbeta hela tiden. Jag vill vara självständig, att jag har mitt liv och mina projekt och du har ditt liv och dina projekt. Även om det har varit väldigt roligt de gånger vi gjort saker ihop, säger Maud.
”Martin zoomar alltid ut bara jag nämner någonting som har att göra med textilmaterial”, säger Maud. ”Det är samma om jag börjar prata om att mäta saker, då bara försvinner hon”, säger Martin.
”Martin zoomar alltid ut bara jag nämner någonting som har att göra med textilmaterial”, säger Maud. ”Det är samma om jag börjar prata om att mäta saker, då bara försvinner hon”, säger Martin.
”Martin zoomar alltid ut bara jag nämner någonting som har att göra med textilmaterial”, säger Maud. ”Det är samma om jag börjar prata om att mäta saker, då bara försvinner hon”, säger Martin.
”Martin zoomar alltid ut bara jag nämner någonting som har att göra med textilmaterial”, säger Maud. ”Det är samma om jag börjar prata om att mäta saker, då bara försvinner hon”, säger Martin.
Bland annat har de samarbetat kring konstfilmerna "Her Self" och "Her Selfie".
− Sedan hjälper vi varandra jättemycket, med allt från kommatecken till tungt bärande. Varje dag vänder vi oss till varandra och inspirerar varandra jättemycket, säger Martin.
Nu har de nyligen köpt en gård i Portugal som förhoppningsvis ska bli ett residens för Uppsalakonstnärer. Här kommer återigen deras olikheter till uttryck.
− Vi brukar säga att jag är ”försnål” och du är ”eftersnål”. Inledningsvis säger jag nej, det har vi inte råd med. Sen hittar vi ett objekt som är alldeles perfekt och då säger jag okej. Då får Martin panik och blir jätteupprörd för att det är för dyrt, säger Maud och båda brister ut i gapskratt.
Maud är metodisk och noggrann. Hon kan i lugn och ro sitta och sy ihop 3 000 disktrasor till en klänning utan att tappa tålamodet.
Någon konkurrens upplever de aldrig – deras konst och uttryck är så pass olika. Snarare har de förståelse för varandras situationer, som osäkerheten i frilanslivet, eller om någon av dem kör fast i ett projekt.
− Framför allt är det mycket fniss. Och någon fis ibland. Du brukar ju påminna mig när jag kör fast och inte vet vad jag ska göra och tycker att alla andra är så fantastiska. Ja, men alla andra har också ont i magen och ska betala sina räkningar. De ska också fisa, och de ska också dö, säger Martin.
− Ja, men så är det ju! svarar Maud.
Paret Lima de Faria har nyligen köpt en gård i Portugal som förhoppningsvis ska bli ett residens för Uppsalakonstnärer.
