Storvretacupen en höjdare för Brickebacken
Vissa vill vinna, vissa vill ha kul. Brickebackens P91:or vill både och plus lite till.Även om Örebrolagets smakstart uteblev när den andra ronden av Storvreta Innebandy Cup inleddes på tisdagen.
UNT har fått ett snack inför resan mot A- eller B-slutspel med några av 14-åringarna från Örebro om hur det egentligen är att vara på världens största innebandycup.
— Det är påfrestande, men det här är årets höjdpunkt för laget, menar lagledaren Patrik Arvidsson.
Självklart.
Annars skulle inte Brickebacken spela i Storvreta Innebandy Cup.
Annars skulle dom inte vara här igen, efter ett år och en måndag.
Svallande känslor
Men nu är dom beredda att kliva in på planen och känslorna svallar — spännande, smånervöst, roligt, om vart annat.
Närkingarna från Brickebacken är i Uppsala för fjärde året i rad och på sätt och vis är Storvretacupen årets höjdpunkt för många av spelarna, för de andra ett spännande avbrott i innebandyns vardagslunk.
Att bara få bo på Almtunaskolan, med lövtunna luftmadrasser, kalla golv och retfulla lagkamrater ser många som en höjdare.
Burväktaren Thim Lohse förklarar:
— Nu kommer man att umgås med personer som man kanske inte skulle umgås så mycket med annars. Man blir lite som en familj. Det är helt annat än att spela i en hemmacup där man åker från hemmet direkt till matcherna.
Lagkamreten Erik Johansson-Tapper fyller i:
— Men det kan ju såklart också vara påfrestande. Vissa är ju sådana som vill sova och vissa kanske vill ligga vakna och prata länge, säger han.
Kräver kondition
Ja, vem har sagt att det ska vara lätt att ha roligt.
Att det ska vara enkelt att sikta mot stjärnorna.
Innebandy från sju på morgonen till elva på kvällen kräver kondition, koncentration och koll på de mentala bitarna.
Och att ha ett par intressen vid sidan av innebandyn förstås.
Som fowardsesset Johan Odelbergs:
— Det första man gör efter incheckningen? Kollar om det finns några tjejlag i huset såklart, säger han och fortsätter med ett enda stort leende:
— Det fanns två?Ja, så nu finns det lite att göra.
Vad Brickebacken har för resultatmässig målsättning kan inte Johan Odelberg svara på, annat än att det ska gå bättre än ifjol då IS Saga blev för svåra och vann med 5-4 i åttondelsfinalen.
För dåligt motstånd hemma
— Nivån på innebandyn i Närke är inte den bästa. Vi är obesegrade efter nio matcher i vår 91-serie och det ska man ju inte kunna vara. Motståndet är för dåligt hemma, säger lagledaren Patrik Arvidsson.
Thim Lohse håller med:
— Att åka hit till Uppsala är en väldig erfarenhet. Man lär sig mycket. Hemma kan jag släppa in tre mål men ändå vinna med 9-3. Här är det mycket tuffare, säger han.
— I Storvretacupen håller alla lag en hög lägstanivå. Men vi är här för fjärde gången och nu har vi lärt oss att det är oerhört viktigt med att fylla på matförråden inför matcherna.
Hade ingen chans
Mat i magen eller inte, mot Järfälla Spiders i premiären hade de inte en chans.
Förlustsiffrorna mot 08-laget, som i år är kvalificerat till kvartsfinal i SM som ett av Sveriges främsta 91-lag, blev till slut hela 7-0 (3-0, 4-0).
Och nu är ofta, om inte alltid, stora förluster jobbigare än små.
Eller som Erik Johansson-Tapper valde att uttrycka saken efter matchen:
— Tja, åker vi ur tidigt kanske vi kan få bada på Fyrishov. Vi har alltid gått långt så det har vi aldrig hunnit göra än.
Fotnot: Sent på tisdagskvällen spelade Brickebacken match nummer två i gruppspelet mot Uppsalalaget Nyby, som dock inte var färdigspelad före UNT:s pressläggning.
Så jobbar vi med nyheter