Under många år var den ett givet inslag i familjen Sjöbergs sommarplanering.
Då var det en självklarhet att den tredje veckan i juli veks för Göteborg och Gothia Cup.
Det blev fem cup-somrar som ledare i Göteborg, några cupspel som glad fotbollsfarsa och ytterligare något som journalist.
Ledaräventyret började med en rejält sluttande plan på sportfältet Kviberg 2009 och ett oavgjort resultat mot ett utländskt lag.
Självklart har alla stunder med trevliga och positiva fotbollsresultat och prestationer varit glädjeämnen under Gothia Cup-veckan, där även sol och värme ofta varit ett påtagligt inslag.
Men Gothia Cup har även handlat om en skola i Örgryte där tre lag skulle dela på en halv gympasal (ja, det var överfullt), glömda fotbollsskor på spelarhotellet inför en viktig match och en ung coach som inte var ense med de ännu yngre spelarna i laget om hur hårt man skulle värma upp inför en match.
Ja, någon gång har undertecknad och övriga i ledarstaben även rykt ihop med föräldrar kring matchning av laget i en match.
Att leva och bo tillsammans med sina lagkamrater under en längre tid skapar också en speciell känsla av samhörighet och acceptans. Efter ett tag står man ut med lagkompisens snarkningar i sovsalen på skolan eller de där illaluktande strumporna som är mer eller mindre omöjliga att få fräscha efter match nummer sex i cupspelet.
Cupspelet skapar även en målbild som gör att smärtan av trötta ben, seg knopp eller skavsår ännu lättare glöms bort då det mera handlar om att prestera och ha kul tillsammans.
Veckan i Göteborg har även handlat om att få se unga killar och tjejer växa och få möjligheten att ta ännu mer eget ansvar och utvecklas som människor i olika situationer vid sidan om fotbollsplanen.
Som idrottsintresserad på gränsen till sportdåre har Gothia Cup för mig även handlat om att kolla in andra bra lag från Sverige och andra håll. Fotboll är intressant i alla dess former.
Mitt Gothia Cup-äventyr slutade med segerglädje på Hedens huvudarena 2014 när dotterns lag vann F17-guldet efter seger mot Göteborgs FF.
Måste säga att jag är avundsjuk för att inte säga jätteavundsjuk på min kollega Elin som i skrivande stund är på väg till Göteborg för en fantastisk vecka med tjejerna i sitt lag i Danmarks IF flickor 15.
Efter 2014 har jag följt cupspelet på distans och dagligen kollat resultaten.
Jag nöjer mig med det i år också, även om jag gärna skulle vilja vara på plats.