Det doftar fortfarande nytt och fräscht i Centralhallen där Tierp volleyboll spelade sin första säsong i fjol och slutade sexa i grundserien. Snart börjar det om igen och trots många nya förmågor på olika nivåer tror Jenny Karlsson på slutspel för "Upplands stolthet", som det står på klubbens hemsida.
– Skönt att pusselbitarna börjar falla på plats, säger Jenny Karlsson när vi tagit plats på läktaren en trappa upp.
Starten som ordförande blev tuff. På årsmötet var det ingen kö för att ta plats i styrelsen.
– Det är inte så attraktivt att jobba ideellt i dagens samhälle, slår hon fast samtidigt som de första spelarna kommer in i hallen och börjar med lite fingerslag.
Tio år gammal läste hon en lapp om volleybollträning och testade.
– Från den dagen var jag fast och sen rullade det bara på.
Fram till 2012, då fanns det inte tillräckligt med spelare för att ha kvar damlaget.
Många fick andra intressen, men Jenny Karlsson sögs upp i styrelsen och i dag är hon klubbens motor.
– Jag skulle ljuga om jag sa att det var ett lätt jobb.
Hon gör det mesta i klubben: rekryterar spelare, raggar sponsorer, plåtar laget, uppdaterar hemsidan – basar helt enkelt.
– Vi har en vision om att vi ska bli fler som jobbar.
Men hon vill inte att det ska bli för mycket snack om arbetsbelastningen. Som akutsjuksköterska är hon van vid att ha många bollar i luften samtidigt. Volleybollen har varit och är en stor del av hennes liv. Kärleken till sporten är både stor och stark.
Snart drar en ny säsong i gång för ”mellanlaget” från Norduppland. Jenny Karlsson ser Tierp volleyboll som en utmanare med kapacitet att överraska. Slutspelsplats är målet, men om det inte ska bli tvärstopp här krävs ett jämnare spel än i fjol. Laget bjöd då på höga toppar och djupa dalar.
Fler och fler spelare blir synliga i hallen. Nätet kommer på plats. En bänk placeras strategiskt. Fotograferingen pockar på.
– Det är väl jag som bestämmer? De får anpassa sig efter mig.
Hon säger det med ett stort leende, men utstrålar samtidigt en pondus som inger respekt.
Innan vi går ner på golvet kommer vi in på vad som gjort att hon har varit en del av klubben i två tredjedelar av sitt liv.
– Envisheten, och att jag är inte den som ger mig. Den här klubben är jag uppväxt i och Tierp volleyboll är min andra familj.