Däremot säger de inte allt om hur den ryska ledningen tänkte. Och det är uppenbart att det beslutsunderlag som återges i de avslöjade dokumenten var pinsamt otillräckligt.
Novaja Gazeta är en tidning som ofta vågat skriva om sådant som Kreml inte vill ska bli allmänt bekant och är en av de mycket få oberoende medieröster som återstår i det auktoritära Ryssland. Med publiceringen av dokumenten om Putins Ukrainaplaner tar tidningens ledning en stor risk. Det skulle man knappast ha gjort om man inte haft mycket goda skäl att tro att dokumenten är autentiska. Innehållet är dessutom väl förenligt med de bedömningar som redan tidigare gjorts av utomstående analytiker.
Dokumenten beskriver en plan för att införliva Krim och delar av östra Ukraina med Ryssland med hjälp av bland annat krav på snabba folkomröstningar om självstyre – exakt det som också har inträffat. Det mest anmärkningsvärda är dock att planerna ska ha presenterats för den ryska regeringen redan medan Viktor Janukovytj satt kvar som Ukrainas president. Janukovytj betraktades av allt att döma som inkompetent och ur stånd att garantera den kontroll över industriområdena i öst och det militärt viktiga Krim som var Moskvas huvudintressen i grannlandet.
Segern för Majdanrevolutionen tillförde säkerligen ytterligare ett motiv, nämligen rädslan för att Ukraina skulle framstå som ett mönster för en framtida liknande politisk utveckling i Ryssland. Genom att försöka ta över delar av landet hoppades man – och hoppas säkerligen alltjämt – att kunna göra Ukraina omöjligt att styra. Retoriken om att skydda ryskspråkiga framstår däremot mest som billig propaganda – men har samtidigt gjort att Putin bundit sig vid en linje som kan leda till ytterligare aggression mot andra tidigare sovjetrepubliker.
I de dokument som Novaja Gazeta publicerat sägs dock inte något om den rent militära operation som alltjämt pågår. En sådan operation kräver stora förberedelser, vilket rimligen innebär att också andra planer och beslutsunderlag fanns redan före slutet av februari förra året.
Ändå är det slående hur dåligt beslutsunderlaget var. Ingen tycks ha reflekterat över kostnaderna för att införliva Krim och andra områden med Ryssland. Styrkan hos demokratirörelsen i Ukraina underskattades helt. Sanktionerna och effekten av sanktionerna tycks ha underskattats kraftigt.
Och även många av de egna aktionerna var illa planerade. I Charkiv hittade de lokala ”separatisterna” så illa i staden att de förväxlade regeringsbyggnaden med operan och maktövertagandet uteblev.