''Ren och skär skandal''

Jag förstår egentligen inte ens varför man blir förvånad. Den franska hästen fälldes ju för dopning efter Prix d´Amerique så sent som i januari, men den gången fick en vitaminleverantör skulden och man ville gärna tro på den förklaringen, trots att hästen hade mystiska stickhål i såväl rumpan som på knäna inför- och under loppet. En gång är ingen gång, heter det ju.
I dag spelar det ingen roll om alla Frankrikes vitamin- och foderleverantörer står i kö i syfte att på nytt ta på sig skulden, Jag de Bellouet och kretsen kring hästen kommer, för all framtid, att förknippas med två gigantiska dopningskandaler under ett och samma år och jag hoppas att straffen kommer att stå i proportion till vad som hänt. För min del ser jag gärna att tränaren Christophe Gallier stängs av på livstid.

När dopningsavslöjandet efter Prix d´Amerique kom 9 mars i år, tyckte jag allra mest synd om Gigant Neos tränare Stefan Melander och på samma sätt känner jag i dag för Björn Goop som tränar, deläger och kör Conny Nobell. Båda har gemensamt att de fått en storloppseger "i kavaj" efter det att vinnaren i loppet diskvalificerats i efterhand.
Visserligen kompenseras de ekonomiskt i efterhand, men själva triumfen, segeryran, hyllningarna och festen blev de bestulna på av en konkurrent - och i det här fallet samma konkurrent - som ansett sig stå över de regelverk som övriga travvärlden har att rätta sig efter.

Om jag skall sätta in den här dopningskandalen i ett vidare sportsammahang, är den fullt i nivå med friidrottaren Ben Johnsons- och skidlöparen Johann Müleggs som är de två namn jag först av alla kommer att tänka på när jag hör ordet dopning. Båda skadade sina respektive sporter mycket svårt och samma sak gäller för Christophe Gallier. Efter allt det som hänt i år med Jag de Bellouet, kommer sannolikt varje ny storstjärna inom travsporten, att mötas av misstankar och skepsis. Tyvärr, vill jag tillägga. Det är bara så förbannat tråkigt.
Svensk travsports två viktigaste fundament är djurskyddet och spelsäkerheten och när vi ibland läser om hur svenska tränare döms till tuffa böter och avstängningar för rena struntsaker som inte ens borde få kallas dopning, skall det ses i ljuset av just dessa två fundament. Såväl AB Trav och Galopp, ATG, som Svenska travsportens centralförbund, STC, vet att vårda dessa som porslinsdockor.

Det enda positiva (ja, förutom dopningstestet då) i fallet med Christophe Gallier och Jag de Bellouet, är att inga hästar eller tränare, hur stora och kända de än må vara, skonas vid de svenska dopningstesterna och eftersom det aldrig varit ett ifrågasatt faktum, undrar jag hur Gallier egentligen tänkte. Det här var faktiskt mer än lovligt korkat.
Spelsäkerheten? Tja, runt 1,1 miljoner kronor satsades på Conny Nobell i elitloppsfinalen och det kollektivet blev blåsta på drygt 4,5 miljoner kronor den här gången och man kan inte lasta några andra än Christophe Gallier och Holger Ehlert (tränaren till Lets Go) för det. Det går inte att skydda spelarna mer än att testa, testa och åter testa hästarna i syfte att avskräcka presumtiva fuskare.

Personligen tror jag dock inte att svensk travsport kommer att drabbas ekonomiskt av det här, mer än att en och annan totospelare kanske är mer försiktig med insatserna vid internationella storlopp. För spelarkollektivet hade det i så fall varit värre om en svensk tränare ertappats på samma sätt som Gallier. Trots allt som hänt, tror jag att förtroendet för svenska tränare och kuskar är ganska stort.
Men för själva travsporten är 22 juni 2006 en svart dag. Från och med den dagen kommer misstankarna alltid att finnas där.