Nu har hon flyttat färdigt

Efter ett stort antal flyttar mellan Sverige och Finland känns det som om hon äntligen kommit hem, säger dagens jubilar Anna Christina von Schantz som fyller 60 år 1 december.

Hon växte upp i arrendatorsbostaden till Vaksala prästgård, vars ägor tidigare bland annat sträckte sig till Fyrisån, bara några hundra meter från hennes bostad på Siktargatan i Uppsala. Hennes far, Birger Sveidqvist, var tredje generationen Sveidqvist som arrenderade jordbruket. Farfarsfar kom redan på 1860-talet till Vaksala prästgård.

Själv minns hon hur hon som barn, tillsammans med fadern, brukade­ plocka vildhavre där Nyby, Årsta,­ Gränby centrum och motor­vägen nu tagit stora delar av den ­bördiga jordbruksmarken i anspråk. På väggarna i hennes ljusa och hemtrevliga lägenhet hänger tavlor av Uppsalakonstnären Jonas Lindqvist, hennes pappas kusin, som visar Vaksala som det såg ut när hon var barn.
– Det var som att leva i två världar. Rena landsbygden men ändå alldeles i utkanten av staden.

Under gymnasietiden i Lundellska skolan i Uppsala råkade hon ut för en ridolycka. Hon hamnade under ­hästen och fick vänster ben mer eller mindre krossat. Med 44 spikar i benet­ hoppade hon omkring på kryckor det närmaste året. De planerade universitetsstudierna fick uppskjutas. I stället tog hon ett tillfälligt arbete på dåvarande SJ:s resebyrå (i dag Ticket) på Östra Ågatan i Uppsala.­
– Det var ett väldigt speciellt liv med mycket telefon- och telexkontakt med kolleger i andra länder. Det var innan datorerna tog över resebranschen. Vi hade jätteroligt!

Under en studentfest i Helsingfors träffade hon sin blivande man. De gifte sig 1974 och flyttade till Helsingfors­. Där undervisade hon i svenska i en finlandssvensk lågstadieskola och jobbade dessutom som sekreterare på Riksförbundet natur och miljövård i Helsingfors.
När hennes man 1977 fick jobb i Stockholm gick flyttlasset åter till Sverige. Ett år senare föddes dottern Carolina. Snart var det dags att packa väskorna igen och flytta tillbaka till Helsingfors sedan man fått nya uppgifter och placerats i Finland.

Flyttkarusellen fortsatte att snurra. 1984, ett år efter att sonen Andreas fötts, flyttade familjen åter till Stockholm. Där stannade de jämförelsevis länge innan de åtta år senare återvände till Helsingfors när hennes man blev verkställande direktör för Ericsson i Finland.
Familjen slog sig ner i Grankulla utanför Helsingfors. Där började hon så småningom arbeta med lärarvikariat och fick av en tillfällighet uppdrag för Berlitz International, världens äldsta språkinstitut.

1997 var det dags att ta fram flyttkartongerna än en gång och vända åter till Stockholm. Där fortsatte hon att arbeta som språklärare på Berlitz International och gör så än i dag.
Parallellt med jobbet började hon förverkliga sina ursprungliga planer på akademisk utbildning. Efter ­studier i svenska som andraspråk, finska, nordiska språk vid Stockholms universitet och pedagogik vid Uppsala universitet blev hon klar med sin filosofie magisterexamen förra året. Nu har hon återvänt till Uppsala och Uppland igen där hon har sina rötter sedan medeltiden. Det känns underbart, säger hon. Cirkeln är sluten. Men tillägger, att åren i Finland betytt oerhört mycket för henne.
– Finland är ett fantastiskt land att bo i.