Premier League är stort. Inte minst den engelska varianten. Men att få debutera i Bangladesh motsvarighet med samma namn är inte så dumt det heller. Med tolv ordinarie minuter kvar att spela i en ligamatch för klubben Sheikh Jamal Dhanmondi Club fick Joseph Rahman den chans han väntat på. Två skador hade stoppat honom från en tidigare debut men nu, i den femte omgången, fick han äntra den leriga planen.

– Självklart kändes det otroligt härligt när huvudtränaren sa att jag skulle göra mig redo för att komma in efter att ha värmt upp vid sidlinjen i cirka 30 minuter, berättar Rahman i ett mejl till UNT.

Hans debutmatch slutade med seger men han var ändå inte helt nöjd med den egna insatsen.

– Jag är glad att vi vann vilket var det viktigaste, men är missnöjd med min egen insats. Men serien är lång och jag fokuserar på att hålla mig skadefri och träna smart så jag kan bidra med min fotboll på matcherna framöver.

Han bor och spelar nu i Dhaka, men det var i Löten i Uppsala han växte upp. Första klubbkontakten fick han med Gusk i sexårsåldern. Vid tolv års ålder valde han spel i Procyon innan det lite senare blev Sirius. I junioråldern blev han petad av blåsvart vilket fick honom att känna avsky mot den numera allsvenska klubben.

– Men de känslorna är borta i dag och jag är väldigt glad att det går bra för dem i allsvenskan, speciellt Niklas Thor och Kim Skoglund. Men då var man ung och dum och förstod inte varför de inte ens ville ha en med i truppen.

Efter en fotbollsresa via klubbar som Hagby, Storvreta, Gamlis FF, Kungsängen, Uppsala-Kurd och Procyon igen försökte han få till provspel med Sirius (då i division I) men han fick inget positivt gensvar. I stället tog det stora äventyret vid. Via kontakter där någon kände en person som arbetade för det bengaliska fotbollsförbundet fick han i oktober 2015 plötsligt komma på en landslagssamling. Några månader senare hörde Sheikh Jamal Dhanmondi Club av sig.

– De hörde de av sig och ville att jag skulle spela med dem i AFC Cup (Asiens motsvarighet till Europa League) och resten av året.

Där har han alltså blivit kvar. Och häromveckan skedde alltså ligadebuten.

– Det är ganska sjukt att göra sin proffsdebut när man är 30 år och samtidigt var att många som har varit bättre än mig men tydligen kännt att det inte varit värt att fullfölja. Jag hoppas att folk som läser det här känner att det är aldrig försent så länge man har viljan och testar sig fram. Om jag kan leva på min passion kan vem som helst göra det.

Går det att tjäna några pengar på fotbollen där?

– Mina utländska lagkamrater från förra året som har bytt till rivalerna tjänar mellan 10 000 och 13 000 dollar i månaden så det finns pengar.

Han har spelat på de flesta positioner men för stunden är han anfallare.

Hur är kvaliteten på spelet? Går det att göra någon jämförelse med svenska serier?

– Fotbollen i Bangladesh är kaos om jag ska vara helt ärlig även om det inte känns helt bra att dissa, men nivån är låg. Just nu får man ha två utlänningar i startelvan och en på bänken. Jag är generös om jag säger att det är som Sveriges division III och de som signar de bästa utlänningarna har störst chans och vinna serien.

Vad är målet med karriären?

– Mitt kortsiktiga mål just nu är att vinna ligan i år och spela väldigt bra så att landslaget hör av sig i slutet av året. Och om det går som jag vill har jag olika alternativ för nästa år. Mitt långsiktiga är mål är att hjälpa till och utveckla fotbollen i Bangladesh och bygga en struktur som leder till att fler duktiga lokala spelare kommer fram. Och sen kvalificera oss till VM och asiatiska mästerskapen som spelare och tränare.