För Kanebjörk är Storvretacupen tradition
Blicken framåt. Händerna på klubban. Och ett leende på läpparna. Ingen vågad bild av Storvretas supertalang Joel Kanebjörk. Jättetalangen, ett av de största tonårslöftena i Sverige just nu, kan bli hur bra som helst.
Och om det är många överens.
Också hans gedigna meritlista imponerar.
Redan som 15-åring var han ordinarie poängplockare i Hagundas lag i division III.
Som 16-åring gick han in som förstecenter i Årstas division II-lag och debuterande med en målgivande pass i det svenska U19-landslaget.
Som 17-åring gick han från Årsta till Storvreta och elitseriedebuterade mot AIK inför 5 117 åskådare i Globen.
Nu, men bara två månader till 18-årsdagen, är han också guldgosse från U19-VM och rankad som en av elitseriens mest lovande spelare.
Det kan gå fort ibland, och särskilt om man heter Joel Kanebjörk.
- Ja, jag kan väl inte direkt säga att jag stött på några större motgångar än i min karriär ... Ja, egentligen inget alls, berättar han med ett snett leende när UNT träffar honom efter träningen i Fyrishov dagen innan bortamötet med Capeiro Råsunda.
Att ha fått chansen i Storvreta är få förunnat en 17-åring.
Men nu är inte Kanebjörk bara med och lär - han bidrar.
Storvretas coach Joakim Nordström:
- Jag har inte tittat på ålder, jag har tittat på vad han kan. Joel är duktig över hela banan. Han är lyhörd, ödmjuk, positiv och kan alla moment som innebandyspelare. Fysiskt? Han tål.
Ja, ni ser.
Båda fötterna på jorden
Plocka bollar kan andra göra lik väl som Kanebjörk, även om han säkert inte har någonting emot det också.
För om det är något som är speciellt med just Joel Kanebjörk är det att han trots framgången i Stovretatröjan och blågula landslagsdressen är en kille som står med bägge fötterna på jorden.
Lyssnar man till Joel Kanebjörk kan man tro att han spelat 315 elitseriematcher.
Om tiden i Storvreta säger killen:
- Jag kommer inte få så mycket speltid, det är jag medveten om. Men det får bli ett sådant år för mig. Jag tar i stället till mig nya saker hela tiden och min målsättning är att vara en etablerad elitspelare först om tre, fyra år.
För att sedan tillägga:
- Men det känns som man tar för sig mer och mer nu när kommit in i gänget. Det känns bara bättre och bättre för varje träning.
Hans innebandyframgångar började redan 1997 när han som nioåring förde JT97:s 88-killar till guld i Storvretacupen.
Och på den vägen är det.
Vi är många som var unga på 1990-talet som har ett nostalgiskt förhållande till Storvretacupen. En del (som undertecknad) bara som ett vagt förlustminne i bakhuvudet i en förening (alias Laif is Life) som numera är nedlagd, medan andra blev segrare och stora entusiaster av sporten - som Joel Kanebjörk.
I fjol var han också frontfigur i Årstas juniorlag som tog sig till final i cupen som enda Uppsalalag. I finalen blev det stryk mot finska Finnsta med 3-1, med Patrik Strandh, numera i Sirius, som målskytt.
- Storvretacupen förknippar jag med stor innebandyfest. Man är uppfödd med den och när man var liten fanns det inget bättre. Den har stor tradition, säger han.
Och minns tillbaka:
- Jag har varit med sex, sju gånger, vunnit en gång, kommit tvåa en gång och blivit trea två gånger. Det har så klart inte gjort saken sämre.
Hur det blir i år är ännu inte bestämt. Storvreta har lag i både HJ20- och HJ18-klassen, men huruvida Kanebjörk spelar eller ej återstår att se.
- Ingenting är klart, vi får se, säger han.
Ung i landslaget
Joel, som går andra året på elitidrottsgymnasiet vid Celsiusskolan, har sedan landslagsdebuten i Founders Cup i fjol utvecklats till en viktig kugge i förbundskapten Stefan Edbergs lagbygge. Under resan mot VM-guldet i Tjeckien i november blev han näst bäste svensk i poängligan och med sina sju mål och sju assist på sina elva landskamper är han redan nu etablerad i U19-truppen, som en av de yngsta spelarna.
- Att jag över huvud taget gör mål i landslaget är väldigt annorlunda. Det är väldigt ovanligt för mig. Om jag skulle beskriva mig som spelare skulle jag säga att passningsspelet och kanske spelsinnet är min styrka, aldrig i rollen som avslutare för det är verkligen något jag är dålig på.
När det gäller förebilder har han egentligen aldrig haft någon. Men en spelare som alltid legat honom varmt om hjärtat är Storvretas alldeles egen Johannes Gustafsson. Och det är inte för intet att Kanebjörk också i folkmun brukar kallas för "lill-JG".
- Jag har hört det någon gång jag med. Det tar jag som en komplimang. Johannes har en personlighet och spelstil som jag alltid har gillat, säger han.
Så jobbar vi med nyheter